📖 Mark 8:15 Då varnade Jesus dem och sade: ”Se upp och akta er för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!”

Det är med förfäran jag läser vissa kommentatorer, som tar händelsen i Örebro, som en utgångspunkt för att redan nu starta ett nytt ”valkrig”. Så fruktansvärt cyniskt!

Visst kunde sittande regering gjort mer, särskilt KD – med tanke på vad partiet säger sig stå för! Men problemen som landet står inför började inte i och med sista valet. Problemet började för många, många år sedan, när socialismens Gudsfientliga surdeg, och den kristna trons flummiga väktares surdeg, blandades in i kristen tro. Vi får alltså gå 50, 60, 70 år tillbaka i tiden och passerar en färgrik variation av regeringar. 

Sedan dessa har surdegen fått jäsa allt mer, tills den i våra dagar, runnit över kanten på sin degbunke. Sverige är nu som en exploderande deg – i slow motion.

Nu finns bara en möjlighet och den är inte vare sig i politikers eller kyrkoledares händer, den är i Guds händer och i ett bedjande, lyssnade och bibelrotat folks händer.

Måndag den 10 februari 2025 och jag läser Matt 15:32-39, om brödundret.

Jesus har betjänat folket med under. Stumma talar, krymplingar bli friska, lama går och blinda ser. Säkert hände mycket mer…

Nu är det kväll. Folket är trötta och hungriga och har lång väg att gå hem – de behöver mat för att orka.

Så ber Han lärjungarna samla det de har och bära fram det till Honom. Han tackar Gud för deras knapphet, välsignar det de har och under sker – på nytt. Lärjungarnas försvinnande små tillgångar växer i Guds händer, räcker och blir över. 

Du och jag har tillräckligt att ge, när vi lägger det i Guds händer. Och jag är övertygad om att detta inte enbart gäller det lekamliga, utan lika mycket det andliga. Vi får hjälpa varandra ytterligare en bit på vägen. Inte genom vår egen förmåga att lägga uppmuntrande ord rätt, utan genom att vi lägger det lilla vi har av uppmuntra, i Guds välsignande händer.

Broder, syster… Du behövs idag, i morgon och alla dagar Gud ger dig!  

📖 Luk 13:23-25 Jesus sade till dem: ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte…

Det är stor skillnad mellan att kämpa och att försöka.

Att kämpa handlar om ett ta fast beslut: Jag har bestämt mig! Det handlar inte om att aldrig misslyckas, utan om att alltid ta ny tag för att nå det man bestämt sig för att nå. Man vet att det är en kamp och man kämpar. 

Att försöka är något annat, man gör det några gånger. När man misslyckas ger man snabbt upp.

Jag och du fortsätter kämpa, vi är redan fast beslutna. Vi gör inte bara ett försök. Inte jag och inte du! Vi tar motgångarna, vi tar kampen. Och mitt i allt är Gud med oss.

Prisad vare Herren!

📖 Rom 10:9-10 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Så tydligt berättar Guds Ord hur vi blir frälsta! Med hjärtat tror man och med munnen bekänner man.

Det är alltså ingen speciell person eller speciell kyrka som frälser. Inget medlemskort eller kursintyg från höga teologiska studier.

Det är med ditt hjärtas tro och din bekännelse du bjuder in Anden att föda dig på nytt. Anden är villig att börja sitt verk i dig genast, i den stund och på den plats där du är.

Vem är då denna Ande? Han är inte vem som helst. Han är den unike Ande som ingår i begreppet”Treenigheten”: Fadern, Sonen och den Helige Anden. Sonen har redan betalt dina synders skuld. Anden föder frälsningen i dig – när du tror och bekänner.

Det kan ske i denna stund, just där du nu är! 

📖 Mat 13:44-46 Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.

Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.

Vilken är din och min dyrbaraste skatt? Är det fyndet vi hittat i åkern, eller är det den nästan ovärderliga pärlan?

Självklart är det inget materiellt här på jorden, även om finns det mycket som vi kanske betalar nästan allt för att bli ägare av.

Men hur mycket värdesätter vi vår frälsningen? Hur mycket av oss själva och vår tid ger vi tillbaka, till Jesus?

Var och en svarar självklart för sig själv avseende detta. Vi ställer inga krav, eller lägger mallar på varandra. Men var och en bör ändå ställa sig den personliga frågan: ”Hur värderar jag Guds nåd, vad är jag beredd att ge tillbaka?”  

📖 Joh 1:14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.

Nådefull och sann – det var sådan Han var. Det är sådan Han är.

Han kom inte för att döma värden, men för att vittna om sanningen. Sanningen som förklarar hur vi människan har det, i syndens mörker och bortvändhet från Gud. Men Han vittnade också om nåden – mitt i sanningen. Om ljuset mitt i mörkret. Om möjlighet till frid och gemenskap med Fadern, mitt i kaos, hopplöshet och meningslöshet.

Han ryckte inte undan fötterna på någon av oss. Han kom med sanningen, för att vi skulle vakna och gav oss nåden, för att vi skulle börja leva. 

Livet är inte längre bort än bekännelse av synd och bön om nåd. 

Nu kommer Han med nåd och sanning till dig! Vill du höra och ta emot? Vill du – just du – börja leva?

📖 Matt 13:22  Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt. 

Tistlarna är den tredje och mest sorgligaste orsaken till att människor aldrig fullt ut får en fungerande och livgivande gemenskap med Fadern, genom Sonen och den Helige Anden: Det är så mycket annat att göra först.

De två första orsakerna är ett mer eller mindre ett direkt avståndstagande till erbjudandet om liv. Den tredje orsaken gäller de som förstått vad Jesus säger. Som låtit Ordet landa, begrundas och bejakas, men som sedan ”först bara skall…”

Detta är tveklöst den mest sorgligaste orsaken till missväxt. De som vet och vill, men som inte tar sig tid att komma ända fram. De är inbjudna till bröllopet, men glömmer sig i måsten – Lukas 14:16-23.

För vår generation är kanske detta den mest förförande fällan: Vi har så mycket vi tror vi måste göra.