Kategori: Helgelsen

Låt dina ögon se rakt fram, rikta din blick rakt framför dig.
Tänk på var din fot går fram, låt alla dina vägar vara rätta.
Vik inte av till höger eller vänster, håll din fot borta från det onda. /Ord 4:25-27

Var har vi vår blick? Hur ser vår väg? Har vi bestämt oss för målet och slutat se åt sidorna?

Om vi har bestämt oss för målet, håller vi vår blick riktad mot det. Då spanar vi inte åt sidorna, och tillåter oss inte frestas. Då gör vi vår väg rak – vi följer Guds Ord och låter Hans Ord markera råmärken för vår stig. Vi låter Guds Ord kasta ljus över vägen och viker inte av utanför ljuset – ut i gråzoon och mörker.

Vi läser Ordet, tar det till oss och förkastar det inte.

Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. Gör stigarna raka för era fötter… /Heb 13:12-13

”Detta slag kan endast drivas ut med bön.” /vers 29, ur berättelsen om den dövstumme pojken, Mark 9:14-29

Det var alltså inte genom befallningar som lärjungarna skulle driva ut den orena dövstumme anden, utan genom bön.

Guds Ord begär inte att vi skall proklamera, befalla och agera med andra dramatiska åthävor, för att visa på trosstyrka och skaka om i andevärlden – utan bön.

Trons styrka är att vi i bön överlämnar vår problem och omöjligheter till Fadern – i Jesus Kristus namn – och lär oss att vila i att Fadern sedan gör rätt.

Med den tron får vi komma med allt och kan mitt i detta finna vila. För varken mirakler eller frånvaro av mirakler bygger på vår prestation, utan på Hans vilja – som alltid är rätt.

Kungen (Artaxerxes) sade till mig: ”Vad är det då du begär?” Då bad jag till himmelens Gud, och svarade sedan kungen: ”Om det behagar konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen.” Neh 2:4-5

Kungen gav Nehemja både fribrev att res och material till arbetet.

När de fick se Honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, för alla såg Honom och blev förskräckta. Men Han talade genast med dem och sade till dem: ”Var lugna. Det Är Jag. Var inte rädda.” /Mark 6:45-53 v. 49-50

Jag vet inte vad du har för förståelse eller erfarenhet av det andliga. Kanske är du rädd för det och undviker det. Kanske törs du pga av rädsla inte lyssna på, eller lyssna efter, Guds Andes röst och hör inte när Anden vill tala till dig.

”Var inte rädda!” säger Jesus, när Han kommer gående på vattnet till dem son en vålnad.

Det andliga existerar! Guds Ande är inget hokus pokus. Guds Ande är Guds kraft, mitt i ditt och mitt liv – tack Fader. Han är den överjordisk, övernaturliga kraften för oss att verka som Hans tjänare och övervinna vår otillräcklighet.

Var inte rädd för Anden. Du bär Honom redan inom dig, sedan den dag du lät Honom föda dig på nytt – bli frälst. Låt Honom fylla ditt liv helt och börja verka Guds vilja i dig och genom dig.

Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden. /Rom 6:14

Känner du dig misslyckad och fördömd?

Så där kan det bli när man tappar bort nåden som enda grund för vår frälsning.

Det leder lätt till att vi tryckas ned av våra misslyckanden och låter självkritiken regera våra tankar – tynga ner oss och bli en handlingsförlamande herre i våra liv.

Men vi är friade genom nåd – inte genom gärningar. Därför kan aldrig lagen fånga oss, även om den ännu finns kvar som vårt rättesnöre.

Låt aldrig Satan gripa dig i själv fördömelsens snärjande tankar. Låt honom aldrig ta kraften ifrån dig. Din frälsning är inte din förtjänst, den är helt och hållen Jesu Kristi förtjänst och Honom rår inte Satan på – därmed inte heller dig.

En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. /Mark 3:1-2

Att söka, för att hitta fel hos andra, kan ibland bygga på ett behov av att få rättfärdiga sig själv. Att sedan sprida sina iakttagelser och kanske tom färga och överdriva dem kan då bli en stor lockelse.

Fariséerna – vilket kan översättas med ”de utvalda” – var en politisk/religiös grupp som ansåg sig själva vara froma och laglydiga med rätt, ja skyldighet, att spana efter fel och torgföra dessa.

Om denna fariseiska ådra blir alltför stark i våra kristna led och skapar utvalda grupper som menar sig vara avskilda att vara domare över andra, måste vi se upp! Vad är syftet med gruppen, vad blir effekten?

Självklart måste vi – i vår tid mer än någonsin tidigare – vara vakna över trender och läror. Låt oss dock inte notoriskt och maniskt söka fel hos andra, om vi gör det, bör vi pröva oss själva och fråga oss: ”Varför”.

Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. Hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan. Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte om livet, och han levde av gräshoppor och vildhonung. Han förkunnade: ”Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler. /Mark 1:4-7

En av evangeliernas många Jesus fokuserade personer är Johannes Döparen. Vi kan inte hitta vare sig självcentrering eller egoism hos honom. Han uppgift var inte sitt eget självförverkligande, utan uppgiften vara att bereda väg för Herren – i dag hade kanske Markus skrivit: ”Sätta strålkastarljuset på Jesus Kristus”.

Johannes budskap var inte djupt teologiskt, det var enkelt: ”Omvände er, ty himmelriket är nära!” /Joh 3:2

Om sig själv säger han: ”Jag är rösten som ropar i öknen.” /Joh 1:23

Om sin samhällsställning säger han: ”Jag är inte ens värdig att lossa Jesu sandaler.” – det var en slavs uppgift.

Vår uppgift är också att vara röster och enkla redskap.