Kol 3:5 ”Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan.”

Ef 3:3-6 ”Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. … Ni ska veta att ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike. Låt ingen bedra er med tomma ord.”

Det var till församlingar och deras medlemmar som Paulus skrev dessa ord. Raka uppmaningar och oförskönad sanning, liknande ord finns också i andra brev, alla till församlingar och deras medlemmar.

Han skriver alltså inte att församlingarna skall utesluta de medlemmar som ännu inte dödat dessa begär, men han skriver inte heller att vi skall välsigna deras agerande. Han belyser agerandet som synd, men dömmer dem inte till utanförskap. Han bemöter HBTQ och kallar denna lära för ”tomma ord”.

Församlingens väg, menar jag, är inte att kasta ut eller vägra ta emot homosexuella, äktenskapsbrytare. m.fl. Men budskapet måste få förkunnas kristallklart: ”Den livsstilen är synd och HBTQ-lobby är bannlyst i församlingen!”

Det behövs balans!

Ef 4:21-24 Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.

Förnyas, ett begrepp som aldrig når fullbordan – inte här. Ett skeende, som aldrig blir riktigt klart, när det avser vårt nya liv i Gud – även om det blir 80, 90 eller 100 år gammalt.

Själv blev jag frälst när jag var 15 år och jag är nu 71, min förnyelse har på gått i 56 år men forsätter ständigt. Periodvis går förnyelsen sakta, periodvis går den fort. Men den får inte hindras, den får inte kvävas.

Anden måste få ständig tid och utrymme i vår liva – att leva och förändra.

”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.”
(Jesus ord till fariseern Simon, Luk 7:44-45)

När Jesus kom in i våra liv vad hände då? Blev vår förlåtelse bara en milstolpe vi passerade, eller blev Han vägvisaren – bytte vi till Hans väg. Ledde Hans nåd till tacksam önskan att älska Honom tillbaka. Vad blev resultatet av Hans kärlek till oss?

Hade vi så lite som behövde förlåtelse? Gav det Honom bara en andra plats i våra liv – annat fick och får komma före. Har vi ännu stängda rum, personliga nischer dit Han inte ”behöver” komma, där vi är ”fria”.

Gör vi fortfarande som Adma: Försöker vi styra Gud, i stället för att låta oss styras av Honom?

Äktenskapet mellan man och kvinna, kan ses som en förebild för gemenskapen mellan oss och Gud och äktenskapet fungerar inte utan samtal.

Inte heller fungerar gemenskapen mellan oss och Gud utan samtal – det vi kallar bön. Men medan bön ofta får oss att tänka på önskan och begäran behöver vi se bön mer som vanligt samtal. Vi delar tankar och funderingar med Gud, delar glädje, sorg, tacksamhet och ger Honom vårt lov. Vi samtalar och gemenskapen växer.

Hur länge skall vi då be? X-antal timmar, en viss tid varje dag?

För några fungerar detta, för mig fungerar det inte. Jag tillhör dem som ber kort, men ofta. Vi är alla personligheter och vår gemenskap med Gud måste få vara personlig – inte dogmatisk.

Dra dig inte undan bönens gemenskap med Gud pga av läror om tid. Släpp tidskrav? Samtala enkelt med Gud, våga vara öppen. Fokusera inte på tiden, utan på vad du vill säga – även om det är korta.

Gud vill inte höra en massa ord, Han vill lyssna till ditt hjärta.

Luk 5:27-28 Sedan gick Jesus ut, och han såg en tullindrivare som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig!” Då lämnade Levi allt och reste sig och följde honom.

När vi läser om hur Jesus kallar Levi (Matteus), fokuserar vi ofta på Jesu ord: ”Det är inte de friska som behöver läkare”, men texten innehåller också ett annat budskap, en bild, en utmaning, en fråga: ”Har du rest dig och följt Jesus?”

Jag upplever att jag måste spetsa till det ytterligare och fråga: Blev Jesus bara ett tilläg till ditt liv?

Sitter du kvar i ditt liv, nöjd med hur allt är, eller har du rest dig och fullt ut tagit sällskap med Jesus – gjort Honom till ditt livs liv…

Allt för många människor har gjort Jesus till ett tillägg, ett komplement vid sidan av allt annat – Han fick aldrig bli deras livs livsmening och Herre. Han hamnade i mariginalen – inte i centrum.

Matt 22:37-40 ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv.”

Så rakt och enkelt svarar Jesus på en laglärds fråga om vilket som är det största budet. Det räcker att vi fullgör den första meningen, så har vi blivit fullkomliga. För om vi älskar Gud helhjärtat, göra vi i allt Han vill och kommer inte brista (synda).

Är det så enkelt i praktiken? Nej, ingen klarar det. Det kommer alltid brista. Detta visar vi att vi inte alltid sätter Gud först: Att älska Honom är ju att göra Hans vilja.

Kan vi där med ge upp – vi kommer ju ändå att misslyckas? Nej, bort med den tanken. Vi måste våga se vår brister, bekänna dem och jobba på att vända oss bort från dem. Men medvetna om att frälsningen inte bygger på att vi alltid lyckas – då är vi utan hopp – men på att vi erkänner vilka vi är och tar emot Hans nåd.