Kategori: Uppmuntran

Förtröstan

”Herren är min styrka, min sköld, på Honom förtröstar jag.” / Ps 28:7

Vad innebär ordet ”förtröstan på Herren” för dig? För mig innebär det att fullkomligt lita på, lita till, vila i, vila mot Gud.

Att förtrösta på Herren, innebär för mig inte bara att Han är någon jag kan chansa på: ”Han kanske kan hjälpa…?” Jag vet att Han är mitt trygga hopp, vad det än är och hur det än blir. Jag vet att Han gör och vänder, allt som sker och drabbar mig, till något gott.

”Och folk blev utom sig av häpnad och sade: ”Allt han har gjort är gott.”” / Mark 7:37

För mig är Herren inte ”ödet”, som ibland gör något gott, ibland något mindre gott, eller till och med något ont. Herren är inte ”försynen” som, spelar mig spratt då och då. Herren är min trygga förtröstan, som jag vet vänder allt till det bästa för mig.

”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa…” / Rom 8:27

Uppmuntran och vaksamhet

Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran utan samlar åt sig mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. / 2 Tim 4:3

Idag är det med bara två ord, jag sätter mig vid tangentbordet och skriver, dessa ord kommer för mig igen och igen: ”Uppmuntran” och ”vaksamhet!”

Jag vill uppmuntra dig att hålla fast vid Guds Ord, läsa Guds Ord och låta Guds Ord utgöra referensen, inför allt vad människor menar att ”Anden säger”. Pröva lärorna mot Bibelns ord: Är det sagda i linje med Guds vilja, så som den förmedlas enligt Guds Ord?

Eller är det framvuxet ur förförisk social påverkan? Är det på väg att implementeras i modern kristen bibeltolkning, av lobbyister som vill tillfredsställa köttslig lusta och andlig förvillelse. En avsiktlig villfarelse, som i våra dagar drivs effektivt, via snabba och lättanvända mediala möjligheter med stor spridning – en stundtals demonisk verksamhet?

Var vaksam! Vi lever i en tid då fiender till sanningen väljer delar ur Guds Ord och formar populistiska tolkningar, med få lösryckta verser, ja ibland enbart några ord: Frihet och kärlek.

Välj i dag

”Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv.” / Gal 6:7-8

Sår du ditt livs kraft i världen, eller sår du ditt livs kraft i Andens tjänst? Världen kommer att förgå och med den allt du satsat där. Det du gör för Gud – i Andens tjänst och kraft – har evigt värde!

Bestäm dig därför idag, vad du vill göra med resten av ditt liv. Låt inte världen bli din gud. Den guden vill lurar dig att tro att han är livets mening. Men han stjäl och ger inget av evighetsvärde tillbaka.

Så ”smaka och se att Herren är god.” / Ps 34:9

”… tjäna honom helhjärtat och i sanning. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren. Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna…” / Jos 24:14-15

Börja så igen!

”En såningsman gick ut för att så. … en del föll i god jord och gav skörd.” / ur Matt 13:3-8

”En man som sådde god säd i sin åker. Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.” / ur Matt 13:24-25

Jag upplever att jag fått en hälsning – kanske till en enda, kanske till fler.

Ibland stirrar du dig blind på resultat och undrar: ”Var detta värt något? Är detta värt all tid jag lägger ner? Gör det jag gör någon skillnad?” Du ser att för andra ger deras arbete god och stor skörd,. Men av det du gör, ser du ytterst liten skörd – kanske ingen.

Känn dig inte misslyckad! Gud räknar inte som vi. Skörden är viktig för Honom, men Han ser också, din insats och ditt offer. Om mark du fått att så på är hård, om vädret går emot… fortsätt så!

En man, en kvinna sår, men allt ger inte skörd. Under långa perioder – kanske år – ger det ingen skörd alls, bara missväxt. Men den som sår ger inte upp. Säden måste i jord, om och om igen.

Res dig på nytt, om du fallit för tanken att ge upp. Gud är med dig. Börja så igen!

Genom blodet

Genom blodet, genom blodet,
all min synd förlåten är Halleluja.
Jesus bringat full försoning,
på Sitt kors på Golgata.

Så är det – du som kanske just nu tvivlar: ”Genom blodet ALL min synd förlåten är.”

Det är inte du själv och dina gärningar som räddar dig och som ger dig tillträde till Guds rike – det är Jesu Kristi blod. Genom blodet kan du be ”Gud som haver” eller ”Fader vår” eller om du vill be med helt egna ord: Gud hör dig!

Vi har Guds löfte om att även om våra synder är blodröda, förlåter Han oss. Inte för vad vi själva lyckas åstadkomma av ”bot och bättring”, utan genom vad Hans Son redan åstadkommit. Vi får klä av oss vårt gamla liv och klä oss i Hans nya liv och förlåtelse.

I denna nya klädnad börjar vi sedan söka och forma oss efter Hans vilja och mönster. Ibland går det lätt, ibland blir det fel. Men blir det fel börjar vi om, på nytt – igen och igen. Vi ger inte upp, för grunden – Guds nåd – är stadig.

”Omöjligt” uppdrag

Jesu sa till Simon: ”Gå ut på djupet och lägg ut era nät till fångst.” Simon svarade: ”Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på ditt ord ska jag lägga ut näten.” De gjorde så, och de fick så mycket fisk att näten höll på att brista. / Luk 5:4-6

Simon Petrus och hans yrkeskamrater hade fiskat, precis så som de alltid gjort. De hade följt de regler de lärt sig och kände så väl. Ändå hade de inget fått.

Så lånar Jesus en båt, predikar därifrån och när Han är klar uppmanar Han Petrus: ”Gå ut på djupt vatten…”.

Petrus var yrkesfiskare, Jesus var snickare och Petrus kunde med rätta sagt: ”Nej, vi har gjort allt rätt – i natt fungerade det inte. Vi får försöka igen i morgon natt.” Men Petrus sväljer stoltheten och svarar: ”Efter som du säger det.”

Upplever du att Jesus har sagt något ”heltokigt” till dig, något som strider mot vad du tycker är ”sunt förnuft”? Släpp inte vad du tycker dig hört – glöm det inte! Kom med din upplevelse till Gud och be Honom om bekräftelse.

I vår svaghet

Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. / Rom 8: 26-27

Vilken underbar Gud vi har! Trots att vi redan i begynnelsen (1 Mos 3:1-7) vände Gud ryggen, övergav Han oss aldrig. Tålmodigt vakade Han över oss och gjorde allt, för att vi skall kunna vända åter till Honom. Möjligheten till relation med Honom raserade vi, men Han byggde upp en ny möjlighet för oss, genom Jesus Kristus.

Det är i denna nya situation, när vi förstått att ta emot Hans erbjudande, som Han skänker oss sin Ande.

Vår svaghet som människor, finns ständigt kvar, men Gud har skänkt oss en hjälpare för att leda och bära oss där vi är ovisa, ovilliga och oförstående. Denne hjälpare måste få utrymme i våra liv. Han måste få växa och verka. Vi måste ge oss tid att lyssna och låta oss påverkas.

Anden måste ges utrymme att vara med oss i vår vardag – inte bara vid speciella event. Han är Guds närhet, Guds gemenskap alla dygnets timmar, alla veckans dagar.

Dag efter dag

Lovad är Herren! Dag efter dag bär han oss, Gud är vår frälsning. / Ps 68:20

I dag är första dagen på en ny månad, första dagen på detta kalenderårs sista halva.

För mig innebär det – när jag ser tillbaka, att Gud har varit med och dag efter dag styrkt och burit genom allt. Vissa dagar har varit fyllda av inspiration och iver, andra har varit sådana som jag kanske mest bara genomlevt. Så är det säkert för många, kanske de flesta.

Men en sak, en erfarenhet tar jag med mig och håller fast vid: Gud är med och allt som sker vänder Han till mitt bästa.

När vi vandrar vid Guds sida, när vi tillåter Honom vara med, vet vi att inget kommer att drabba oss, som inte Han vänder och använder till vårt goda.

Tillåt dig se tillbaka och lär dig att förstå – som erfarenhet inför framtiden: Trots allt, Gud har burit och kommer alltid att bära – alla dagar, hela vägen.

Andens redskap

På natten såg Paulus en syn där en makedonier stod och vädjade till honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!” / Apg 16:9

Ibland tror jag det är så att vi faktiskt förminskar oss själva mer än vad som är rätt och riktigt inför Gud. Det kan ibland vara av falsk ödmjukhet, ibland beror det på vår historia från barndomen, men oftast är det nog en rent allmän och sant naturlig ödmjukhet.

Men har vi sett på oss själva som Andens redskap?

I berättelsen ovan får Paulus se en syn, där en man ber honom komma och hjälpa till i Makedonien. Det handlade om att predika evangelium (vers 10).

Detta är Andens väg att verka – genom oss människor. Därför måste vi påminna varandra och uppmuntra varandra: Vi är alla Andens redskap! Vi får aldrig låta vår försagdhet begränsa Andens möjlighet att verka. Vi behöver övervinna oss själva – bjuda på oss själva. Bjuda Anden att bruka oss.

…hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. / 1 Kor 12:7

Detta är Andens väg och vilja – att bruka oss, i tjänst för Gud.

Religiös kristen tro – eller radikal?

Därför böjer jag mina knän inför Fadern, Han från vilken allt som kallas far i himlen och på jorden har sitt namn. / Ef 3:14-15

Detta vänner, är våra livs största fråga!

Vill vi ha en gullig, snäll gud, som låter oss göra som vi vill? Vill vi läsa guds ord som enbart vacker poesi. Vars innehåll vi kan blunda för och hoppa över – som det passar oss. En gud, vars gudsord vi bestämmer över och redigerar, utifrån våra personliga känslor, tyckanden och vilja.

Eller vill vi böja oss under Gud. Vars ord är Guds Ord. Vars vilja är vår Herre.

Är vårt mål att forma gud, eller är vårt mål att låta Gud forma oss.

Var och en måste bestämma sig: Skall jag följa Gud med en radikal tro, eller skall gud bara följa med, som en religiös filosofi.