Jag är väldigt bra!

Jo, jag vet – man skall inte skryta – men så är det! Jag är väldigt, väldigt bra på att fixa saker… imorgon. Jag har lärt mig att imorgon är en bra dag, för varje imorgon erbjuder ju en ny imorgon – och det nappar jag lätt på.

Men igår gjorde jag ändå slut på mer än tjugo års imorgon och fixade nedersta svepet på stupröret. Det satte jag upp på torpet tillsammans med hängrännan – för 22 år sedan. Tänk om jag gjort det med det samma, om jag inte låtit annat komma i vägen. 

Bibeln varna för, att skjuta på frågan om vår frälsning till framtiden. Det jag gjorde på torpet hade någon annan fått göra, om jag inte överlevt dessa 22 år. Men frälsningsbeslutet, kan ingen annan ta åt oss när vi dött. Då har vi gjort vårt val – att inte välja. Att skjuta frågan om Jesus till ett annat tillfälle, blir att säga nej till vår enda möjlighet.

För ”Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” /Jesus i Joh 3:17-18

Att förverkliga sig i Gud?

Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. Och pröva vad som gläder Herren.  /Ef 5: 8-10

Att förverkliga sig själv innebär i folkmun att satsa på sig själv. Att förverkliga sina drömmar och sin framtid, att nå något, bli något – oftast för egen vinning. Att som kristen hoppa på det självcentrerade förverkligandet, är att anamma världens syn på framgång. 

Men ett förverkligande kan också innebära ett förverkligande av gemenskapen med Gud. Att ge sig själv tid för Ordet, bönen och stillheten, där Anden får tid att tala. Att ge sig själv tid att vandra i ljuset – det står i samklang med Guds vilja.

Ingen kan ge något, utan att fått något ge. 
Ingen kan börja ett uppdrag, utan att fått ett uppdrag. 
Ingen kan tjäna Gud, utan att få kraft av Gud att tjäna.

Ta dig tid att verkligen förverkliga dig själv – din gemenskap med Gud!

Gång på gång.

1 Joh 1:7-8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Jag kan ha fel, jag skriver ju bara av egen erfarenhet, men jag upplever att när jag vandrar nära Jesus, Anden och Guds Ord, då vill Gud rena mig mer och mer. Då ser jag mina brister – inte bara en gång, utan gång på gång. Då får jag bekänna mina svagheter, men får göra det utan rädsla – jag vet jag att Han är trofast och rättfärdig och förlåter.

Inför Guds kärlek behöver jag aldrig känna rädsla, aldrig känna uppgivenhet – inför den kärleken får jag känna trygghet.

Är du rädd för Gud? Känner du obehag inför tanke på Honom och evigheten? Du behöver inte göra det. Tala med Honom, bekänn och ta emot Hans kärlek och våga leva var dag i Hans kärlek. Lev inte kvar i olust och rädsla, gör upp med Honom, som redan gjort upp med dig.

Det är ju inte Gud som vållar din oro, det är ju du själv. Gud räcker dig sin möjlighet!

Anden – inget tillhygge

Joh 14:26 Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.

För några år sedan, fanns en liten men stark grupp i England, som på ett nästan hysteriskt sätt såg onda andar och demoner i allt och alla. Ledarskapet gick så långt att man avrådde gruppens medlemmar från att handla på second hand. Föremålen man köpte kunde ju dra med sig onda andar in i hemmen, man viste ju inte varifrån de kom.

Artikeln på deras hemsida, som talad om att inte handla på second hand, avslutades med ord: ”Den som har Guds Ande vet att det jag skriver är sant!”

Vilket fruktansvärt, farligt och omoget sätt förstärka sitt budskap på. Den som inte såg på saken som författaren gjorde, skulle manipuleras att tro att han eller hon inte hade Guds Ande och ändra åsikt.

Bruka aldrig denna typ av argumentation. Anden är vår hjälpare, inte ett tillhygge vi lättsinnigt använder för att förtrycka andras åsikter. Missbruka inte Guds namn, vare sig i egenskap av Fader, Son eller Ande.

I vår nästas skor

Jak 2:1 Mina bröder, var inte partiska i er tro på vår Herre Jesus Kristus, härlighetens Herre.

”Han som känner mig bäst,
älskar mig ändå allra mest.”

Strofen är hämtad ur en amerikansk sång – så vacker och så sann. Orden kan först uppfattas skrämmande – Han vet – men de är också fyllda av tröst och trygghet – Han älskar.

När man tar dem till sig och tänker på vad de säger blir man mållös. Gud – Han som älskar mig – är den som verkligen känner mig. Han vet varje tanke, bakom mina ord och mina handlingar. Han ser, Han vet, Han älskar mig ändå – mer än någon annan.

Låt oss verkligen ta till oss dessa två korta rader ovan, men förstå att de samtidigt visar oss ett exempel. Vi skall älska – inte döma. För hur skulle vi kunna döma, vi som vet så lite om vår broder och syster. Vi som inte gått de vägar han eller hon tvingats vandra, inte gått i de skor han eller hon tvingats och nöta.

”Sedandagen”

Luk. 10:41-42 ”Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.”

Vi känner nog alla till berättelsen om Marta och Maria, vi minns den utantill, men hur lätt slinter vi inte i livet och blir som Marta. Vi skall bara – som Alfons Åberg – gör det och det först, sedan… Men när väl Sedandagen kommer, är almanackan, eller i vart fall är vår huvud, fyllt av måsten och planer och återigen skjuts den goda delen, det viktiga, till framtiden, till Sedandagen.

Låt oss därför bestämma oss för att bli radikala i vårt förhållande till det goda – till stunden för gemenskap med Jesus. Vi kommer inte bara hux flux få tid för Jesus, något/någon vill alltid komma emellan. Vi får inte tid, vi tar oss tid. Vi bestämmer oss att vända på vår planer och låter Sedandagen med Jesus, bli Nudagen, till en ny Nustunden.

Det är faktiskt vi som bestämmer hur vi skall ha det.

Faderns kärlek eller världsligt begär

”Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja består för evigt.” /Johannes, 1 Joh 1:15-17

Vad är det som lockar oss? Är det världens falska och kortvariga lycka, eller är det Faderns kärlek, himmelriket här och himmelriket som evigt mål.

Låt oss pröva oss själva inför Orden. Vad lever vi för, vad driver oss, vad ser vi fram emot? Är det världens lockelser eller Faderns kärlek som driver vår liv, som är vår längtan inför dagen, morgondagen och framtiden.

Låt inte leva så att vi en dag ser tillbaka på våra liv och upptäcker att vi levt för att tillfredsställa våra världsliga begär. Låt oss kunna se tillbaka på våra lev och se att vi levt i Faderns närhet och kärlek.

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla fast vid den ene och förakta den andre.” /Jesus Kristus, Matt 6:24

Släpp Anden fri

Joh14:26 ”Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” /Jesus Kristus

Vad vore en blomknopp om den förblev sluten? Den skulle vissna och dö, vacker en kort tid, men utan frukt. Men om knoppen öppnar sig och släpper in hjälparna – insekterna – sker ett under, frukt bildas, mognar och skapar möjligheter till nytt liv. När knoppen öppnar sig och släppar in… når knoppen sitt livs mening.

På liknande sätt är det med oss som frälsta. Som nyfrälsta är vi knoppar på Guds grenar. Vi är inte avsedda att förbli knoppar, men att bära frukt.

Vem är det då som befruktar vårt nyfödda liv så det ger frukt? Det är Guds Ande. Anden som bor i oss, sedan vi gett Honom tillträde att föda oss på nytt, vill också helga oss, skydda oss, bevara oss och ge kraft så vi når den möjlighet och mening Gud har bestämt för oss.

Så släpp nu Anden fri i ditt liv, lyssna till Honom och verka med Honom.

Profeter och profetior – inget spektakulärt

Ur 1 Kor 14:1-5 …var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. …den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. … den som profeterar bygger upp församlingen. /Paulus

Profetior är inget som tillhör ”dåtid” och som nu skall bannlysas. Profetior tillhör helt klart vår tid! Petrus spetsar till det genom att lyfta fram Joels profetia och påminna om att: ”Det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar.” Profetian behöver alltså – speciellt i vår tid – få en självskriven plats i kristna sammanhang.

Nu vet vi visserligen att falska profetior har och kommer att förmedlas, därför uppmanar Guds Ord oss att pröva profetiorna. Men även om vi så har prövat och förkastat 99 profetior, skall vi ändå noga pröva också den 100:e, innan den ev. förkastas. För profetiska hälsningar är naturliga och måste ges utrymme, där vi på olika sätt samlas.

Kanske är det en profetia, som en dag skall bli den varning eller uppmuntra just du behöver. Så förkasta inte Guds varning!

Option

Ef 6:10-12 …bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Option, gammalt ord för rätten att lös in ett löfte – ex köpa till fastställt pris.

Ordet väcker mina tankar kring vårt förhållandet till Guds Helige Ande.

När vi blir frälsta sker det genom att Anden kommer in i oss och föder nytt liv – som frälst har jag Guds Ande i mig! Men Gud har också gett oss option på Andens fortsatta hjälp – löser vi in denna? Frälsningens pris har vi betalat – vi har gett Jesus Kristus våra liv – men hur är det med Andens möjlighet? Den kan kosta vår stolthet, uppblåsthet, högmod, självtillräcklighet… är vi beredda att betala?

Vi är enbart starka i Herren, inte i oss själva? Ty vi kämpar inte bara mot vad vi ser, vi kämpar mot ondskans andemakter, som blir allt aggressivare ju närmare denna tidens slut vi kommer. Ta därför tag i din option, för du kan inte uppbåda den kraft du kommer att behöva i dig själv.