Jesu i Getsemane – mitt uppvaknande

Luk 22:42-44 ”Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.” Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.

Matt 26:53-54 ”Tror du inte att jag kan be min Far att han genast sänder mig mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att det här måste ske?”

Det var dessa korta Jesu-ord som blev till mitt uppvaknande, som fick mig att börja förstå, acceptera och ta emot.

Jag hade hela mitt liv trott på Gud! Var uppfostrad i 50-talets traditionella kyrkliga kultur. Söndagskola, skolans kristendomsundervisning, skolans morgonbön med psalmsång, en mor som alltid bad aftonbön med mig och min syster och slutligen Svenska Kyrkans Konfirmationsundervisning. Det var där, när vi läste om påsken, som Jesus började vakna till liv – i mitt liv.

För mig hade Jesus bara varit en kristen symbol, en figur som hängde på ett kors. Gud var Gud och mer var det inte. Han var någon man skulle se upp med, ett ständigt öga i nacken: ”Jag ser dig allt!”

Men så blev Jesus, vid påsk 1969, plötsligt levande på ett märkligt sett. Jag kan inte förklara… Men det var en kväll, när jag lagt mig, som jag plötsligt liksom fick vara där i Getsemane, fick se Hans kamp på nära håll, fick ana Hans ångest, inse Hans möjlighet till att backa undan, men hur Han valde att frivilligt, av kärlek, gå korsets väg.

Det gick inte att missuppfatta vem Han var, vad Han gjorde och varför Han gjorde det. Han var min möjlighet till sann levande gemenskap med Gud. Gud var verklig, hade alltid varit det, men genom Jesus kom Gud nära. Han var inte längre ”ögat i nacke” Han var ju min Skapare, min Fader – livets mening. Han ville ha min gemenskap. Det var därför Han sände Jesus – Sin Son – för att öppna den väg till gemenskap, som jag själv aldrig kunde skapa.

Gud var inte längre bara Gud – tradition och kulltur – Han blev åter och är den Han vill vara för oss, genom Jesus Kristus. Inte symbolen på korset, utan den levande, vägen till kärleksfull gemenskap med Honom som är min Far.

Lydnadens barn

1 Pet 1:14-15 Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga. Nej, liksom Han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör.

Kan vi leva som vi vill, när vi valt att ta emot frälsning? Några försöker försvara ett sådant liv med: ”Allt är bara nåd”. Ja, det verkar som om lite synd då och då är bra, för det visar ju att man ”Lever i nåden”.

Petrus ord ovan pekar på hur fel detta resonemang är: ”Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr.”

Jesus Kristus var ”lydig in till döden”, när Han levde här som människa. Vi som är frälsta – Jesus bröder och systrar – skall på samma sätt som Han var lydig, vara lydnadens barn.

Paulus betonar att det skedde ett scenbyte genom frälsningen: Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. /2 Kor 5:17

Jesus trendar inte

1 Pet 1:3-4 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far! I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som förvaras åt er i himlen.

Tron Jesus är ingen trend. Tron på Jesus hoppar man inte på, för att byta Honom mot någon annan, något annat, nästa säsong. Tron på Jesus är ett livslångt val, en livslång process.

Den gäller inte bara livet här, den gäller min evighet. Den slutliga ”effekten”, har vi ännu inte upplevt.

Tron på Jesus måste därför bevaras och ges utrymme att växa. Gud vill för oss fram och vidare i detta nya live. Han vill få bevara oss, vill få oss att växa, tills det nya livet fullbordas i himmelen.

Glöm inte tid för gemenskap med Honom.

Masspåverkan

Mark 15:11 Men översteprästerna hetsade folket till att i stället be att få Barabbas fri.

Hur får man fel att bli rätt? Genom att låta några som menar sig veta mer och bättre påverka.

Dagens överstepräster är tveklöst insyltade i de stora mediakanalerna. De hävdar där som nyhetsförmedlare, lobbyister, influensers mm, att de sitter inne med information och kunskap som vi andra inte har, kan uttyda eller förstår.

Dagens överstepräster är supersnabba och till synes korrekt. För skrivna texter, bilder och filmklipp ljuger ju inte, de har osynlig makt och möjlighet att via våra ögon och öron göra lögnen sann och sanningen till lögn.

Därför måste du mata dig med Bibelordet!

Gör det under bön, i sällskap med Anden. Det går inte skjuta upp till ”senare”. Du måste… nu! Detta är det enda som kan få dig att se igenom lögnerna och upptäcka sanningen.

Människan spår, men…

Uttrycket känns igen och är ”mitt i prick”. Vi vill gärna förklara Gud, försvara – ibland kritisera. Med vår klokhet vill vi bestämma vad som är bäst. Men Gud gör som Gud vill, för Gud har redan facit i sin hand.

Tänk om de dåtida lärde i Jerusalem fått bestämma, med sin kunskap om Gud och sin klokhet. Då hade Jesus aldrig fått uppstå, Han var ju en hädare. Men Gud lyder inte oss, hur vi än spår, Han går sin väg. Den vägen får vi följa – varken bygga om eller bygga ny.

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. /Joh 3:16

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. /Joh 14:16

Stegvis

Rom 1:17 I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro.

Två steg fram, ett steg bak… Uttrycket känns igen, det används ofta inom inlärnings processen. Konstigt att det där kanske lilla steget tillbaka, känns så bedrövande mycket större än de två stegen fram. Men så är det, och vi måste tvinga oss hållfast vid att det ofta är våra känslor som lurar oss.

Det går ju trots allt framåt: ”Från klarhet till klarhet.”

Kristet liv – Andens helgelse – är inte annorlunda. Vi blir frälsta, i ett nu, av nåd, men vi är inte färdiga, det går inte som på räls det nya livet. Även helgelsen – vårt närmande till likhet med Jesus Kristus – sker ofta på samma sätt, med två steg fram och ett bak.

Kanske upplever du att du just tagit ett steg bakåt? Minns nu att Jesus var människa, Han vet hur det är. Han räcker just dig, just nu handen och säger: ”Kom, så går vi vidare.”

Vänd tillbaka

Luk 22:31-32 ”Simon, Simon! Satan har begärt att få sålla er som vete. Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder.”

Kan tron ”ta slut”? Ja, uppenbarligen är det så. Till och med hos Petrus (Simon), som skulle komma att få betyda så mycket, fanns risken och tre gånger gick det så lång att Petrus förnekade Honom.

Men det fanns för honom och det finns för dig ingen anledning att ge upp!

Petrus blev- trots sitt förnekande – en av urkyrkans mest använda personer. Också dig – även om du just nu ser dig själv som förlorare – vill och kan Gud, genom sin Ande använda.

Tappa inte modet, ge inte upp! Börja om!

Varför finns lagen?

Matt 5:17-18 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.

Lagen finns för att ingen skall kunna hävda – inför den dom vi kommer ställs inför – att de inte viste att de gjorde fel. Köttet förmår aldrig fullfölja lagen, därmed blir alla, vid domen, fråntagen sitt ynkliga försvar: ”Jag viste inte…!”

Vad är det då för mening med en lag om den inte går att uppfylla?

För den icke frälste är meningen att den skall leda till ett uppvaknande avs. den sittuation han eller hon lever, och inför den insikten söka nåd hos Gud – medan han/hon ännu kan.

För den frälste är lagen till för vår vägledning genom livet. Vi får inte förkasta lagen. Men vi behöver inte frukta domen, då vi väljer att försöka leva efter lagen och väljer att var dag be om och ta emot Guds förlåtelse och nåd.

Djävulen applåderar tystnaden

Luk 21:8-9 ”Se till att ni inte blir vilseledda. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och: Tiden är nära. Följ dem inte! Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Sådant måste först hända, men slutet kommer inte genast.”

Djävulen har på fler sätt förmörkat intresset och förståelsen avs ändens tid. Ett av hans mäktiga vapen är att – som vanligt – försöka styra över diskussionen till något närliggande.

Tyvärr har många tillåtit sig att bli redskap för denna fokus förskjutning. Diskussionen – ofta aggressiv – har kommit att handla om ”uppryckandet när”, med tre företräden.

•   Före vedermödan
•   Mitt i vedermödan
•   Efter vedermödan

Där med har det farligaste i ändens tid hamnat i skymundan: Risken att bli förblindade, förförda och avfalla i sömn och liknöjdhet.

Vi är nu, ur historiska och globala mått, inne i en era av världsomfattande nya antikristligt styrda ordningar och skeenden, där totalkontroll av människor är målet. En total kontroll – som initialt kan synas motiverad och hälsas med ovationer – som har som mål att utgöra grunden för Antikrist märke – 666.

Vi står nu mitt i historiens största globala Antikristliga upprustning – och de flesta är aningslösa.

Om inte vetekornet dör

Joh 12:23-25 Jesus svarade: ”Stunden har kommit när Människosonen ska förhärligas. Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv.

Att Jesus talar om sig själv, sin död och sin uppståndelse i form av ett vetekorn som genom sin död föder många, är knappast en hemlighet. Men vad vi kanske inte vill se, är att detta också handlar om oss.

Det är lätt att bli det nya kornet – frälst. Men därmed är det inte slut. Där börjar vår ny möjlighet. Där faller vi i jorden för att dö, bort från oss själva, en process som tar hela livet. Nu måste Guds Ord och Ande få visa vad vi skall förändra och vara villiga att vända oss bort från mig och mitt – från köttet och världen.

Gal 5:13 Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle…

1 Pet 2:16 Ni är fria, men använd inte friheten som täckmantel för det onda utan för att tjäna Gud.