Kategori: Helgelsen

Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning. /2 Tim 1:6

Vad hade hänt Timoteus? Jag tror inte det står något om detta, men ändå… Detta andra brev till honom från Paulus, får mig att ana att det var något. Paulus var tvungen att påminna honom om hans nådegåva. Det, menar jag, behöver man inte göra när nådegåvan är strakt flammande. Men här gör Pauls det, för lågan var tydligen tynande, kanske på väg att slockna helt.

Hur är det med din låga? Lyser den klart? Eller har något dämpa den, kanske den bara ryker.

Tala med Gud. Du vet att Han kallade dig. Be Honom om förnyad kraft till tjänst. Kom ihåg hur Jesus beskriver sig själv och sitt agerande med ord från Jes 42:3.

Ett brutet strå ska han inte krossa, en rykande veke ska han inte släcka… /Matt 12:20

Du kan vara ett brutet strå, en rykande veke, men Jesus Kristus är inte den som kastar bort dig! Han vill använda dig – förnya dig. Kom ihåg din kallelse och din gåva!

Kanske kommer du ihåg situationen för Israels barn. De stod där, med Egyptens krigshär bakom sig och havet framför sig – ingen stans att fly, övermannade av oro och uppgivenhet: Vad kunde de göra.

Så där kände jag mig inför en situation igår, frustrerad över att inget kunna gör, att bara vänta och se.

Det var då orden kom till mig. Jag väntade mig inte på något svar på frågorna, ingen plötslig lösning. Men så las orden i mina tankar – tack Gud!

”Det är Herre som skall strid för dig!”

Jag vet inte hur du har det just nu, men jag vill dela detta med dig. Kanske står du som israeliterna, inför något omöjligt och du känner dig frustrerad. Jag vill påminna dig om de ord som Mose gav till Israels barn vid stranden av Röda Havet – försök vila i dem.

”Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag ska ge er. Så som ni ser egyptierna i dag ska ni aldrig någonsin se dem igen. Herren ska strida för er, och ni ska hålla er stilla.” /2 Mos 14:13-14

När de tidigt nästa morgon gick förbi fikonträdet, såg de att det hade vissnat ända från roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: ”Rabbi, se! Fikonträdet som du förbannade har vissnat.”
Jesus svarade dem: ”Ha tro på Gud! /Mark 11:20-22

Vad är det vi ofta tänker på när vi läser denna text och liknande, vilket ord fokuserar vi på? Är det inte så att fokus ofta hamnar på ordet tro? Konsekvensen blir att det är vi som är orsak till att bönesvar uteblir:

•   Vår tro är svag
•   Något i vårt liv är ett hinder
•   Vi måste läsa och lyssna mer till trosförkunnelse
•   Vi måste lära oss och tillämpa olika steg: Steg 1, steg2, steg3...

Vi och vår tro…. Men läs Jesu första ord ovan en gång till: ”Ha tro på Gud!” Vad handlar vår tro om? Om oss, eller om Gud. Tveklöst är det om Gud. Vår tro sträcker sig mot Gud, som alltid gör det rätta. ”Ha tro…” Ha tillit till Gud!

Och den tilliten har vi till honom, att om vi ber om något efter hans vilja så hör han oss. /1 Joh 5:14

Låt inte din ”svaga tro” begränsa dig, låt istället din tillit till Gud, befria dig!

”Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad räcker det till så många?” … Det var omkring fem tusen män. /Ur Joh 6:9-10

Nej, hur skulle det kunna räcka till så många? Vi kan lugnt säga att det som fanns att erbjuda folket var en droppe i havet. Men för Jesus var det inte frågan om hur mycket som fanns, utan om villigheten att dela, att ge till Honom så att Han fick välsigna.

Jag vet att berättelsen kan vara urvattnad, många känner den från söndagsskolan. Men det är faktiskt så det fungerar: Vi ger det vi har till Jesus, så gör Han något av det.

För mig betyder det att ge min tid och min icke förmåga till Honom. Det handlar faktiskt min svårighet och min tid. Jag är ordblind och har lässvårigheter. Men jag ger det till Jesus och skriver, med allt det jobba det innebär för mig – mot alla odds – med tanke på mina problem.

Berättelsen om kornbröden och fiskarna är ingen floskel, det är en sanning vi alla kan få uppleva.

Men nu ska också ni lägga bort allt detta: vrede, ilska, ondska, förtal och fräckheter från er mun. Ljug inte för varandra, ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. /Kol 3:8-10

Att vi vill och försöker – men ibland misslyckas, är en sak. Men att vägrar sätt ordet ”synd”, på vad som rätteligen är synd, är något helt annat.

Kristen tro är inte en elit religion, där vi måste vara perfekta. Nej Kristen tro är en relation, där vi tagit emot erbjudandet om en verklig och äkta gemenskap med Gud. I den relationen tillåter vi att vi förnyas dagligen. Vi accepterar Guds Ord och vilja, och jobbar på att bli lika Honom – dag för dag.