Kategori: Helgelsen

När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp. Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha. Men om någon älskar Gud är han känd av honom. / 1Kor 8:1-3

Uppblåst av kunskap, eller fylld av kärlek – det är frågan. Paulus exemplifierar detta med frågan om avgudaoffer, men frågan gäller ju egentligen allt vi vill påstå när vi talar om kristen tros efterlevnad.

Agerar vi utifrån uppblåst kunskap, eller utifrån kärlek och omsorg? Vill vi visa hur duktiga vi är, eller gör vi det i kärleksfull hjälpa våra medvandrare? Vill vi rycka ut Bibelord för att bevisa att vi har rätt, eller är det för att hjälpa?

Kunskapen – säger Paulus – gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp.

Kan detta få bli en tanke för veckan som kommer: Hur presenterar och representerar vi Guds undervisning på ett kärleksfullt sätt, inte för att själva plocka poäng, utan för att vi älskar?

Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. /Joh 16:12-13

…när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem… /Ur Apg 1:8

Liksom Jesus talade vad Jesus hörde, talar också Anden vad Anden hör. Andens verk är fortsättningen på Jesu verk. Anden är ingen mystisk figur, Anden är var dags medvandrare och hjälpare.

Vi har alla Anden, men kanske behöver några av oss bli mer medvetna om Honom och våga vara tillåtande för Hans agerande. Anden driver vår förståelse och vår helgelse, Han är också vår kraft. Men Anden talar aldrig mot Guds Ord.

På så vis kan vi förstå att det är Anden som talar: Anden talar och lär inte något som står i opposition mot Guds vilja, så som den nedtecknats i Bibeln.

Vet ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? /1 Kor 3:16

Tror du på Gud, har Jesus Kristus fått bli din Herre? Då är du frälst och Guds Ande bor i dig! Pauls gör det tydligt då hans skriver till korintierna: ”Guds Ande bor i er!”

Är du oroad för att du inte talar tungor? Tror du att du inte är frälst? Anklagar du dig själv för att du inte talar tungor? Tror du att du inte fått Anden?

”Andedop och tungotal” är ord som kan skapa förvirring. En frälst människa har Anden och kan tala i tungor – om Anden vill. Men avsaknad av tungotal är inte ett tecken på avsaknad av Anden.

När du blev frälst, skedde det att Anden flyttade in i dig, Han födde dig och bor i dig för att hjälpa och leda dig. Bli medveten om Anden, tacka Gud för Anden, välkomna Andens ledning.

Ge Anden frihet, att hjälpa, leda och forma dig till det Guds tempel som du faktiskt är.

Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. /1 Kor 1:8-9

Underbara ord! Han skall styrka oss, Han är trofast.

Det faller inte på oss själva att pumpa upp oss med tro som ger oss styrka. Det handlar inte om våra Andliga muskler, eller våra stolta ord. Det handlar om vår vilja till gemenskap med Hans Son, Jesus Kristus. Om tid för Honom och hans tilltal i Ordet, bönen och vår öppenhet för Anden.

Tycker du din tro är svag, verkar det som alla andra tror ”bättre” än du? Kanske använder de starkare ord, verkar mer självsäkra och mer brinnande i sin tro…

Kom då ihåg: Du skall inte se på andra eller jämföra dig med dem, du skall se på Jesus – ha gemenskap med Jesus Kristus – i den gemenskapen kommer Gud visa sig trofast.

Håll fast vid din gemenskap med Jesus – varje dag, varje stund.

…alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn… /ur 1 Kor 1:2

Åkalla, inget speciellt vardagligt ord. Vi skulle istället kunna säga: Be till, vända sig till, ropa till, eller hänskjuta till. Men så kommer det lilla tilläget ”…ar” – en tidsform. Åkallar ger ordet åkalla liv – det blir aktivt och nu-nära.

Åkallar vi alltid Jesu i vårt handlande, hänvisar vi alltid till Jesus, gör vi det vi gör i Jesus. Dvs: Är Han centrum i och för vårt agerande eller är Han i våra livs periferi – i våra livs utkant. En söndags figur, eller en som dyker upp i tanken någon enstaka gång, då och då?

Är vi i medvetna om att vi – ständigt – är Guds barn och att vi – ständigt – agerar som Guds barn.

Denna tanke får inte bli en belastning för oss, men kanske kan den få väcka oss till ny medvetenhet. Säger vi för ofta och för lättvindigt att ”Jesus är vår Herre”, utan att i vardagen på leva ut det.

Vi måste fråga oss: Är Jesus Herre i nuet eller bara ibland?

Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. /Fil 4:12-13

Här ser vi åter igen hur fel påståendet är, som lovar ”framgång i livet” bara man tror på Jesus Kristus. Tron på Jesus är inte nyckeln till framgång och välstånd. Men tron på Jesus ger oss kraft att möta motgång, bedrövelse och nöd. Vi får ett annat perspektiv på livet och livets mening. Livet här, är inte bara ”här och nu”, livet här är en plats för val och mognad.

Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. /Rom 8:18

Och jag är 100% övertygad om att:

Allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. /Rom 8:28

Så broder, syster – om du känner dig prövad – försök se att det är Gud som formar dig. Hans gör det för ditt bästa. Han älskar dig innerligt!

Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! /1 Joh 3:1

Jag fick vid flera löneförhandlingar föra arbetskamraternas talan, på företag jag jobbade. Då gällde att förstå förhandlingsläget. Var det gott om jobb? Hade företaget träffat större avtal med kunder, eller var förhandlingen överskuggade av uppsägningshot pga arbetsbrist.

När det gäller vår möjlighet att finna nåd och få kalla oss Guds barn, äger vi inget förhandlingsutrymme, allt bygger på Guds kärlek. Att komma till Gud och förhandla är omöjligt. Om man tror sig kunna göra det, har man ännu inte förstått sin situation. Först när man förstår att se sig själv som den man är – totalt förlorad – kan man bli frälst.

Hur kommer det sig då att vi så lätt börjar förhandla med Gud och Bibeln, när det sedan gäller vår efterföljelse?

Jag skriver inte om perfektion, om att göra misstag. Nej jag skriver om att medvetet förhandla med vad Han lärt oss. Guds Ord måste få tala. Det markerar en gräns mellan rätt och fel.

Vi kan inte följa Jesus genom att balanser på gränsen.

Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. /Luk 3:8

Jag har tagit mig tid röja garage och förråd. Saker jag sett som värdefulla eller trott att jag kunde ha användning för senare, var sparade på hög. Saker som borde kallats skräp när de sparades fanns där. Skräpet dolde det användbara och värdefullt. Nu ligger det sparade i garderober, på hyllor, eller hänger på krokar.

Vår tro kan också bli fullt – med skräpreligiositet. Vi gör och tänker ”xxx” för att vi alltid och ”alla andra” gör och tänker ”xxx”

Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. /Ef 4:22-24

Det är visserligen bra med mönster och metoder – om vi vet vad mönstren och metoderna är bra för!

Utan medvetenhet kan det bli till livlöst, betungande och dött religionsskräp.