Kategori: Helgelsen

Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. /Luk 10:41

Tänk så svårt vi har att få till detta.

Rent förnuftsmässig förstår vi att det är sant det Jesus säger till Martha då hon klagar över att syster inte hjälper till utan ”bara” sitter vid Jesus fötter. Men när vi själva skall sätta oss där och lyssna till Honom vaknar Martha till inom oss: ”Jag hinner inte just nu.”

Ja, vi är inte så väldigt mycket annorlunda än Martha, i alla fall inte jag.

Min egen föresats är att få ”en liten stund med Jesus” varje morgon och kväll, och som pensionär bestämmer jag över min egen tid – men ändå… Det finns ju så mycket spännande att gör och som lätt kommer i vägen, och när man påbörjat något skenar klockan snabbt iväg och stjäl tiden – även om det inte är något ”måste”.

Men trots detta som lockar, får jag aldrig sluta kämpa för att få till dess stunder med Jesus. Jag jobbar ständigt med rutiner och att vända dessa ”måsten” till att bli sekundära.

Jag jobbar på med min förutsatts, att ha morgon och kvällsstunden som ”prio ett”, och att få övriga ”måsten” passa in till detta val.

Den föresatsen hoppas jag vi delar.

Låt Kristi ord rikligt bo hos er med all sin vishet. Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung till Gud med tacksamhet i era hjärtan. /Kol 3:16

Gods Ord är levande, dvs bär himmelskt liv inom sig. Dessa Ord vill Guds Ande, på ett märkligt sätt, lyfta fram för att leda oss i olika situationer.

Men hur skall Anden kunna lyfta fram detta levande Ord, om vi inte låter det fylla oss. Om vi dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, låter det få stå tillbaka för saker som inte gör oss något evigt gott – mer än ger oss nöje för stunden?

Hur skall vi släcka vårt behov av vatten, om vi hela tiden skall skjuter vattnet åt sidan?

Detta resonemang: ”Senare, imorgon, när jag får tid…”, blir till slut förödande för oss. Världens ande är snabb med att mata oss med sina värderingar. Vi utsätts ständig för världens manipulerande lobbyism!

Hur skall vi klara av den och se sanningen, om vi negligerar och flyr bort från gemenskapen med Guds Ord?

Sedan sade Jesus till alla: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.” / Luk 9:23

Starka ord! Så starka att man ibland ryggar tillbaka inför dem. Ibland blir de därför förbigångna eller förklarade så de mister sin skärpa.

Själv läser jag dem så här – utan lägga vad jag tänker på dina axlar.

Att förneka sig själv är att i sann enkelhet försöka leva med målet att allt jag gör skall kasta ljus på Gud. Det är inte mitt och mig jag fram håller, håller före eller tjänar.

Jesus – vår Herre – lät sig inte betjänas, utan var den som betjänade.

Jesus krävde inte att bli ärad, trots att Han var ära värd.

Jesus bodde inte i palats, trotts att Han var högt över alla som gjorde det.

Jesus avstod från vad Han tveklöst hade rätt till. Han krävde inte, Han tog inte. Han blev ett med oss och gav oss allt – Han är vår ofelbara förebild.

Så där tänker jag. Hur tänker du?

En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. /Luk 8:7

Texten ovan och nedan ger oss en otroligt sorglig berättelse. Den berättar om de som tagit emot ordet, men senare i livet låtit annat kväva och förmörka vad de tagit emot.

Dessa människor är inte tvivlare! Nej, de tror på Gud, de tror på Jesus Kristus, men den tro de har får inte blomma ut, den kvävs och tillåts förtryckas och tyna bort av annat.

Detta ”annat” behöver inte vara sådant vi omedelbart kallar för ”synd”. Nej, det är sådant som blir till synd, för det tillåts komma mellan dem och Gud. Engagemang och agerande som stjäl tid från växandet i Guds gemenskap, växandet enligt Guds vilja.

När det gäller livets tistlar, måste vi alla se upp. Tistlarnas stöld av tid och näring är ofta inte genast uppenbar. Det sker så tyst och aningslöst att de små förändringarna knappast märks. Men en dag, är det ett faktum. Tron är kvävd och glömd.

Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. /Luk 8:14

Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger? /Luk 4:46

Är ”Herre, Herre” bara en floskel vi använder, ord vi staplar i våra dagliga böner, utan att reflektera över vad de betyder? Använder vi orden bara som ett tilltalsnamn, när vi upprepat ”Jesus” eller ”Jesus Kristus” för många gånger? Eller är det ett uttryck för vårt hjärtas löfte och vilja?

Tänk om vi skulle börja tänka lite mer på vad det betyder, när vi viskar ”Herre”.

Tänk om vi skull bestämma oss för att ha den grundläggande synen på Jesus i allt vad vi gör och tänker: ”Han är min Herre, är detta Hans vill”.

Jag hoppas och tror att vi alla är där, att vi medvetet jobbar med oss själva i den riktningen, att vi har Herren som Herre ”tjugofyra/sju” (24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan.)

Vi måste våga fråga oss själva: ”Säger vi bara ’Herre, Herre’, eller är Han det också?”

Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. /Fil1:2

”Frid”, ett tillstånd vi inte själva kan ta oss. Upplevelser, prylar, religiösa övningar, kapital, positioner, berömmelse… Inget av detta ger den frid Paulus talar om.

Den frid vi bygger på egen förmåga, vare sig genom fysisk prestation eller intelligent agerande, är alltid flyktig. Fysiska prestationer kan snabbt, genom olyckor, sjukdom och ålder, bli obrukbara. Värdepapper vi köpt har inget värde, när plötsligt ingen vill köpa dem.

Vårt eget fridsbygge kan snabbt raseras.

Friden blir bara orubblig först när den byggs på Gud. När friden i oss är byggd på ”Gud, vår fader, och Herren Jesus Kristus”, kan allt runt omkring oss falla – Gud förblir i evighet.

Skall vi få verklig frid, får vi den genom gemenskap med Gud. Den friden bottnar inte i världens vara eller icke vara, den bottnar i evighetens Fader. Mitt i fullkomligt kaos, består den frid vi har i Gud.

Guds frid kan ingen och inget rubba, den bygger inte på det mänskliga, jordiska eller religiösa. Allt detta förgås, kvar står Gud och de som av nåd tagit emot gåvan att få bli Hans barn.

Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla. /Luk6:19

Några få ord, inte mer än en mening, men vilken utmaning och vilken möjlighet.

När Jesus lyfts upp till Fadern, inför lärjungarnas ögon, har de Hans löften om Den Helige Anden, Hjälparen, klingande inom sig. De är inte lämnade ensamma!

Genom Guds mirakulösa, och för oss outgrundliga sätt att verka, är Gud, genom sin Ande nu med och i oss, sedan vi blivit födda på nytt.

Jesus var av kött och blod, en fysisk person, begränsad av denna världens fysiska lagar. Anden är en makt, en kraft, en inre röst – fullt ut av himmelsk natur. Även om vi inte har Jesus av kött och blod vid vår sida, har vi Anden.

I Anden får vi röra vid Gud, varje dag och stund. Det behövs inget fysiskt tabernakel för detta. Det som behövs är hjärtats rum och tid, var vi än för tillfället är.

Skynda dig därför, rör vid Gud, och låt dig röras av Gud redan nu. Börja med att tacka Honom för att Han – Den Högste över allt och alla – är hos dig och med dig.