Kategori: Uppmuntran

Jesus och ropade: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. / ur Joh 7:37-39

Vi har ett torp nära Nyhem – en rofylld plats vid vägs ände. Vi bor inte permanent där, men när vi åker dit passar vi på att spola vatten, så flödet till vår gamla brunn inte slammar igen.

Jag tänker på detta, när jag läser Jesu ord ovan.

Som frälsta har vi Anden till vår hjälp – Han ger oss levande vatten. Är vi medvetna om Anden i oss – bryr vi oss? Tar vi vara på Hans hjälp, ber Honom om daglig ledning, håller vi gemenskapen med Anden levande?

Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: ”Lyssna och förstå! / Matt 15:10

Vi lever i en tid av påträngande intryck och upplevelse. Mycket serveras oss snabbt och effektivt. Vi tar inte tid att lyssna och förstå, utan har invaggats i att ta emot. Har detta smittat av sig på stunderna för gemenskap med Gud?

Förväntar vi oss att också Gud, snabbt och effektivt utan djupare engagemang från vår sida, skall presentera vad Han vill säga. Han ges en kort nådastund, ett begränsat tidsfönster, för personlig gemenskap. Där Han får säga vad Han vill – om Han gör det snabbt och koncentrerat?

Eller är det så, att vi mitt i världens brus stannar upp. Låter tankarna tystna helt, för att tidlöst vänta och lyssna till Gud.

Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni fick äta av bröden och bli mätta.” / Joh 6:26

Frågan i rubriken måste vara viktig och levande för oss. Har Jesus blivit vår springpojke eller är Han Guds Son, vår Herre och frälsare? Har vi förpassat Jesus som en backup, för behov av hjälp och tröst?

Vi måste vara medvetna om vem Jesus är, och vaka över vad vi vill med Honom.

Vi söker Honom inte för favörer i livet. Vi söker Honom för att Han är Guds Son. Enda vägen tillbaka till Gud, som skapat oss och vill ha gemenskap med oss.

Vi var ju själva en gång oförnuftiga, trotsiga och vilsna. Vi var slavar under olika begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och hatade varandra. Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. / Tit 3:3-5

Detta är en uppföljning av inlägget igår: ”Samkönade äktenskap”.

Hur reagerar och agerar vi inför skilsmässor, dryckenskap, girighet, osv? Kastar vi bort och ut människor med dessa problem? Jag tror inte någon tycker den vägen är rätt. Men vi accepterar inte att dessa ageranden görs till normalitet i gemenskaper.

Vi reagerar mot denna typ av utlevnad, men inte mot människan bakom. Vi reagerar mot omoralen i alla dess former. Vi belyser den, men älskar människan som är dess fånge.

Vi agerar inte med att döma människan, men inte heller med att tiga om synden. Vi agerar med omsorg, både om den som agerar fel, men också om unga som ser agerandet. De får inte ta vår tystnad som ett godkännande för eget agerande i samma riktning. Vi har ansvar, på flera plan!

Synd är synd och kan aldrig bli annat. Människor behöver stöd i att förstå detta, inte utstötthet, men inte heller ett bejakande av synd, i strid mot Guds Ord.

”Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.” (1 Mos 2:24)

Bilden och förståelsen av äktenskap och sex, måste bygga på Bibelns – Guds Ords – förkunnelse.

Vi kommer inte långt i vår läsning av det, förrän Gud förkunnar orden ovan:

En man lämnar sin far och mor och håller sig till en kvinna. Hon blir mannens hustru. Hustru är ett ett beskrivande ord. Det pekar på att hon avskiljts till att bli den unika kvinnliga person, som tillsammans med sin man, bildar en enhet, ett kött: Grunden för en familj.

Denna förkunnelse och detta Guds beslut, har aldrig senare avvisats eller förändrats i Guds Ord. I stället för ett försvagande av denna ordning, ser vi hur Jesus Kristus, Guds Son, förstärker Guds ord i Matt 5:27-32. Paulus tar sedan i sina brev, på olika ställen upp samma Guds Ord och stryker under dem. Sexualitetens plats är i äktenskap – mellan man och kvinna – annan utövning är synd.

Hur gör vi då i församlingen? Kan vi be Gud välsigna samkönade äktenskap? Mitt svar – om det nu är något värt – är nej!

RFSUs och HBTQs lobbande, får inte sättas över Gud! Vi måste acceptera vad Han har sagt och inte på nytt äta av ”äpplet” och och säga: ”Vi vet bättre!”

Alla som vill ha gott anseende genom något yttre försöker tvinga er till omskärelse, och detta bara för att de inte skall bli förföljda för Kristi kors. / Gal 6:12

Här har vi ett tufft och utmanande ord från Paulus. Det är inte orden om omskärelsen jag syftar på, jag tänker på de sista orden: ”förföljda för Kristi kors.” Vi skulle kunna sammanfatta dem i ordet populism.

Vad är det som är drivkraften i stora delar av dagens förkunnelse? Är det ett tydligt och undervisande tal om helgelsens steg och verk, eller är det en populistisk förkunnelse om kärlek och ansvarsfrihet.

Är man mer mån om att predika regnbågsflaggans lösaktiga kärlek och mångreligiösa gemenskaper, än om korsets väg och vandring?

Bröder! Systrar! Vi skall inte döma – det är Guds rätt och uppgift, men vi skall peka ut vägen – även om vi själva pekas ut som bakåtsträvare och hånas. Så länge vi pekar på Kristus och Hans ord, är det vi som pekar framåt.

Låt oss sluta flyta med strömmen och dra med oss andra, genom att sopa Guds Ord under mattan. Vi är i världen för att tjäna världen med Guds evangelium, inte för att efterapa och heja på världen, i avfall och förruttnelse.