Andakt

En liten stund med Jesus,
o, vad den jämnar allt
och ger hela livet
en ny och ljus gestalt
.

***

Andakt för mig är stunder av gemenskap med Gud. De är inte schemalagd till klockslag eller innehåll. För mig betyder inte andakt per automatik bön och/eller bibelläsning – jag kan vara tyst och sitta med slutna ögon, vara helt stilla – jag är ju nära Gud och Guds närhet verkar i mig genom sin Helige Ande.

Jag ser dem som de viktigaste stunderna under dagen. Stunder där allt är: ”Du och jag Gud, jag och Du Gud”.

Vad betyder ordet andakt för dig och tar du dig tid för andakt?

Du behöver inte svara. Det viktigaste är att du vågar ställa dig själv frågan och vågar se och fundera över svaret. Utan stunder av gemenskap med Gud, riskerar din tro att gå under. Men med Guds gemenskap kommer tron växa sig allt starkare och oljan till din lampa kommer förnyas.

***

Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå!


Anm: ”A little talk with Jesus”, är författad av Anne Louise Ashley-Greenstreet 1871. Översattes till svenska av Lina Sandell 1879.

Förnuftets vägar

”Jag gör vad som är förnuftigast”. Orden skull kunna var en programförklaring över många människors liv – stundtals även mitt och kanske ditt. Mitt i vårt kristna liv, tar vi sakerna i egna händer. Vi faller för frestarens ”oskuldsfulla” viskning och rusar iväg och gör vad som verkar förnuftigt, ja kanske också rent bibliskt då frestaren lockar med att: ”Det står skrivet…” (Matt 4: 4 & 6).

I Matt 4: 1-11 läser vi om hur Jesus festas och hur frestaren brukar just detta: ”Det står skrivet…” Men Jesus ser bakom frestarens ord och svarar: ”GÅ BORT FRÅN MIG! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna.” (Matt 4:10)

Vad är det då som skyms bakom frestarens lismande? Jo, han vill luras oss att agerar som Adam och Eva, skapa egna vägar- förnuftets vägar – vid sidan om Guds.

Låt oss alla alltid minnas vad Gud en gång sa och vad Gud ännu säger: ”Du skall inte ha andra Gudar vid sidan om mig.” (2 Mos 20:3), dvs, inte ens dig själv.

VI har inte fått Anden för vårt egos framgång, utan för EVANGELIUMS…

📖 Joh 16: 7-11

Jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd.

Anden vill hjälpa oss i det vi inte förmår och i den nöd vi inte förstår – men Han är inte ett lyckopiller. Så förtvivla inte om du inte ”lyckas”. Det är i vår ofullkomlighet, som Anden har störst utrymme att verka.

Knäppa händerna när man ber?

📖 Matt 6:6

”… när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.”

Men hur gör vi när vi ber? Tänder vi ljus, knäpper vi händerna, böjer vi knä…?

Jag har en bönehörna. Där sitter jag och läser Bibeln, lyssnar in Gud, mediterar över Hans Ord och ber.

Ibland tänder jag ljus när jag sitter där, ibland inte. Ljus skapar stämning, men påverkar inte min relation med Gud.

Ofta knäpper jag händerna, men inte alltid. Knäppta händer kan hjälpa mig koncentrera mig i bön. Men min bön blir inte mer ”helig” bara för att jag gör så. Ibland ber jag ju när jag jobbar med något, Gud hör mig också då – utan knäppta händer.

Då och då böjer jag mina knän när jag ber – långt ifrån alltid. Oftast sitter jag ”bara” med knäppta händer.

Bön är samtal med Gud, inte ett agerande – tänker jag… Hur gör du? Hur tänker du?

Från synd till frälsning – 6

Ett beslut är nödvändigt

📖 Joh 12: 48

Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.

Beslutet att ta emot Jesus Kristus är nu ditt. Att ta emot Honom är en aktiv handling. Positionen människan befinner sig innan hon gör det, är en position som förklarar henne redan dömd. (Joh 3: 17-18)

Utan Jesus förblir människan i ett utanförskap – utan gemenskap med Gud. Det utanförskap är ett arv hon inte kommer bort från – i egen kraft. Detta utanförskap tar hon med sig in i evigheten.

Ditt beslut är alltså nödvändigt. Många människor har fattat beslut om att säga ja till Jesus: ”Senar – men inte just nu!” För många människor föll detta beslut i glömska och blev aldrig av.

Om du har den tanken, att låta det ske senare någon gång, snälla… ”Tänk om”! Ett beslut är nödvändigt – medan beslut ännu kan fattas. Ditt fortsatta ignorerande av Hans erbjudande, kommer en dag att förevigas, som din permanenta förkastelse.

Från synd till frälsning – 5

Lystra till Hans röst – och öppna

📖 Upp 3:20

Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

Några uppfattar Hans röst som en verklig röst, några anar den i skapelsens under, andra åter känner en form av saknad efter något verkligt, meningsfullt – villa, Volvo, vovve ger inte trygghet och tillfredställelse. I och genom olika upplevelser hör människor Hans röst viska: ”Öppna din dörr!”

Dörren är vårt hjärtats dörr, vårt allra innerstas dörr. Det är inte i första skedet våra handlingar det gäller att förändra. Att öppna dörren är att bjuda in Jesus att påbörjar en process (helgelse) som ligger djupare i våra liv. Genom detta öppnande föds ett nytt liv, växer ett nytt tänkande, börjar ett nytt handlande.

Nyckeln till ditt hjärtas dörr är tro, men inte nödvändigt vis en helt tvivelslös tro. Tro och tvivel går stundtals hand i hand, men viljan till tro, är trons frö. Öppna nu ditt hjärtas dörr med det frö du har och vårda det – med Hans hjälp.

Från synd till frälsning – 4

Frälsningens bro

📖 Tit 3:4-5

… när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet.

När människan gått vilse från Gud och inte kunde ta sig tillbaka till Honom fanns alltså mänskligt sett inget hopp. Men Gud övergav oss inte! Vi hade ”bränt bron” till Gud och stod utan möjlighet att bygga upp den igen, men Han byggde upp en på nytt.

Skulden – orsaken till ”brokatatsrofen”, som ju var vår – tog Hans Son Jesus Kristus på sig själv. Han tog vår konsekvens, vårt straff, vår död och frikände oss.

Möjlighet till gemenskap med Gud, återskapades av Jesu Kristus. Det är inte som belöning för vad vi gör, som vi få vandra den bron. Det är pga Hans kärlek, barmhärtighet och kraft, som Han byggde bron. Men det finns en broavgift, den är vårt hjärtas tro och vår muns bekännelse.

På andra sidan frälsningens bro, får vi börja på nytt – födda av Anden, återförenade med Gud.

Från synd till frälsning 3

Ohjälpliga – om inte…

📖 1Pet 2:24

Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade.

Synd är bortvändhet från Gud, synder är konsekvenserna. Vi lyssnar inte till vad Han vill, utan missbrukar varandra och skapelsen. Så länge det finns fattiga människor, så länge vi tömmer jorden på resurser… – så länge pågår ett missbrukar som vi alla deltar i. Vi syndar dagligen och stundligen och kan inte hantera vårt uppdrag – vi har vänt ryggen till vår uppdragsgivare – Gud.

Synd är alltså namn på vår situation och synder är namnet på vårt agerande – som konsekvens av vår synd, situation. Och även om vi kunde (vilket vi inte kan) leva fullkomligt rätt och rättvist här, kan vi inte nå tillbaka till Gud. Mänskligheten, ”brände sin bro”, när hon vände sig från Gud. Vi kan inte rättfärdiga oss – bygga upp vad vi raserat. Vi kommer bära vår bortvändhet från Gud och dess konsekvenser med oss in i evigheten.

Om inte…

Från synd till frälsning – 2

Utan gemenskap med Gud

📖 Jes 53:6

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom.

Vad hände, sedan människan motat bort Gud? Det blev kaos och kaoset tilltar allt mer!

Uppdraget att vara fruktsamma, råda över skapelsen, vara avbilder av Gud och budet om vad vi fick och inte fick äta, glömdes bort! Avundsjuka, maktlystnad och bitterhet, mord, lögn och självbedrägeri , började genomsyra våra liv.

Synden och döden kom via Adam och Eva och deras son – Kain – kommer därefter att exemplifiera synd i handling och ord.

”Skall jag hålla reda på min bror?”, blir Kains svar på Guds fråga om var hans bror Abel är. Han inte bara ljuger – för han vet vad han gjort – han försöker bortförklara sig. ”Skall jag…?”

Där är människan nu. Hon bortförklarar sina fel och gömmer sig bakom andra som är ”värre”.

Nej min vän, sluta nu blunda! Vi har ALLA gått vilse! Människan ville inte lyssna till Herdens röst – det arvet bär jag och du.

Från synd till frälsning – 1

Vad är synd

📖 Rom 5:12

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.

När de första människorna – Adam och Eva – valde att göra som de själva ville, kom en helt ny dimension in i människans liv. Innan de trotsade Gud, fanns inte synden i världen, de slapp ta ansvar för egna val. De gjorde som Gud bjöd dem att göra. De var nakna, men det fanns ingen lockelse i nakenhet. De var oskuldsfulla i allt – tills de öppnade för synden.

Synd handlar i grunden inte om specifika handlingar, utan om ett brutet förhållande. Adam och Eva valde att trotsa Gud, tillförmån för det egna förståndet och förmågan. De valde bort vad Gud bjöd dem att göra och valde att följa sin egen vilja. De valde bort Gud som Den Högste och satt sig själva i Hans ställe.

Synd är människans nedärvda uppror – det brutna förhållandet – ett arvet vi alla bär med oss.