Fore jag upp till himmelen, så är du där,
och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
(PS 139: 5-10)

Herrens omslutande och allseende är inte skrämmande. Allt det psalmisten talar om ovan beskriver trygghet! Inget drabbar mig som inte Gud ser, inget drabbar mig som inte Gud – ur ett evighetsperspektiv – löser mig ur.

Tack Skapare och Segrare att du vill kalla mig Din!

Är alla människor frälsta? På denna fråga svarar Guds Ord:

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord. 2 Kor 5:19

Behöver vi då som människor göra ngt? Är allt bra som det är? Också här har Guds Ord svar:

Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 2 Kor 5:20

Gud har, genom Jesus Kristi offer, dragit ett streck över människans synd. Men människan behöver ställa sig på Guds sida, vid detta streck. Gud dikterar inte, Han ger oss en oförtjänt och gränslös möjlighet.

“När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.” Rom 5:1

Kämpar du mot fel och brister i ditt liv? Tycker du att du aldrig blir bra nog, faller du för frestelser…? Fortsätt kämpa, men håll fast vid Jesus Kristus!

Du har rätt att mitt i din kamp känna frid. För det är inte din prestation som är nyckeln till frid med Gud, utan din tro Jesus Kristus och vilja att följa Honom. Din misslyckande har Han redan köpt dig fri från.

“Ingen tänder ett ljus och sätter det i skymundan eller under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att de som kommer in får se ljuset.  Ditt öga är kroppens lampa. När ditt öga är friskt får hela din kropp ljus, men när det är sjukt är din kropp i mörker. Se därför till att ljuset inom dig inte är mörker. Om hela din kropp har ljus och ingen del är i mörker, då blir den upplyst helt och fullt, som när lampan lyser över dig med sitt klarasken.”  /Luk 11:33-36

Törs vi – som Guds barn – låta Guds ljus lysa på hela vårt liv? Eller är det så att vi gömmer undan någon del av livet? Ett “privat område” där vi upplever att Guds ljus – om det fick lysa klart och oavskärmat – skulle åstadkomma för stort personligt “offer”? “Privat område” – där Hans närvaro blir besvärande.

Vill vi verkligen leva ett överflödande liv i Kristus, måste vi också låta oss överflödas av Honom – utan några undantagna zoner.

“Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”

Satt här på kvällen i min soffa, där jag brukar läsa ur Guds Ord och samtala med Herren. Då kom den bara över mig: Den frid som inte världen kange. Vilken nåd att få äga denna frid. Inget i världen kan bygga den, inget i världen kan förgöra den.

Som Guds barn har vi en fast, oförstörbar, evig frid i Gud. Låt oss ta fasta på det och söka Herren än djupare, redan idag. Då vi står trygga, när världens trygghet krackelerar.