Månad: november 2024

Lystra till Hans röst – och öppna

📖 Upp 3:20

Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

Några uppfattar Hans röst som en verklig röst, några anar den i skapelsens under, andra åter känner en form av saknad efter något verkligt, meningsfullt – villa, Volvo, vovve ger inte trygghet och tillfredställelse. I och genom olika upplevelser hör människor Hans röst viska: ”Öppna din dörr!”

Dörren är vårt hjärtats dörr, vårt allra innerstas dörr. Det är inte i första skedet våra handlingar det gäller att förändra. Att öppna dörren är att bjuda in Jesus att påbörjar en process (helgelse) som ligger djupare i våra liv. Genom detta öppnande föds ett nytt liv, växer ett nytt tänkande, börjar ett nytt handlande.

Nyckeln till ditt hjärtas dörr är tro, men inte nödvändigt vis en helt tvivelslös tro. Tro och tvivel går stundtals hand i hand, men viljan till tro, är trons frö. Öppna nu ditt hjärtas dörr med det frö du har och vårda det – med Hans hjälp.

Frälsningens bro

📖 Tit 3:4-5

… när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet.

När människan gått vilse från Gud och inte kunde ta sig tillbaka till Honom fanns alltså mänskligt sett inget hopp. Men Gud övergav oss inte! Vi hade ”bränt bron” till Gud och stod utan möjlighet att bygga upp den igen, men Han byggde upp en på nytt.

Skulden – orsaken till ”brokatatsrofen”, som ju var vår – tog Hans Son Jesus Kristus på sig själv. Han tog vår konsekvens, vårt straff, vår död och frikände oss.

Möjlighet till gemenskap med Gud, återskapades av Jesu Kristus. Det är inte som belöning för vad vi gör, som vi få vandra den bron. Det är pga Hans kärlek, barmhärtighet och kraft, som Han byggde bron. Men det finns en broavgift, den är vårt hjärtas tro och vår muns bekännelse.

På andra sidan frälsningens bro, får vi börja på nytt – födda av Anden, återförenade med Gud.

Ohjälpliga – om inte…

📖 1Pet 2:24

Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade.

Synd är bortvändhet från Gud, synder är konsekvenserna. Vi lyssnar inte till vad Han vill, utan missbrukar varandra och skapelsen. Så länge det finns fattiga människor, så länge vi tömmer jorden på resurser… – så länge pågår ett missbrukar som vi alla deltar i. Vi syndar dagligen och stundligen och kan inte hantera vårt uppdrag – vi har vänt ryggen till vår uppdragsgivare – Gud.

Synd är alltså namn på vår situation och synder är namnet på vårt agerande – som konsekvens av vår synd, situation. Och även om vi kunde (vilket vi inte kan) leva fullkomligt rätt och rättvist här, kan vi inte nå tillbaka till Gud. Mänskligheten, ”brände sin bro”, när hon vände sig från Gud. Vi kan inte rättfärdiga oss – bygga upp vad vi raserat. Vi kommer bära vår bortvändhet från Gud och dess konsekvenser med oss in i evigheten.

Om inte…

Utan gemenskap med Gud

📖 Jes 53:6

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom.

Vad hände, sedan människan motat bort Gud? Det blev kaos och kaoset tilltar allt mer!

Uppdraget att vara fruktsamma, råda över skapelsen, vara avbilder av Gud och budet om vad vi fick och inte fick äta, glömdes bort! Avundsjuka, maktlystnad och bitterhet, mord, lögn och självbedrägeri , började genomsyra våra liv.

Synden och döden kom via Adam och Eva och deras son – Kain – kommer därefter att exemplifiera synd i handling och ord.

”Skall jag hålla reda på min bror?”, blir Kains svar på Guds fråga om var hans bror Abel är. Han inte bara ljuger – för han vet vad han gjort – han försöker bortförklara sig. ”Skall jag…?”

Där är människan nu. Hon bortförklarar sina fel och gömmer sig bakom andra som är ”värre”.

Nej min vän, sluta nu blunda! Vi har ALLA gått vilse! Människan ville inte lyssna till Herdens röst – det arvet bär jag och du.

Vad är synd

📖 Rom 5:12

Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat.

När de första människorna – Adam och Eva – valde att göra som de själva ville, kom en helt ny dimension in i människans liv. Innan de trotsade Gud, fanns inte synden i världen, de slapp ta ansvar för egna val. De gjorde som Gud bjöd dem att göra. De var nakna, men det fanns ingen lockelse i nakenhet. De var oskuldsfulla i allt – tills de öppnade för synden.

Synd handlar i grunden inte om specifika handlingar, utan om ett brutet förhållande. Adam och Eva valde att trotsa Gud, tillförmån för det egna förståndet och förmågan. De valde bort vad Gud bjöd dem att göra och valde att följa sin egen vilja. De valde bort Gud som Den Högste och satt sig själva i Hans ställe.

Synd är människans nedärvda uppror – det brutna förhållandet – ett arvet vi alla bär med oss.

För mer än 50 år sedan – början på 70-talet – var jag på ”Kontaktpatrull” i Kalmar.

En ”Kontaktpatrull” bestod av ungdomar inom ÖM (Örebro Missionen, nu mera del av EFK), som samlades under en sportlovsvecka och evangeliserade ett visst område. Vår ledare i Kalmar det året var pastor Karl-Åke Karlsson, en fantastisk pastor, broder och vän, som varit missionär i Japan och som då var pastor i Korskyrkan, Jönköping – min dåvarande församling.

Karl-Åke delade där med oss av något som jag tror han kallade ”Frälsningens väg”. Det var 6 enkla Bibelverser, som vi kunde ha understrukna i vår Bibel som stöd, när frågan om frälsning kom på tal.

Jag tänker dela dem med dig – ett och ett – i några korta inlägg från och med i morgon, men du ser redan nu bok, kapitel och versnummer här nedan.

Rom 5:12, Jes 53:6 , 1Pet 2:24, Tit 3:4-5, Upp 3:20 och Joh 12:48

… så kallas denna söndagen enl kyrkoårets texter, den vill påminna oss om Jesu Kristi återkomst.

Men fram till den dagen, kommer många av oss få uppleva vårt eget livs resumé. Stunden då livet här slut och livet där tar vid och ingen av oss vet när – bara att stunden kommer.

Tänk vad skönt att då få ha Jesus Kristus vid vår sida. Att inte ensamma behöva gå vidare. Denna gemenskap är ett härlivets erbjudande. Gemenskapen med Jesus Kristus och därmed med Gud Fadern, är ett utsträckt erbjudande som vi måste förhålla oss till.

Att den räcks till oss betyder att vi måste grabba tag i den. Frälsningen är som en livboj som kastas ut till en sjunkande – den är utkastad, men den sjunkande som måste själv grabba tag i den.

Har du grabbat tag i Guds frälsning?

📖 Rom 10:9

…om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.

📖 1 Pet 1:3

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt…

”Tack Gud, vår Far, och Jesus Kristus”.

Det är inte vi själva, som genom en viss moralisk livstil, åstadkommit en religiös halvmesyr. Det är genom Jesus Kristus vi är befriade till gemenskap med Fadern. Vi är inte bara ”renoverade”, vi är ”födda på nytt”.

Låt oss därför lämna vårt gamla skraltiga liv och leva det ny liv vi fötts in i! Låt oss var dag formas i gemenskap med Fadern – genom bön och bibelläsning. Låt oss leva och bjuda in Guds Helige Ande att leda våra tankar och vårt handlande.

Vi är barn, födda på nytt av Gud – vi släpper aldrig taget om Fars trygga hand!

”Älska din nästa…”

Jag gjorde en sökning på just den ordalydelsen i Sv.Folkbibel. Den återkom åtta gånger: ”Älska din nästa”.

”… för att…?”

Näe, det fanns inget ”…för att…”. Det finns inget villkor som min nästa skall uppfylla, han eller hon behöver inte ens älska tillbaka. Gud uppmanar oss helt ovillkorat: ”Älska din nästa”.

Låt oss ta fasta på detta. Bjud den du möter på ett ”Hej” och på ett leende. Visa att du ser den du möter och accepterar honom eller henne, som en levande person – en medmänniska.

Älska personen villkorslöst – för att personen du möter är din nästa.