”Gläd er!”

”Varför?”

”… gläd er över att era namn är skrivna i himlen.” /ur Luk 10:20

Så okomplicerat, så opåverkbart. Jesus Kristus har tagit våra synder, betalat dem med sin död – segrat och uppstått. Det är grunden för vår tro.

Det krävs inga teologiska kunskaper för att förstå detta. Vi behöver inte vet hur det kunde ske, hur det gick till. För vi tro med Paulus:

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. /Rom 3:23-24

Vi vet, att när våra namn skrivits i livets bok, kan allt vårt jordiska tas ifrån oss – ja till och med vår liv. Men vår namn i livets bok kan ingen radera.

Så käre vän, sörj inte över att du inte förstår allt och misströsta inte mitt i jordlivets bedrövelser: Gläds över att ditt namn är skrivet i himmelen. Träna och rota dig i denna glädje. Den kunskapen är och kommer att vara mer värd än allt annat.

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. /Fil 4:4

Spegel

Där vägen tar slut och mobilen inte längre har täckning, mitt i Tivedsskogen – där ligger den lilla sjön, så still att den verkar som en spegel. Det är en tyst och klarblek sommar morgon, just när solen stigit upp över storskogs trädtoppar. Jag får vara där och bjuds att fundera över vad jag ser.

Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. /Kol 2:9-10

Är jag en spegelbild av min Skapare? Är mitt ego så stilla, att Hans bild framträder i mig? Är det ens möjligt?

Ja, säger Guds Ord – det är möjligt. ”Det sker genom Herrens Ande”.

När jag tar mig tid – bara då. När jag i Bibel Ordet, i bönen och i den lilla sjön ser Herrens härlighet. Då får Anden i mig möjlighet att forma en spegling av Honom som skapat mig.

Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. /2 Kor 3:18

Världens hopp vs vårt

Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. /2 Kor 4:16-18

Vi måste till dessa ord få utropa: ”Pris ske Gud!”. För trots att vi till vårt yttre, tillsammans med världen, bryts ner bit för bit, går vårt inre i den en motsatta riktningen. Vår inre människa förnyas och vi går mot riket som som är oändligt, både i tid och kärlek. Ja tänk: Vår inre människa får leva i detta rike redan nu.

Jesus sade: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!” /Mark 1:15

Med Jesu försoning kom Guds rike in våra hjärtan. Anden i oss – som låtit Anden föda oss på nytt – är beviset på Hans närvaro. Är du frälst, har du Anden! Har du Anden, lever du i Gud rike – trots ditt yttres och världens nedbrytande.

En dans på rosor

1970 den släpptes den och 1971 blev den en hitt: Rosegarden, med Lyn Anderson. Den var country, den var disco, den var kärlek, den var balad. Men jag kunde och kan också i den se en bild för vad Kristi efterföljelse innebär. Gud, som vi blivit ett med genom nåd och frälsning, har aldrig lovat oss en dans på rosor här. Mitt i allt fantastiskt med att få vara frälst, finns också taggarna, som sticker, och river. Gud lovade aldrig guld och gröna skogar och en ständigt blommande blomsteräng. Kristi efterföljelse innebär inte en flykt från allt som göra ont – från livet är. Kristi efterföljelse innebära också ofta uppoffringar.

Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. /Luk 14:27

Tro inte att du inte är god nog, som kristen, om du drabbas av prövningar. Tro inte på framgångsteologin – ”dans-på-rosor-teologin”.

Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet. /1 Pet 4:12-13

Tro – tillförsikt och förtröstan

Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. /1 Joh 5:3-4

Tänk vad man kan skapa ånger och bekymmer med det lilla ordet ”tro”. Tro kan utmålas som en kraft, som vi skall prestera. För att sedan visa hur man presterar stark tro, stampar man med foten, befaller och ropar högt: ”I JESUS KRISTI NAMN!”

Är det så vi håller Hans bud och besegrar världen? Med uppblåst övermod, svulstiga ord och teatraliska gester?

Nej, det är i kärlek och tacksamhet till Gud, vi gör vad vi kan för att hålla Hans bud, dvs följa Hans vilja. Och det är i tillförsikt till Honom vi lever i den seger Han redan vunnit – vi lever i tro.

Presterande tro skapar kramp, låsning och besvikelse, medan vilande tro skapar frid: Det är ju inte mig det handlar om, det handlar ju om förtröstan på Honom.

Så männsikor förstår

Vers 6-11, ur Apg 2:1-13

…var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade frågade de: ”Är de inte galileer, alla de som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien, i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, vi är judar och proselyter, kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!”

När den helige Ande blev de troendes Hjälpare, precis som Jesus lovat dem, började de tala olika språk på ett sådant sätt att de som lyssnade förstod vad de sa. Apg:s författare räknar upp många grupper, som tillhörde sådana som var i Jesusaelm för att fira pingst. Till alla dessa språkgrupper tala de troende, genom den heliga Andes gåva och hjälp så de förstod.

Min bön är att vi som frälsta skall tala/skirva så att människor förstår vad vi menar. Inte tala ”över huvudet på människors” med ”Kanaans tungomål”, utan tala enkelt och vardagligt om tron, så att människor förstår evangelium.

Kan jag be Gud välsigna det jag gör?

Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. (Joh 5:4)

En frukt vi bär som Guds barn, är att vi växer i vår gemenskap med Jesus. Hur vet vi att vi lever i denna gemenskap – med Honom?

En fråga som alltid måste kunna besvaras med ”ja”, ställs i rubriken: ”Kan jag be Gud välsigna det jag gör?” Dvs lever jag så jag kan lägga denna bön till mitt handlande: ”Gud välsigna detta!”

Kan jag inte be den bönen, känner jag att den skaver och inte passar – vad är det då jag gör?

Samklang

När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud. /2 Kor 7:1

Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren. /1 Joh 3:3

Två olika författare, samma budskap: ”…arbeta med fruktan och bävan på er frälsning!” (Fil 2:12)

Vad innebär detta? Att vi bygger och skapar vår frälsning? Nej, det vet vi att det går inte, frälsningen är en oförtjänt nåd. Löften om en ljus och evig framtid är nåd. Vetskapen om att Jesus står på vår sida, gemenkapen med Fadern, hjälp av den heliga Anden, allt är löften och nåd från Honom som aldrig sviker. Allt är bevis på Guds kärlek.

Låt oss därför älska tillbaka, genom att arbeta med oss själva, söka och följa Ordets och Andens ledning. Låt oss inte förändra Guds Ord, för att det skall passa oss, utan låt oss dagligen aktivt arbeta på att förändra oss själva, så att vårt liv, kommer i samklang med Guds vilja.

Det skall visa sig

Det var någon av de första sommarloven, i början på 60-talet – jag var kanske 7-8 år. Barndomens vackra sommarlovsdagar, fick jag tillbringa med familjen i en stuga, i en liten by söder om Jönköping.

Bonden Ivar, som drev en av byns små gårdar, hade målat skorstensröret på traktorn glänsande och fin med ny silverfärg. Kanske skulle jag hämta mjölk, eller ägg, jag vet inte, men jag kom lagom…

Ivar gick runt traktorn, myste och nickade belåtet, själv stod jag en bit ifrån och bara iakttog. Så satte sig Ivar på traktorn och drog igång motorn. Skorstenen darrade som den brukade och hatten längst upp lyfte lite extra när han gasade. Allt var bra – en kort stund…

Så började färgen ryka, blev brun, sedan svart och till sist flagnade den av totalt – allt inom loppet av någon minut. Det höll inte med att måla på vad som helst utan på det som var under.


”…så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld.” /1Kor3:13-15

Splittrad?

Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. /Jak 4:8

Sociala medier, nyheter, semester osv. Många lever i en mix av detta just nu. Det vi ser fram emot, får ofta motsatt konsekvens till vad vi förväntat oss.

Social medier och nyheter tar vår tid. Semestern måste utnyttjas optimalt: Vi blir stressade!

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. /Jesus i Matt 11:28

Varför handlar vi så fel? Varför fjärmar vi oss från Gud? Varför går vi inte till Jesus? … Vi är splittrade. Vi tänder det ljus vi fått – våt liv – i båda ändarna och blir snabbt ut brända!

Vi har låtit världen bestämma måsten och livskvalitet. Vi måste vända på detta! Rena våra händer, rena vår hjärtan, i den nåd som Jesus Kristus bjudit oss. Fokuserade kan vi sedan närma oss Gud!

För det är inte Gud som döljer sig för oss. Det är vi som ställer så mycket mellan oss och Honom.