Glädjebesked

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. / Matt 5:17

Jesus Kristus är den ende som uppfyllt hela lagen. Han blev det fullkomligt rena och fläckfria lammet och är därmed den ende, som en gång för alla, befriat den av synd bundna människan, till gemenskap med Gud.

Jag måste erkänna: Jag kan inte förstå detta fullt ut. Men jag ser vad det som skedde förde med sig för mig och dig, som är min bror och syster i tron. Jag lever i full trosvisshet, inför denna verklighet: Jag är frälst av nåd!

Håller du med mig i detta? Gäller detta också dig? Inser du att något större och viktigare inte finns? Då måste vi båda bli än mer radikala i vårt agerande, för att nå också andra med sanningen i evangelium.

Låt oss be om öppna tillfällen, om öppna ögon att se dem och om Andens hjälp och förstånd att använda dem rätt, för att sprida det vi fått del av – sprida glädjebeskedet om nåden.

Har du svarat?

Jesus sa: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ Men alla hade de någon ursäkt att komma med… Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.” / Ur Luk 14:16-24

Detta är en hälsning till någon (kanske några). Du har fått en inbjudan till gemenskap med Gud, i Guds rike, kanske har du fått flera – det vet bara du själv: Gud vill att du skall vara med på festen!

Du har skjutit ditt svar på framtiden. Men jag måste lyda Herren och påminna dig också via detta media: Det finns inget mitt i mellan, inte något försvar: ”Jag hann inte.” Din tystnad innebär att du kommer stå kvar utanför. Din tystnad bekräftar ditt nej!

Jesus säger till den lärde Nikodemos: ”Den som inte tror på Sonen (svarar ja) är redan dömd” (Joh 3:18).

Jag är bara den som sitter vid tangentbordet, men jag måste berätta sanningen: Gud vill ha med dig på festen, men det är du som bestämmer – om du vill kunna gå.

Fattig i mitt eget

”Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.” / Jesu ord i Matt 5:3

Hur är det med ”fattiga i anden”…? Man kan uppfatta det motsägelsefullt, vi skall ju sträva efter Anden.

I Guds Ande blir vi rika på Guds välsignelse, men i vår egen ande går det inte. Vi måste personligen upptäcka och erkänna vår egen inneboende fattigdom, för att kunna ta emot och bli rika i Guds Andes välsignelser. När vi erkänner vår fattigdom – vår oförmåga att förtjäna himmelriket – först då blir himmelriket vårt.

Farisén och publikanen, som ber i templet, är exempel på en som är rik i sin ande och en som är fattig.

Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. / Jesu ord i Luk 9:13-14

”Om honom vittnar alla profeterna, att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” / Apg 10:43

Ingen blir frälst genom sitt eget namn, enbart genom Jesu namn!

Så enkelt!

Älskar vi Gud, ignorerar vi inte Hans bud!

Nej, då försöker vi hålla vad Han sagt och försöker inte ständigt göra det minimalt ”nödvändiga”. Vi försöker inte förminska Hans bud, urvattna dem, blunda för dem, eller hitta möjliga tolkningar, som skall passa oss. Det är ju vi som skall omvända oss och följa Gud – inte tvärt om.

Se upp med de troende grupper som predikar anpassningskristendom, som hävdar att evangelium är formbart och följsamt mot tidsandan.

Evangelium är evangelium, i enlighet med Guds Ord, inte i enlighet med strömningar inom världsliga tyckanden.

Gud har skapat oss – det är inte vi som skapat Gud.

Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. / Rom 12:22

Gudsfruktan och Ande

Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning. / Apg 9:31

Den första tiden, i den kristna församlingens historia, handlar om uppbyggnad och tillväxt – drivmotorn var gudsfruktan och bejakande av Anden.

Församlingar och kristna gemenskaper har alltid byggts med detta – på Jesus Kristus som hörnsten. Medan Jesus lagt grunden, har Anden fortsatt byggandet. Det som hållit samman och måste till för att hålla samman är gudsfruktan.

Gudsfruktan innebär inte rädsla. Jesus har tvärt om tagit bort rädslan, vi är ju befriade till att vara älskade barn hos Gud och har barnets trygghet. Detta barnaskap innebär att vi söker visa vår kärlek till Gud genom att lyda Honom. Vi försöker följa Hans vilja.

Om den kristna gemenskapen tappar sin gudsfruktan och börjar konsultera världen och slå i sin Bibel för att hitta kryphål inför vissa frågor, går det snabbt utför. Att falla för världen leder enbart till sönderfall.

Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. / Joh 9:31

Ta emot Guds Ande och kraft!

Jag kommer inte ifrån en tanke som jag upplever Anden gav mig för ett par dagar sedan – en hälsning jag måste få dela med dig. Tanken kom överraskande, som tre enkla meningar, och jag skyndade mig skriva ner dem:

”Sommar i Sverige är en tid för mycket konferenser. Passa på denna sommar, att ta in så mycket som möjligt av den Andliga styrka och kraft du kan få. Gör det via direkta besök och via media – du kommer att behöva all Andens kraft.”

Jag uppfattar Anden så, att vi troende i Sverige kommer behöva all kraft vi kan ta emot, inför en nära framtid, kanske redan denna höst. Jag uppmanar dig därför: Sök Andens ledning, gåvor och kraft med stort allvar.

Besök möten, lyssna till sändningarna via radio och internet – ofta ligger dessa möten kvar på internet.

Men kom ihåg: Anden är ingen cirkusestradör! Sök Honom, inte för att få ”kickar” gång på gång, genom att någon skriker ”FIRE” och slår ut med armen. Sök Honom för att få kraft, kunskap och styrka till trofasthet.

Vaka, stå fasta i tron, var modiga och starka! /1 Kor 16:13

Tjuven

Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd. / Joh 10:10

Vi lever in en tid där Tjuven – Satan – inte alltid går att urskilja så lätt. Satan draperar sig i ord om mänskliga rättigheter och humanism. Han får Guds Ord om rätt och fel att verka människofientliga.

Att mörda barn, är en kvinnans rätt och beslut. Att leva ut alla onaturliga sexuella lustar är en mänsklig rättighet och uppmuntras. Att förmedla en annan åsikt är inhumant – även om Gud säger annorlunda. I värsta fall tar Satan till orden ”störst av allt är kärleken” (1 Kor 13:13) för att förstärka och bevisa sin egen lögns sanning och lura människor att Guds Ord har feltolkats.

Ännu idag ljuder hans ord: ”Har Gud verkligen sagt…” (1 Mos 3:1).

Lär dig känna igen Satan, i hans oljiga och honungslena lobbyism, som smyger sig allt djupare in i en underlåtenhet att predika Guds Ord fullt ut.

Tjuven har inte kommit för att ge människor någon frihet, målet är istället fångenskap. Lär dig att se honom, där han drar fram, draperad i sin regnbågsflagga och humanistiska läror.

Prestera eller ta emot

Med detta inlägg vill jag inte förklara hur du skall göra, men jag vill berätta för dig hur jag gör: När jag läser Bibeln.

Jag försöker läsa den varje morgon och kväll. Det är ett mål, men inte ett tvång som jag mår dåligt av, om jag inte lyckas hålla.

Jag läser inte heller Bibeln med utgångspunkt längd. Dvs jag läser inte ett helt kapitel i GT och ett helt kapitel i NT. Det är inte mängden ord jag läser, som välsignar mig, det är nyfikenheten när jag läser Ordet, som ger Ordet möjlighet att välsigna.

Jag brukar alltid följa en bibelbok, från början till slut och ofta är det en bok på morgonen och en annan på kvällen. Fast det händer att jag bara tar en ”tumvers”.

Skulle jag sammanfatta hur jag läser Bibeln blir det så här:

Jag lyssna till varje ord jag läser. Då hinner jag inte särskilt långt innan jag måste stanna upp och reagera på vad jag läst. Då utför jag ingen prestation, utan får tid att ta emot vad Gud vill säga till mig.

Vill du tro

Luk 16: 19-31, är Jesu berättelse om Lasarus och den rike mannen. Den är otvetydig i att livet efter detta har två anhalter, en plågsam och en vilsam. Två platser, dit människor förs i inväntan på den slutliga domen.

Vers 31 handlar inte om just detta, men är inte desto mindre viktig:

Abraham sade till honom: ”Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda.”

Orden lyssnar och övertygas är viktiga, när det gäller att tro. En övertygelse till tro växer fram genom bl.a. lyssnandet. Lyssna kan man göra på direkt tilltal – predikan och vittnesbörd – men också indirekt genom att lyssna till det man läser. Lyssna är ett starkare ord än att höra, lyssna innebär att ta in och ta till sig det man hör och läser.

Vill du tro, eller vill du stärka din tro: Lyssna då till Guds Ord! Låt inte din Bibel ligga och bli dammig – läs den.

För ”Guds ord är levande och verksamt.” skriver Hebreerbrevet författare (4:12). Guds Ord har kraft som påverkar och öppnar för Anden att föda liv. Börja därför läsa Bibeln redan idag – om du vill tro.

På knä för Gud

Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad. / Luk 22:41

Han som böjer sina knän är Jesus, Guds Son: vår frälsare, Herre och mästare. Han böjer sina knän när Han talar med sin Far – Gud, den allsmäktige – Honom som också vi genom nåd, kallar för: ”Fader vår”.

Hur gör du, böjer du knä när du ber? Jag gör det ibland, ibland inte. Jag gör det för visa respekt och för att visa inför Gud och mig själv, att Han är min Herre. Men ibland går det av ”bara farten”, utan medveten eftertanke.

Jag uppfattar att jag idag skall påminna om att knäfallet innebär ett heligt val och löfte. Var gång jag böjer mina knä inför Gud, bekänner jag att Han är Herren, som vet och vill mitt bästa.

Men reser jag mig sedan och lever efter denna bekännelse och förståelse, eller reser jag mig, för att fortsätta leva, som om jag själv är den som bestämmer?

Kanske behöver också du fundera över detta?