Kategori: Aktuellt

Med detta inlägg vill jag inte förklara hur du skall göra, men jag vill berätta för dig hur jag gör: När jag läser Bibeln.

Jag försöker läsa den varje morgon och kväll. Det är ett mål, men inte ett tvång som jag mår dåligt av, om jag inte lyckas hålla.

Jag läser inte heller Bibeln med utgångspunkt längd. Dvs jag läser inte ett helt kapitel i GT och ett helt kapitel i NT. Det är inte mängden ord jag läser, som välsignar mig, det är nyfikenheten när jag läser Ordet, som ger Ordet möjlighet att välsigna.

Jag brukar alltid följa en bibelbok, från början till slut och ofta är det en bok på morgonen och en annan på kvällen. Fast det händer att jag bara tar en ”tumvers”.

Skulle jag sammanfatta hur jag läser Bibeln blir det så här:

Jag lyssna till varje ord jag läser. Då hinner jag inte särskilt långt innan jag måste stanna upp och reagera på vad jag läst. Då utför jag ingen prestation, utan får tid att ta emot vad Gud vill säga till mig.

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! / Matt 28:19

Lärjungar – det är du och jag. Oavsett om vi är nyfrälsta eller varit frälsta nästan hela vårt liv. Vi är inte, och blir heller aldrig några mästare – vi som vill följa Jesus. Vi är ständigt, var dag och minut, mitt uppe i lärandets och helgandets process. Som Guds barn lever vi i ständig förnyelse och skolning.

Denna förståelse är viktig att ha med oss i mötet med andra människor, det finns ju både de som kommit längre än oss och som inte hunnit så långt.

Därför dömer vi inte, men sticker inte heller under stolen med vad Guds Ord säger, för Guds Ord är sanningen. Den får vi inte hålla tillbaka inför andra religioner, myter och läror.

”De gudlösa gamla myterna ska du avvisa. Träna dig i stället i gudsfruktan.” / 1 Tim 4:7

Tycker du det är spännande med andra religioner, gamla folksagor, newage och dylikt: släpp detta! Bestäm dig för att bara hålla dig till Bibelns sanning och Gudsfruktan.

Kan goda gärningar frälsa människan, eller kommer den som levt perfekt ändå missa paradiset?

En laglärd sa ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” / Luk 10:27

Där är svaret: Kärlekslösheten mot Gud och nästan, pekar på syndens dubbla natur.

Synden föddes ur kärlekslöshet mot Gud, kärlekslösheten mot nästan blev reaktionen. Revolten mot Gud (1 Mos 3:1-5) tvingade oss själva ta ansvar, då vi satte oss över Gud.

Det finns de som lyckas bra med att leva rätt här, men inför Gud är de ändå syndare. Att återupprätta relationen med Honom, klarar de inte av. De är dömda och bär denna synd med sig i graven – att ställas utanför paradisets gemenskap med Gud – utlämnade åt sig själva.

Men Gud har inte lämnat människan åt sin oförmåga. Han har sänt Sonen och skapat en möjlighet till gemenskap, en väg – den enda – till relation med Sig Själv.

Tron på Jesus Kristus är den vägen. Låt ingen lura dig med att du kan skapa en väg själv. Goda gärningar, löser inte syndens dubbla natur.

Igår valde Sverige ytterligare ett steg bort från Gud – ett stort och avgörande steg – när våra folkvalda politiker röstade för att tillåta mord på oskyldiga. Barn som, inte ens fått yttra sig och som inget annat ”brott” har begått, än att bli till.

Detta kommer inte innebär att Gud dömmer Sverige. Men när vår folkvalda sparkar bort Gud, sparkar de också bort det beskydd som Gud gett landet under långtid, bl.a. genom två världskrig.

Ni folkvalda: Ni vet inte vad ni gör! Ni drar olycka över Sverige! För utan Gud, är Sverige bara ett ynkligt oskyddat stycke land. Ett land där ondska och anarki tar över. Ett land som ligger öppet för både andlig och kroppslig fiende att inta.

”Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud.” / 1 Joh 5:3

Går detta att missförstå? Knappast!

Så vad är då drivkraften till denna kärlek, är det fariseisk lagiskhet? Nej, det är kärlek, som skapar villighet och längtan att visa Gud och omvärlden att vi älskar Honom. Denna kärlek närs ständigt av vår tro, som i sin tur föds ur evangelium.

När vi ser att Gud upprättat oss och frälst oss från vår rättvisa dom – hur kan vi då göra annat än att älska Honom, med en kärlek som gör att vi i allt och alltid, försöker hålla Hans bud.

I evangelierna finns bara några få ord om Josef från Arimatia – en ”ansedd rådsherre som väntade på Guds rike” – men orden är viktiga!

Han hade blivit en Jesu lärjunge. (Matt 27:57)

Han var en god och rättfärdig man, som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. (Luk 23:50-51)

Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. (Mark 15:43)

Orden ger oss en bild av ett föredöme – ”Josef tog mod till sig!”

Den delen av beskrivningen är en utmaning: Tar du och jag mod till oss att följa och bekänna Jesus?

Har du mod att bli en kristen och ta steget riktigt ut?
Har du icke mod att börja, o, hur går det då till slut?

(Ur sången ”Har du mod att följa Jesus” / Lina Sandell 1859.)

I dag, kan vi fatta det avgörande beslutet – morgondagen vet vi inte om vi får.