Där vägen tar slut och mobilen inte längre har täckning, mitt i Tivedsskogen – där ligger den lilla sjön, så still att den verkar som en spegel. Det är en tyst och klarblek sommar morgon, just när solen stigit upp över storskogs trädtoppar. Jag får vara där och bjuds att fundera över vad jag ser.

Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare. /Kol 2:9-10

Är jag en spegelbild av min Skapare? Är mitt ego så stilla, att Hans bild framträder i mig? Är det ens möjligt?

Ja, säger Guds Ord – det är möjligt. ”Det sker genom Herrens Ande”.

När jag tar mig tid – bara då. När jag i Bibel Ordet, i bönen och i den lilla sjön ser Herrens härlighet. Då får Anden i mig möjlighet att forma en spegling av Honom som skapat mig.

Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. /2 Kor 3:18

1970 den släpptes den och 1971 blev den en hitt: Rosegarden, med Lyn Anderson. Den var country, den var disco, den var kärlek, den var balad. Men jag kunde och kan också i den se en bild för vad Kristi efterföljelse innebär. Gud, som vi blivit ett med genom nåd och frälsning, har aldrig lovat oss en dans på rosor här. Mitt i allt fantastiskt med att få vara frälst, finns också taggarna, som sticker, och river. Gud lovade aldrig guld och gröna skogar och en ständigt blommande blomsteräng. Kristi efterföljelse innebär inte en flykt från allt som göra ont – från livet är. Kristi efterföljelse innebära också ofta uppoffringar.

Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. /Luk 14:27

Tro inte att du inte är god nog, som kristen, om du drabbas av prövningar. Tro inte på framgångsteologin – ”dans-på-rosor-teologin”.

Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas, som om det var något oväntat som hände er. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då ska ni också få jubla och vara glada när han uppenbarar sig i sin härlighet. /1 Pet 4:12-13

Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. /1 Joh 5:3-4

Tänk vad man kan skapa ånger och bekymmer med det lilla ordet ”tro”. Tro kan utmålas som en kraft, som vi skall prestera. För att sedan visa hur man presterar stark tro, stampar man med foten, befaller och ropar högt: ”I JESUS KRISTI NAMN!”

Är det så vi håller Hans bud och besegrar världen? Med uppblåst övermod, svulstiga ord och teatraliska gester?

Nej, det är i kärlek och tacksamhet till Gud, vi gör vad vi kan för att hålla Hans bud, dvs följa Hans vilja. Och det är i tillförsikt till Honom vi lever i den seger Han redan vunnit – vi lever i tro.

Presterande tro skapar kramp, låsning och besvikelse, medan vilande tro skapar frid: Det är ju inte mig det handlar om, det handlar ju om förtröstan på Honom.

Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. (Joh 5:4)

En frukt vi bär som Guds barn, är att vi växer i vår gemenskap med Jesus. Hur vet vi att vi lever i denna gemenskap – med Honom?

En fråga som alltid måste kunna besvaras med ”ja”, ställs i rubriken: ”Kan jag be Gud välsigna det jag gör?” Dvs lever jag så jag kan lägga denna bön till mitt handlande: ”Gud välsigna detta!”

Kan jag inte be den bönen, känner jag att den skaver och inte passar – vad är det då jag gör?

När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud. /2 Kor 7:1

Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren. /1 Joh 3:3

Två olika författare, samma budskap: ”…arbeta med fruktan och bävan på er frälsning!” (Fil 2:12)

Vad innebär detta? Att vi bygger och skapar vår frälsning? Nej, det vet vi att det går inte, frälsningen är en oförtjänt nåd. Löften om en ljus och evig framtid är nåd. Vetskapen om att Jesus står på vår sida, gemenkapen med Fadern, hjälp av den heliga Anden, allt är löften och nåd från Honom som aldrig sviker. Allt är bevis på Guds kärlek.

Låt oss därför älska tillbaka, genom att arbeta med oss själva, söka och följa Ordets och Andens ledning. Låt oss inte förändra Guds Ord, för att det skall passa oss, utan låt oss dagligen aktivt arbeta på att förändra oss själva, så att vårt liv, kommer i samklang med Guds vilja.