Trofasta – eller svikare

Måste vi som kristna alltid flyta med i samtal och vara lågmälda? Måste vi gömma oss bakom tanken att inte såra? Måste vi förpacka sanningen så den inte syns, hörs och känns?

Ofta är det så, vi ”mogna” kristna agerar. Smyger med orden och mumlar, är förståndiga, skrämmer inte. Delar gärna med oss, av en klapp på axeln: ”Det löser sig!” …

Visar denna kristliga diplomati verkligen omsorg? Är denna ödmjukhet verkligen kärlek?

”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” (Paulus, Rom 3:23).
”Gå, och synda nu inte mer!” (Jesus, Joh 8:11).

Guds Ord hymlar inte, Jesus hymlar inte om synden! Jesus hymlar inte om vad död, utan nåd, bär med sig.

Jesus förkunnade och har befallt oss att förkunna sanningen! Han visade på synden och Han visade vägen – med kärlek.

Har vi, som kallar oss kristna, blivit svikare? Som sopar Guds Ord under mattan, för vi tycker det är inkorrekt i vår tid – besvärande och skämmigt?

Är vi trofasta, eller har vi blivit svikare?

Kärnfamiljens månad

Den amerikanska delstaten Tennessee har 9 april i år antagit en lag som deklarerar att: ”Juni är kärnfamiljens månad”. Tennessee har därmed övergivit pride, som tidigare tillägnats månaden.

Tänk om Sverige och svenska kommuner kunde ta efter.

Kärnfamiljen: Mamma, pappa, barn – egna, adopterade och fosterbarn – är grunden för samhällets funktion, byggande och bevarande.

När detta får vara målet, får också de familjer plats i omsorg och kärlek, där mamma, pappa, barnrollerna krackelerat.

Tro baklänges

Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, för er tro växer starkt och kärleken som ni alla har till varandra blir allt större hos var och en. / 2 Thess 1:3

Är din tro fullkomlig? Min är det inte, långt ifrån – men den växer!

Under hela vårt liv skapas, brukas och slits celler ut i vår kropp. Man kan, på så vis, säga att kroppen växer hela livet. Ja, den växer in i döden, för kroppen är inte evig.

Men vår tro fungerar inte enligt jordisk fysik. Medan kroppen växer till slutlig död, växer tron till slutlig mognad och fullkomnat liv.

Min förståelsen av Gud, Guds vilja och Guds vilja med mitt liv växer, ibland med stora steg, ibland med små. Ja, ibland kan växandet t o m kännas som det går baklänges.

Går din tro baklänges just nu? Ta tag i den på nytt – det finns mer! Tänk inte att du aldrig bli färdig, eller än värre – är färdig.

Ju färdigare du är med tron, dess mer har du faktiskt att lära och växa.

Ingen annan

”Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta.” / Apg 4:12.

Bibeltexten är både utmanande och befriande. Den tvingar oss se, och måste få oss att inse, att det enda som gäller inför Gud, är min relation med Jesus Kristus!

Det är inte Luther som frälser, det är inte påven.

Det är inte Maria, eller något annat helgon och inte den sista smörjelsen som frälser.

Det är inte barndop, söndagskola eller konfirmation som frälser.

Det är inte Pingst, EFK eller Equmenia som frälser.

Det är din personliga relation med Jesus Kristus, som öppnar porten, till vägen, till Fader Gud. Frälsningen sker när du tar emot Jesus Kristus, som din frälsare och Herre.

Så nödvändigt enkelt är det!

Släpp Luther, släpp påven, släpp nära och käras tyckanden. Låt dem aldrig, inte i något, stå i vägen för Jesus Kristus – Amen!

Fruktan

”Om ni kallar honom Far som dömer var och en opartiskt efter hans gärning, vandra då i gudsfruktan under er tid här som främlingar.” / 1 Pet 1:17

Beroende på vår relation med Gud, kan ”fruktan” innebära två olika känslor.

Vi kan vara rädda för Gud, som har makt att döma och förgöra. Men vi kan också uppleva trygg gemenskap med Honom, som raderar rädsla och fyller oss med största kärlek, respekt och längtan till att lyda.

Vi vet vem Han är och vad Han förmår: Han är ingen despot. Han spanar inte efter människor för att straffa, utan för att få älska. Han är fylld av omsorg och längtan.

Låt oss inte missbruka Hans kärlek för att synda. Utan låt oss ”vandra i Gudsfruktan” och tacksamhet, och i vår bön ropa: ”Abba! Pappa!”

”Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: ”Abba! Far!”” / Rom 8:15

Helvetet är inget val

Jag växte upp i slutet av den era, då helvetet målades upp i starka bilder, man skapade ett hot som skulle skrämma människor till frälsning. Detta sätt att ”väcka” har tystnat, men det har efterlämnat en omedvetenhet, som är farlig.

Jag är inte teolog, men så mycket menar jag mig förstå: Det finns ett paradis efter döden – vi når det med Guds hjälp – med det finns också en motsats.

Om du vill kalla motsatsen Helvete, Gehenna eller Hades, så är det upp till dig – namnet gör ingen skillnad: Det är paradisets motpol!

Ibland talar vi om paradiset och helvetet som ett val, något vi grubblar över, för att kunna bestämma oss för. Men du måste förstå: Helvetet är inget val, men paradiset är en möjlighet!

Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd… / Joh 3:18

Vattna Guds blomma!

Syskon – hur förvaltar vi blomman vi fått av Gud. Den som skall lysa, dofta, glädja, väcka, bära…? Vi glömmer väl inte bort den och låter den vissna ner? Vi fick den för att vårda den och dela den.

Jesus kallar denna blomma för vårt pund – vi, är Hans förvaltare!

Jesus sa: ”En man av ädel börd reste till ett land långt bort för att bli kung och sedan komma tillbaka. Han kallade till sig tio av sina tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: Gör affärer med det här tills jag kommer tillbaka. / Luk 19:12-13

Du och jag bär på pund! Gåvor, förutsättningar och möjligheter – vad gör vi med dem?

Det Gud har gett oss är alltid något fantastiskt. I oss – mindre än dammkorn i skapelsen – har Gud lagt gåvor, och på oss, har Han lagt sin förväntan. Han har lagt i oss att sprida världshistoriens mest oslagbara och löfte: Evangelium.

Evangelium – Gud älskar och har försonat allas synder – detta är vår blomma, att bära var dag och dela.

Låt oss ta tag i vårt pund, vår blomma! Börja förvalta på nytt och be Gud – som räknar med dig och mig – om frihet från bundenhet, för att kunna bli och vara Hans redskap.

Man & kvinna

Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött. / 1 Mos 2:24

Man och kvinna utgör tillsammans en fantastiskt möjlighet! Men mannens och kvinnans gemenskap, är inget experiment – det är ett ömsesidigt livslångt viljebeslut.

Här har kristenheten fallit för världens förvrängda syn på äktenskap och sex.

Ordningen för ett fungerande förhållande mellan man och en kvinna, är inte sex och eventuellt äktenskap. Ordningen är ett livslångt äktenskap och sex!

Världen menar att man och kvinna måste pröva sex, för att se om de ”fungerar” tillsammans. Verkligheten visar att sedan detta blev mönster, har allt fler äktenskap misslyckats, ja inte heller samboförhållande lyckas.

Sex kan människor ha utan någon annan motivation än stundlig lusta. Detta är fel om man vill leva som kristen. Sex är kronan på verket, dvs äktenskapet. Sex är inte verket i sig.

Äktenskap är ett heligt nyskapande. Det skapar ett kött, för glädje, tröst, hjälp, stöd och om så är möjligt, rummet för tillväxt som familj. Först i allt detta har sex sin rätta plats.

Skam åt den församling och ledning som inte vågar leda sina unga och äldre i enlighet med Guds vilja avseende detta! För detta är inte bara ett ungdomsproblem. Liberala synen på sex och äktenskap letar sig allt högre upp i åldrarna: Vem skall då föregå med Bibliskt exempel?

Våga vara kristen

”…vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan också med kraft och den helige Ande och full visshet.” / 1 Tess 1:5

Kristen tro är inte bara ord, kristen tro är nytt liv, i gemenskap med Gud – bevisad genom under och tecken.

”…tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål… De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.” / ur Mark 16:17-18

Det finns kraft i tron! Men Satan vill dränera den, genom att splittra vår tid med världens alla lockelser. Han vet: väljer vi ”tid för världen”, före ”tid för Gud”, blir vi kraftlösa och ofarliga.

Kristet liv måste få bli ett liv i Guds övernaturliga kraft, där under och tecken blir det fullkomliga normala i våra liv.

Tror du det är möjligt? Jag tror det!

Så låt oss göra helt om, från den liberalt gullande tolkningen av Bibeln, för att istället inpassa våra liv efter Guds Ord.

WWJD (Vad Skulle Jesus Gjort)

Och allt vad ni gör i ord eller handling, gör det i Herren Jesu namn… / Kol 3:17

”WWJD” är ett begrepp som har sitt ursprung i Charles Sheldons bok, ”In His Steps: What Would Jesus Do?” från 1896. Det fick ett ”uppsving” under 1990 talet, då det gjordes armband, halssmycken, t-shirts av bokstäverna.

När jag läste Kolosserbrevet ovan, kom mina tankar att kretsa runt detta: WWJD

Som kristna skall vi använda tanken till att se på vårt eget handlande och fråga oss själva: ”Skulle Jesus gjort så här?” eller ”Är det med Jesus som Herre som jag gör så här”?

Många val skulle bli enklare och få ett tydligt svar – även om det praktiskt inte skulle bli lättare att följa. Jesu svar och världens svar, skulle ofta komma att spreta åt olika håll.

Låt oss våga ta med frågan, granska vårt agerande, och bestämma oss att följa vår tro på hur Jesus skulle handlat.