Sabbatsbudet

Ur Luk 6:1-4

Jesus gick genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax som de gnuggade i händerna och åt. Men några av fariseerna sade: ”Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?” Jesus svarade dem: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män var hungriga? Han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav till dem som var med honom. De bröden fick bara prästerna äta.”

Sabbatsbudet finns i 2 Mos 20:8-12, det är ett av ”de tio budorden”, 2Mos 20: 1-17.

Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat… (2 Mos 20:8-10)

Sabbatsbudet är alltså inte ett förbud, utan redan i inledningen ser vi att det är ett påbud om att om att låta sabbaten bli en dag vi ”viker” för Gud.

Vi gör inte sådant som tränger undan gemenskapen med Gud. Vi låter den inte överskuggas av annat.

Vad detta ”annat” är för mig eller för dig kan vara olika. Här kan ingen detaljerad lag råda, här kan vi inte fariseiskt följa regler och traditioner, var och en måste pröva sig själv, vad han/hon gör. Hur han/hon helgar sabbaten till gemenskap med Gud.

Sabbaten är den dag Gud sagt att vi skall vila från vårt arbete, den dag vi på Hans befallning helgar!

Frälst jude vs judiskt frälst

”Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.” /Paulus ord i Gal 2:5

Paulus vägrade underordna sig de som ville lägga till gärningslära som slavok på de frälsta hedningarna. Slavoket, som det var fråga om här, gällde omskärelsen.

Kan vi avfärda omskärelsen som bara ett judiskt påfund eller tradition? Nej!

Omskärelsen var och är en Guds befallning, att gälla dem som efter köttet är barn till Abraham. Detta är ett bud för judarna, men inte för hedningarna. Här måste vi se upp så vi inte faller och börjar följa delar av judisk tro och agerande.

Vi får inte bland evangelium och judaism. Faller vi för detta och skapar förhoppningar om extra välsignelse från Gud, genom att bli lite mer judiska, faller vi utanför nåden. Då sätter vi våra förhoppningar till vår egen förmåga. Vi litar inte fullt ut Jesu blods kraft, utan bygger en egen mix av nåd och gärningar, för att bättra på frälsningen.

”Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden.” /Paulus ord iGal 5:3-4

OBS! Jag stöttar judarna och sätter inte oss före eller istället för judarna – Gud välsigne dem.

Ett nytt skeende

Från Paulus, apostel, utsänd inte av människor eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus och Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda. /Gal 1:1

Vilken fantastisk entré!

Paulus kommer inte som representant för någon människa, församling eller samfund. Han är utsänd av Gud! Vilken grund, vilken kallelse, vilken bärande kraft bakom vad Paulus gör, säger och skriver – Gud Fadern själv är hans uppdragsgivare!

Paulus står inte ansvarig för att följa människors eller samfunds riktlinjer. Han ansvarar inför Gud. Han är Guds sändebud oavsett om det budskap han fått att dela är politisk korrekt, eller förankrat och ”välsignat” av någon människa eller mänskligt.

Paulus lyder enbart under Gud!

Frågan är, vem eller vad lyder jag och du? Vem och vilka rådfrågar vi, för att få ”tillstånd” att säga vad vi uppfattar att vi skall säga, eller agera som vi uppfattar att vi skall agera? Är det Gud vi representerar eller vem/vad?

1:a Advent 2025, ett nytt kyrkoår börjar, ett nytt skeende. Nu bryter vi med den pk-anda som råder – nu låter vi Gud tala och handla!

På vilken grund?

Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. …Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. (/ur Matt 7:24-26)

Jesus berättelse om den förståndige byggaren och dåren, är berättelsen om Guds barns livsbygge. Klippan är Guds och Jesu ord, sanden är världens kittlande grundlösa lögner.

Du och jag är frälsta av nåd, för att bygga våra liv på klippan. Vi måste därför lära oss pröva vad som är från Gud och vad som ständigt pressar på från världen.

Problemet för många av oss Jesustroende idag, är att vi inte lyssnar till Guds Ord så vi kan pröva vad vi hör. Resultatet blir ett bygge som vi till vissa delar bygger på den säkra klippan, men till viss delar låter ”flyta” på världens lögner. Kan ett sådant bygge bestå, när delar av grunden plötligt spolas bort?

Låt oss bygga vårt liv – varje litet rum – fullt ut enbart på klippan.

Vi gör det genom att lyssna på – ta till oss – Guds och Jesu Ord och Andens tilltal. Först med den hjälpen, kan vi avgöra om den grund vi lockas bygga på verkligen är Guds bestående klippa, eller världens flyktiga sand.

Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning… /Fil12:2

Ordet och Anden skall forma oss

Skall inte örat pröva orden, liksom munnen prövar matens smak? /Job 12:11

-Så sant ,tänker jag, vi måste pröva orden, inte bara ”svälja dem” rakt av. Inte bara ta till oss vad andra tycker eller säger. För på vilket sätt har de prövat orden, innan det ger sitt bifall?

Är det världens tyckande de prövat orden mot, eller är det Guds Ord och Ande?

Vi måste förstå – verkligen förstå – att världens referenser allt mer går i opposition mot Guds Ord. Sex och samlevnad har vi, som troende, en klar ordningen för i Bibeln. Världens ordning är kaos, ett demonstrativt och medvetet agerande mot Guds ordning. Men vi får inte följa världens provokativa trender.

•   Sex börjar med äktenskap.
•   Att bo tillsammans - som man och kvinna - sker i äktenskap.
•   Att bilda familj görs inom ramen av äktenskap.

Världen förvirra och förleder. Låt Ordet och Anden vara referenser till vad örat hör, innan vi ger det vår bifall och tar det till oss.

Världens ord skall inte leda oss och våra beslut – det skall Gud göra, genom sitt Ord och sin Ande.

Han vet hur det är

Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. /Heb 4:14-15

Vilken underbar tröst vi finner i dessa ord! Jesus Kristus, Guds Son, är inte främmande för hur vi har det. Sonen har upplev det vi upplever, Han känner väl igen våra frestelser.

Han vet hur det är att vara människa!

Han har levt med våra villkor, frestas som vi och prövats som vi – Han förstår vår utsatthet.

Vi vet att vi i Jesus Kristus har en förespråkare hos Gud. För vi syndar inte på nåden med vilja. Vi brukar inte nådens löfte som ursäkt för att falla. Men vi litar på nåden, och om vi ändå snubblar och faller – får vi resa oss igen!

Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig. /1 Joh 2:1

Harmoni mellan vårt liv och Guds Ord

Ty Guds ord är levande och verksamt. /ur Heb 4:12

Levande… Det är inga tomma, döda, staplade ord och meningar, inga teologiskt uträknade lärosatser. Trotts att Ordet är två tusen år eller mer är det levande – och det föder liv.

Verksamt… Det händer något när vi läser det eller lyssnar till det. Hur det går till vet vi inte, men vi vet att det är så – det vet vi som lever med det. När vi verkligen lyssnar till det, påverkar det oss – ända in i hjärtats djup.

Det finns Ande i Guds Ords, och om vår Ande och Ordets Ande lever i harmoni, vet vi att lever i samklang med Gud vilja. Men om vår Ande och Ordets Ande skapar disharmoni med varandra, måste vi våga fråga oss: Vad är det för Ande som talar i oss.

Orden som vi ”hör” – Guds Ord, Bibeln

Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. /Heb 4:1-2

Första frågan som vi bör ställa oss inför texten är: ”Hör” vi Guds Ord? Läser vi Bibeln som vi har, eller blir den bara liggande och samlar damm? Låter vi den ligga på ett bord eller hylla som en prydnad, eller vid vår säng – som om den skulle ge att mystiskt beskydd som en amulett?

Nästa fråga blir: Lyssnar vi på Ordet när vi läser (hör) det, eller läser vi med tankarna på helt annat håll? Följer vi bara en ritual, som vaggar själ och samvete, eller låter vi Ordet föda Anden?

Tredje frågan får bli: Låter vi Ordet smälta samman med oss och bli ett med vårt liv som helhet? För vi delar väl inte in vårt liv i en sekulär del och en del för vår kristna tro.

Ordet måste få smälta samma med oss och vårt liv – hela livet, hela vägen.

Vår enda frälsning

Jesus sade …: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. /Joh 14:6

Om vi inte tror på Jesus, hur blir det då? Ja, då finns varken nåd eller himmelrike att få. Då blir döden en permanent skilsmässa från Gud och kärlek. Då återstår bara en kall och kärlekslös evighet.

Låt oss därför aldrig falla i fällan att gömma undan Jesus Kristus eller negligera Honom och enbart tala om Gud, för att inte störa relationen med olika religioner. Jesus är människans enda frälsning!

Så även om ordet Gud, skulle kunna var en form av ”minsta gemensamma nämnaren”, i samtal med olika religiösa grupperingar, är inte Gud möjlig att skilja från Jesus Kristus, Sonen. Gud och Sonen är ett och blir därmed det som omöjliggör synkretism.

Vi behöver förstå och hålla fast vi detta, särskilt gentemot islams barn och företrädare. För även om islam förföriskt kan tala om Jesus, är det inte Jesus Kristus – Han som är ett med Fadern – som avses.

Islams Jesus är inte Guds Jesus.

Famla inte i gråzonen

Låt dina ögon se rakt fram, rikta din blick rakt framför dig.
Tänk på var din fot går fram, låt alla dina vägar vara rätta.
Vik inte av till höger eller vänster, håll din fot borta från det onda.
/Ord 4:25-27

Var har vi vår blick? Hur ser vår väg? Har vi bestämt oss för målet och slutat se åt sidorna?

Om vi har bestämt oss för målet, håller vi vår blick riktad mot det. Då spanar vi inte åt sidorna, och tillåter oss inte frestas. Då gör vi vår väg rak – vi följer Guds Ord och låter Hans Ord markera råmärken för vår stig. Vi låter Guds Ord kasta ljus över vägen och viker inte av utanför ljuset – ut i gråzoon och mörker.

Vi läser Ordet, tar det till oss och förkastar det inte.

Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Gör stigarna raka för era fötter… /Heb 13:12-13