Författare: Bertil Rosenius

Vit häst – följs av eldröd, svart och gulblek

Så här förstår jag den syn som Johannes delar i Uppenbarelseboken.

Skall vi redan nu peka och namnge ut vem Antikrist är? Nej! Men vi måste försöka avslöja och förstå hans karaktär. Han är den som kommer på en vit häst, med påtvingad fred genom vapenmakt.

”Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.” Upp 6:2

Efter honom kommer: ”En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra.” (Upp 6:4)

Sedan kommer: ”Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: ”Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar.”” (Upp 6:5-6)

Slutligen kommer: ”Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.” (Upp 6:8)

I slutet på denna tidsålder – före tusenårsriket – kommer en krigsman med vapen – bågen. Han kommer att segra, för han har också en segerkrans. Men det är en påtvingad fred – en fred som inte håller.

Ur denna fred uppstår än mer krig, svält och död.

Först efter denna vedermöda, som varit värre än alla tidigare skådade, kommer den verklige segraren, på sin vita häst.

”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.” (Upp 19:11)

Han kommer utan vapen. Han kommer med rättfärdighet och med en mantel som doppats i Hans eget blod – offrets och nådens blod. Han ”Trofast och Sann” – vi känner Honom som Jesus Kristus.

”… var på er vakt”

Men slutet kommer som en störtflod. Ända till slutet ska det råda krig. Förödelse är fast besluten. Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. / ur Dan 9:26-27

Skall vi upphöja någon annan än Gud? Självklart inte!

Vi skall uppmuntra, stötta, sporra varandra – visa tacksamhet – men inte göra någon till ett gudaväsen. Inte idolisera någon som övermänskligt ofelbar – som världens och världsfredens frälsare.

När han kommer – som stadfäster förbundet med många, och som vi ofta tänker senare kommer förvandlas till Antikrist – låt oss då inte stå där, med keps i pannan eller armband runt handleden, som har hans märke – namn eller tal. Låt oss inte hylla honom i Dan 9:27, så som i Upp 13:16-17. Låt oss inte lyfta honom ”till skyarna” – en segrare på vit häst (Upp 6:2) – en Gud.

Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig. /2 Mos 20:2-2

Kära barn, var på er vakt mot avgudarna. / 1 Joh 5:21

Utsända NU

Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet! / Rom 10:13-15

Syskon – vilka är de utsända i texten ovan? Är det inte vi, som själva hört och kommit till tro? Jo visst!

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” / Matt 28:19-20

Detta gällde inte bara apostlarna då. De är döda sedan två tusen år, men budskapet lever, och gäller, och brådskar.

Vi är de som kan förkunna evangelium om Jesus Kristus i dessa sista dagar, och som ännu har möjlighet att fritt göra det.

Så låt oss då göra så! I arbetsliv, i skola, bland släkt och vänner, via ännu fria media. Sverige är idag ett missionsfält, större än på flera hundra år, och det finns just utanför vår dörr, i vår mobil och i våra datorer.

Vi är utsända NU!

Ikoner och amuletter

”…hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven.” / ur Rom 2:29

Är din kristna tro en lyckoslant eller amulett?

Du behöver verkligen ställa dig frågan. För kristen tro är inte och kommer inte bli enbart en genväg till lycka! Många kristna, i ex muslimska och kommunistiska länder, upplever redan att bekännelsen kostar.

Avråder jag därmed någon från att bli kristen? Naturligtvis inte – tvärt om! Men jag vill väcka dig, för att påminna dig om att kors och ikoner – som amuletter – inte har någon mystisk kraft att beskydda dig från prövningar?

Samma sak med Bibeln. Det är viktigt att fysiskt ha nära till Guds Ord. Men det är inte ett magiskt skydd du har liggande, neddammad på ditt sängbord – den skall läsas.

Korset i kedja som en amulett och Bibeln som en prydnad på ett hemaltare eller sängbord är inget mystiskt beskydd. Först när din tro sjunker ner och in i ditt hjärta – inte stannar i huvudet eller görs till religiösa mönster – blir Guds frälsande kraft verksam.

Din tro måste bli mer än ikoner, amuletter och ord!

Räta på ryggen, lyft ditt huvud

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? / Rom 8:33-35

Läs sista meningen igen, notera det två sista orden: ”…Kristi kärlek”.

Ställ dig sedan frågan: ”Vad är det som är förutsättningen för, och som möjliggör att, vi kan ha gemenskap med Gud – som gör att vi med rätta vågar kalla oss Guds barn?”

Svaret är inte vår egen perfektion, eller vår egen förmåga, svaret är ”Kristi kärlek”. Amen och pris ske Gud!

Ur vårt eget perspektiv kanske vi inte är så mycket att ha, inte värda mycket – trasiga, ofullkomliga, betydelselösa. Ja, vi kanske ser oss själva som nollor: ”Vi är inget – särskilt inför Gud”.

Men just då, om eller när dessa tankar kanske kommer över dig, så minns detta och räta på ryggen: Vi är älskade – det bara är så – och där med är vi trygga i Kristi kärlek.

Vila från dina självtvivel och känna, Jesu Kristi omfamning!

Guds osvikliga löfte

”Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.” / Rom 8:11

Amen! Vilken underbar hälsning!

När vi blir frälsta är det ju Anden från Gud, som föder ett nytt liv inom oss, Anden flyttar in i oss och tar sin boning i oss.

Det är alltså oss bibelordet ovan gäller. Anden från Gud, som fött oss till nytt liv och flyttat in i oss, är försäkringen om att Gud åter skall göra oss levande, när vår dödliga kroppar dött från denna världen. Gud skall föda oss på nytt till att leva i gemenskap med Hans Son, Jesus Kristus.

Vi har inget att frukta inför evigheten. Vi kommer att vara hos Jesus under alla kommande tidsåldrar, först i paradiset och slutligen i det nya Jerusalem, på den nya jorden.

Släpp nu ut ditt jubel! Tacka och lova Fadern för Hans nåd och vishet! Alla som tagit emot frälsningens Ande, kommer av Honom ledas rätt, när denna kroppen dör.

Vi måste bestämma oss nu

Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. / Rom 6:13

Vad mer behövs sägas, om grunden för vår kristna livs stil? Nåden ger oss varken möjlighet eller rätt att medvetet synda. Vi gör inte alltid rätt, är inte alltid ”änglar”. Men vår vilja, måste ändå vara detta: Att ställa oss själva i rättfärdighetens tjänst och att kämpa mot orättfärdigheten.

I denna kamp, och inför livets alla val, är vi inte utlämnade åt oss själva – vi är inte utan ledning. Vi har Guds Ord och Guds Ande som ledsagare. Låt oss därför bejaka Andens ledning – ständigt var dag och stund och låt oss söka och skapa dagliga tidsrum, så att Guds Ord kan få fylla oss.

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. /Ef 6:12

Att vara beredda

Men det förstår ni att om husägaren hade vetat när tjuven kom, då hade han inte låtit någon bryta sig in i hans hus. / Luk 12:40

Beredskap handlar om vakenhet, om att inta en sådan hållning att man inte blir överrumplad. Guds ord befaller oss att hålla oss vakna och aktiva i vänta på Herren.

Då och då hör man människor som tydligt, medvetet och med stänk av förakt säger: ”Är man bara frälst och lever som man ska, behöver man inte bry sig om sådant.”

Jag vill kalla detta för en delsanning. Klart och tveklöst är vår frälsning nummer ett och där med vår stundliga gemenskap med Gud Fadern. Men Guds Ord, genom Jesu Kristi förkunnelse, är ändå: ”Håll er vakna! Var beredda! Ge akt på tecknen!”

Ingen av oss skall leva i likgiltighet inför de tecken som nu bokstavligt hopar sig, och förkunnar att Jesu Kristi hämtande av sin brud är nära förestående. Vi vet att detta innebär en tid av födslovåndor.

Var vakna och hämta kraft!

Första och största synden

Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. / Rom 5:7-8

”Det kan jag väl göra.” Ett uttryck vi använder och får höra när det gäller något som inte görs så frivilligt.

Att göra något för en person som bara utnyttjar oss, aldrig hjälper tillbaka, eller istället vänder oss ryggen, är inte något vi gärna gör. Jag tänker på detta när jag läser Bibelns ord ovan – så tänker inte Gud.

Vi hade vänt Gud ryggen, vi brydde oss inte om vad Han sa, vi tackade inte för vad Han gav oss. Vi satte oss över Honom och menade att vi själva viste och kunde bättre.

Detta var och är vår första och största synd! Vi förkastar Gud och hamnar i dödens utanförskap!

Men Gud lämnar oss inte i dödens grepp – även om vi själva är orsaken. Han dog för oss och betalade priset för vårt agerande. Vi erbjuds att få vår gemenskap med Honom återupprättad.

Om du inte tagit emot detta erbjudande – gör det! För du måste ta emot det personligen – Han tvingar det inte på dig.

Profeter – i vår tid?

En viktig fråga att reflektera över!

Hur skall vi betrakta dessa – ofta afrikanska män – som dyker upp, ganska ofta nu och meddelar att de är kallade och utvalda att vara profeter för hela världen i ändens tid?

Någon som tar en sådan profet till sig, beskriver honom som: ”… bärare av Mose och Elia Ande.” (inte anda), och hänvisar till GT:s sista bok: ”Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda.” / Mal 4:5. Detta betraktande sprids sedan vidare, bl.a. via Facebooks kanaler.

Jesus säger så här: ”Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess förkunnas evangeliet om Guds rike, och alla uppmanas enträget att komma in.” /Luk 16:16

Enligt Jesus Kristus var det Johannes döparen som profeten Malaki talade om: Det är om honom (Johannes döparen) det står skrivet: ”Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han ska bereda vägen för dig.” / Matt 11:10

Vad säger ni om detta? Är profeternas ämbetsroll förbi? Eller kan någon i dag kalla sig för profet, i enlighet med GT:s profeters uppdrag? Lämna gärna en kommentar.