Bana väg för Herren

📖 Matt 11: 12

”Och från Johannes Döparens dagar ända till nu är himmelriket utsatt för våld, och våldsmän förtrycker det.”

Jag satt tillsammans med hustrun och tittade på en julfilm. En framgångsrik affärskvinna i New York, åkte tillfälligt till sin hemstad  för att fira jul. Hon insåg att livet i den lilla småstaden var varmt och levande och hon beslöt stanna kvar. Så långt var idén bra – men…

Filmkanalen presenterade förr bra filmer. Men något har förändrats, de sista åren. I denna film fanns inte ett ord om julens budskap – Evangelium. Jesus var helt bortsopad och i ställe fanns ett nygift manligt par bifogat – sekundärt men ”naturligt”.

Satans plan, är slug och involverande. Stora delar av media och samhälle låter sig bli Satans medlöpare: ”Himmelriket utsätts för våld!”

Nej, vI får inte ställa upp på detta! Du och jag får aldrig ge upp! Vi måste fortsätta bana väg: Jesus är julens centrum! 

📖Jes 40:3

En röst ropar i öknen: ”Bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud.”

Återsken

📖 Matt 5:14-16

Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.

På vilket ”berg” bygger vi våra liv? Bygger vi det på vad världen ger, eller på vad vi förtjänar i världen? Eller bygger vi det på Guds bergfasta kärlek och grund?

Vi bygger det på att vi är dyrt friköpta av Gud, för att bli och vara Hans barn. Det finns inget mäktigare, än att få kallas Guds barn – Pris Ske Gud!

Låt oss då stolta och tacksamma stå fast på detta berg, hålla Guds kärleks fana högt, och låta Guds verk med oss att lysa klart inför alla vi möter. Låt oss var dag, med glädje och tålamod, ta emot Hans helgande arbete med oss, så vårt ljus – återskenet av Honom – blir allt klarare – Amen!

Tro

📖 Mark 9: 18-19

”… Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.” Jesus svarade dem: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig.”

Jag måste få berätta att orden ovan för mig ofta känts betungande. Det var först när jag läste 1 Mos 15:1-6, om Herrens förbund med Abram, som jag började se en annan förståelse: ”Och Abram trodde på Herren…”

Abrams tro innehöll ”mer” än enbart tro på Guds existens. Han trodde fullt ut på vad Gud lovade och överlämnade åt Gud, att uppfylla sitt löfte. Abram stampade inte med foten i backen, eller skränade och skrek, för att för att visa styrka i sin tro. Abram vilade, övertygad om att det var Gud som skulle utföra verket.

”Hämta honom till mig.”, sa Jesus. Tro är inte att försöka göra allt själv. Tro är att lägga ner det vi bär vid Jesus fötter och lita på Honom.

Andakt

En liten stund med Jesus,
o, vad den jämnar allt
och ger hela livet
en ny och ljus gestalt
.

***

Andakt för mig är stunder av gemenskap med Gud. De är inte schemalagd till klockslag eller innehåll. För mig betyder inte andakt per automatik bön och/eller bibelläsning – jag kan vara tyst och sitta med slutna ögon, vara helt stilla – jag är ju nära Gud och Guds närhet verkar i mig genom sin Helige Ande.

Jag ser dem som de viktigaste stunderna under dagen. Stunder där allt är: ”Du och jag Gud, jag och Du Gud”.

Vad betyder ordet andakt för dig och tar du dig tid för andakt?

Du behöver inte svara. Det viktigaste är att du vågar ställa dig själv frågan och vågar se och fundera över svaret. Utan stunder av gemenskap med Gud, riskerar din tro att gå under. Men med Guds gemenskap kommer tron växa sig allt starkare och oljan till din lampa kommer förnyas.

***

Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå!


Anm: ”A little talk with Jesus”, är författad av Anne Louise Ashley-Greenstreet 1871. Översattes till svenska av Lina Sandell 1879.

Förnuftets vägar

”Jag gör vad som är förnuftigast”. Orden skull kunna var en programförklaring över många människors liv – stundtals även mitt och kanske ditt. Mitt i vårt kristna liv, tar vi sakerna i egna händer. Vi faller för frestarens ”oskuldsfulla” viskning och rusar iväg och gör vad som verkar förnuftigt, ja kanske också rent bibliskt då frestaren lockar med att: ”Det står skrivet…” (Matt 4: 4 & 6).

I Matt 4: 1-11 läser vi om hur Jesus festas och hur frestaren brukar just detta: ”Det står skrivet…” Men Jesus ser bakom frestarens ord och svarar: ”GÅ BORT FRÅN MIG! Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna.” (Matt 4:10)

Vad är det då som skyms bakom frestarens lismande? Jo, han vill luras oss att agerar som Adam och Eva, skapa egna vägar- förnuftets vägar – vid sidan om Guds.

Låt oss alla alltid minnas vad Gud en gång sa och vad Gud ännu säger: ”Du skall inte ha andra Gudar vid sidan om mig.” (2 Mos 20:3), dvs, inte ens dig själv.

VI har inte fått Anden för vårt egos framgång, utan för EVANGELIUMS…

📖 Joh 16: 7-11

Jag säger er sanningen: Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er. Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd.

Anden vill hjälpa oss i det vi inte förmår och i den nöd vi inte förstår – men Han är inte ett lyckopiller. Så förtvivla inte om du inte ”lyckas”. Det är i vår ofullkomlighet, som Anden har störst utrymme att verka.

Knäppa händerna när man ber?

📖 Matt 6:6

”… när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.”

Men hur gör vi när vi ber? Tänder vi ljus, knäpper vi händerna, böjer vi knä…?

Jag har en bönehörna. Där sitter jag och läser Bibeln, lyssnar in Gud, mediterar över Hans Ord och ber.

Ibland tänder jag ljus när jag sitter där, ibland inte. Ljus skapar stämning, men påverkar inte min relation med Gud.

Ofta knäpper jag händerna, men inte alltid. Knäppta händer kan hjälpa mig koncentrera mig i bön. Men min bön blir inte mer ”helig” bara för att jag gör så. Ibland ber jag ju när jag jobbar med något, Gud hör mig också då – utan knäppta händer.

Då och då böjer jag mina knän när jag ber – långt ifrån alltid. Oftast sitter jag ”bara” med knäppta händer.

Bön är samtal med Gud, inte ett agerande – tänker jag… Hur gör du? Hur tänker du?

Från synd till frälsning – 6

Ett beslut är nödvändigt

📖 Joh 12: 48

Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.

Beslutet att ta emot Jesus Kristus är nu ditt. Att ta emot Honom är en aktiv handling. Positionen människan befinner sig innan hon gör det, är en position som förklarar henne redan dömd. (Joh 3: 17-18)

Utan Jesus förblir människan i ett utanförskap – utan gemenskap med Gud. Det utanförskap är ett arv hon inte kommer bort från – i egen kraft. Detta utanförskap tar hon med sig in i evigheten.

Ditt beslut är alltså nödvändigt. Många människor har fattat beslut om att säga ja till Jesus: ”Senar – men inte just nu!” För många människor föll detta beslut i glömska och blev aldrig av.

Om du har den tanken, att låta det ske senare någon gång, snälla… ”Tänk om”! Ett beslut är nödvändigt – medan beslut ännu kan fattas. Ditt fortsatta ignorerande av Hans erbjudande, kommer en dag att förevigas, som din permanenta förkastelse.