Kategori: Uppmuntran

Vi får dela Hans seger

Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. / Heb 4:14-15

Sådan är Han, vår Herre – Jesus Kristus Guds Son. Han vet hur vi har det och har medlidande med oss. Han var människa och mötte samma frestelser som vi möter, men utan att själv falla i synda.

Han är vår överstepräst och sitter på Guds högra sida, som vår återlösare. Han säger inte: ”Klarade jag det, så måste ju också ni kunna göra det.” Nej Han ber och manar gott för oss.

Som människa frestades Han som vi alla, men förblev syndfri fram till sitt offer på korset, där Han tog ditt och mitt straff.

Han glömmer aldrig hur det är att vara människa och Han känner med oss i våra olika situationer och delar kärleksfullt och villigt sin seger med alla som vill få del av den.

Fötterna på jorden och hjärtat i himmelen

Är det alltid lätt att vara kristen? Svävar en kristen ständigt omkring på något övernaturligt ”lyckans moln”? Måste jag drabbas – som kristen – av samma bekymmer och oro som ”vanliga” människor?

Ja, så länge jag som Guds barn lever på denna jord drabbas jag av samma saker som drabbar andra. Å vi kan med rätta travestera ett känt talesätt och erkänna: ”Det regnar på både frälsta och ofrälsta.” Eller lyssna till Jesus, när Han säger:

”Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” / Matt 5:45

Att leva som kristen innebär inte att vi svävar ovanför jordens bekymmer. Vi står fysiskt lika fasta som alla andra på jorden och är därmed omgivna av samma jordiska bekymmer som de.

Men mitt i detta, får vi också lyssna till Jesus då Han förkunnar:

”… himmelriket är nu här.” / Matt 4:17

Vi lever under samma villkor som andra, men vi lever också med ett aldrig svikande hopp. Vi lever med fötterna på jorden, men får samtidigt – redan här och nu – låta hjärtat hämta kraft i himmelrikets löften.

Herrens nåd är evig!

”Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd. Så ska Israel säga: evig är hans nåd. Så ska Arons hus säga: evig är hans nåd. Så ska de som vördar Herren säga: Evig är hans nåd.” / Ps 118:1-4

AMEN – så är det!

Guds förlåtelse är inte halvdan. Den är inte så som vår ibland kan vara. Vi förlåter med munnen, men kan ha svårt att förlåta i djupet av våra hjärtan. Nej, Guds nåd är fullkomlig och evig.

Våra synders förlåtelse är inte villkorad. De blir förlåtna och bortglömda.

Hans nåd är evig. När Anden får föda oss på nytt, föds vi verkligen på nytt! Ryggsäcken lyfts av och kastas i ”glömskans hav” – minnet av den upphör att existera.

Herrens nåd erbjuds oss alla, med omedelbar verkan. Men vi måste ta emot den: Har Du gjort det?

”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.” / Jes 1:8

Sveriges uppror

I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret. / Heb 3:15

Det bedrivs idag en aktiv rörelse i Sverige. Partier deltar, kommuner och landsting deltar, företag deltar. Det stöds av föreningsliv, sprids av bloggare och media. Det är uppror, mot Gud och Guds Ord.

Det sker inte i det fördolda, det sker öppet, via manifestationer och lagstadgande beslut. Ett uppror som gör allt, för att demonstrera sitt avståndstagande mot Gud och Hans vilja. Man upphöjer ”orgier, begär” (Ef 4:3). Människor beundrar detta och ”samtycker dessutom till att andra gör det”. (Rom1:32). Men de går in i ondskans fångenskap – bort från den verkliga, eviga friheten.

Vi får inte ”samtycka till detta”! Det kommer att förhärda våra hjärtan.

Hur kan vi reagera mot allt som sker? Skall vi reagera – eller tiga och därmed samtycka? Blundar inför det som sker och skyndar oss säga att: ”Kristna skall inte engagera sig i politik!” Men handlar detta enbart om politik, handlar det inte också om vad din och min nästa utsätts för – och hur skall vi agera avseende vår nästa?

Skall vi blunda för vad som händer runt honom/henne, i Sveriges uppror?

Förutbestämt

I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. / Ef 1:5-6

Säkert känner du igen ordet ”förutbestämt”, särskilt från Paulus brev.
Har du drabbats av oro och tvivel inför ordet? Har du tänkt: ”Är jag kanske inte förutbestämd att bli Guds barn?”

Då måste jag helhjärtat få understryka: Frälsningserbjudandet gäller alla! Missuppfatta inte ordet förutbestämt.

Förutbestämt pekar inte på vissa personer, utan på Guds vägval för frälsningen: ”…genom Kristus…”! Jag betonar det igen: Gud vill alla människors frälsning – också din – och Han har förutbestämt en väg för detta, en enda: Jesus Kristus!

Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. / Joh 14:6

Oroa dig inte, tro inte att Gud i förväg bestämt att bara vissa skall bli frälsta:

Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. / 1 Tim 2:3-4

De gamla vägarna

”Så säger Herren: ”Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar.”” / Jer 6:16

Vi gjorde en endagars utflykt igår, hustrun och jag – vi gör så ibland. Vi åkte via Jönköping mot Tranås, Vimmerby, Eksjö… och vi åkte, som ofta, på de gamla vägarna. Kanske lite längre, lite mer skumpigare, lite kurvigare och bitvis lite mer rassel från grus – men de är ofta vackra, har mindre trafik och är mer rogivande.

När jag idag drack morgonkaffe och tänkte på resan kom Jeremia ord till mig: ”Fråga efter de gamla vägarna”.

Nej, jag vill inte påstå att allt var bättre förr. Det fanns mycket av skrymteri och fariseism: ”Detta måste du göra.” och ”Så får du inte göra”. Regelverk att följa, utan grund i Guds Ord. Är det detta som gör att man idag går så fel åt andra hållet. Man läser inte Ordet som det står, utan tar sig för att sortera bort sådant som inte passar in.

Hälsningen ovan är inte Jeremias och än mindre mina. Det är Herrens egen hälsning.

Din nådegåva

”Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig.” / 2 Tim 1:6

Hur är det med din gåva – den som Gud har gett dig? Du har väl inte glömt den?

Jag tror att var och en – också du – har fått någon nådegåva, som Gud vill att du skall bruka som Hans redskap. Brukar du den i tjänst för Gud, eller låter du den bara vara? Har du kanske grävt ned ditt pund?

Gräv då upp det igen, för att låta din Guds nådegåva flamma upp på nytt! Gud gav dig den för att du skall tjäna andra. Du är en lem, en tjänare eller tjänarinna, i Kristi kropp.

Tacka Gud och be Honom om förnyelse.

”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.” / 1 Pet 4:10

Tillvänjningsprocess

”…ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna…” /Apg 20:30-31

Svensk kristenhet – som organisation – är på många håll mitt uppe i ett tillvänjningsskede.

Denna organisation, blir en politisk korrekt religiös förening, som tagit och tar, steg för steg, bort från sin tro på Guds Ord som grund för agerande. Bibeln ersätts smygandes, med världens lobbyisters infiltration av antibibliska läror.

Vet vi vad Guds Ord säger, eller vet vi bara vad mänskligt förnuft säger – dvs vad köttets vilja säger? Lyssnar vi på allehanda världsligt lockande röster, eller på Guds röst?

Innan vi säger ”ja och amen”, till processens nya läror, måste vi värdera dem mot Guds Ord – går de mot Ordet, är det fel!

Studera Ordet för att veta, så går du inte in i en blind tillvänjningsprocess.

”Liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss.” / 1 Joh 2:18-19

Förlåt dig själv!

Förlåtelse är grunden i kristen tro. Vi litar på att Gud har förlåtit oss våra synder och befriat oss från deras konsekvens. Vi uppmuntrar varandra med denna tro och tillit, och vi leder andra till Gud, för att också de skall förstå vad förlåtelse och nåd innebär.

Allt har Gud förlåtit oss alla, i kraften av Jesu Kristi död och uppståndelse – Amen!

Men hur har vi det då med oss själva? Hur är det då med dig? Har du förlåtit ditt eget agerande? Är du fri från självförakt och bundenhet, i misslyckanden, som du inte kan släppa?

Gud har förlåtit dig! Gud vill inte du skall vara hindrad och låst vid det gamla – vad det nu är. Gud har satt dig fri från din skuld – Amen! Gå nu ut i den frihet som Gud – den Högste – erbjuder dig och sätt dig inte över Hans nåd, som också gäller dig.

Gud vill bruka dig i sin tjänst. Acceptera Hans förlåtelse, för misslyckanden som du inte kan släppa och som plågar dig.

Kampen mot taggen

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. / 1 Joh 1:9

Det är inte säkert vi blir befriade från vår köttsliga tagg – vad det nu än är. Men skulle det vara så att vi tvingas leva med ”taggen i köttet”, så låt oss tacka för den, den kommer att hålla oss fast vid insikt och ödmjukhet: ”Vi är alla syndare!”

Men vi måste ändå alltid jobba med oss själva, mot vad det nu är som är vår tagg. Vår bekännelse och Guds förnyande nåd, får aldrig leda oss till att kampen mot syndens tagg mattas av till ett ”låt gå”, där vi fortsätter på fel väg: ”Gud förlåter ju ändå”.

Kampen måste kvarstå. För det är i vår medvetna kamp mot vår tagg – inte i ett accepterande av den – som Guds nåd verkar.

Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. / 2 Kor 12:7