Månad: maj 2025

Ro i Herren

Ps 116:5-7 Herren är nådig och rättfärdig, vår Gud är barmhärtig. Herren bevarar de enkla, jag var i nöd och han frälste mig. Vänd om till din ro, min själ, för Herren har varit god mot dig.

Var finner vi ro här i världen? Som frälsta behöver påminna oss själva och varandra: ”Vi finner bara ro hos Herren!”

Det är lätt att falla in in i världens sökande i hobbies, ekonomisk trygghet, föreningsliv osv, men sådant har begränsning, både i möjlighet och tid.

Vi ser att det ”går utför” med världen. Låt oss inte klamra oss fast vid tillfälliga positiva tendenser. Dessa är falluckor också för kristna, förförelse att: ”Allt är ok – Han dröjer.”

Ur Luk 17:26-30 Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta… På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde… På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.

Låt oss vara redo och ha vår ro i Herren!

Var dag i Jesu efterföljd

Luk 9:23 Sedan sade han till alla: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Vi känner nog alla igen texten ovan – till viss del. Men jag har aldrig tidigare tänkt på orden ”varje dag”. Orden förtydligar, påpekar, inspirerar oss – men finns bara med hos Lukas. Vi uppmanas av Jesus själv, att dagligen ta vårt kors och följa Honom.

Men vad betyder det att förneka sig själ och ta sitt kors. I vissa kyrkliga sammanhang – framför allt inom katolicismen – tar man det som en uppmaning att späka sig själv, dvs att bestraffa sig själv – oftast rent fysiskt.

Titus ord i 2:12 tycker jag ger en bra sammanfattning av vad förnekandet och korset innebär: ”…att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt…”. Låt oss börja varje dag med denna målsättning.

Jesus på distan

Luk 9:18-20 En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folket att jag är?” De svarade: ”Johannes Döparen. Men en del säger Elia, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.” Han sade till dem: ”Och ni? Vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Guds Messias.”

Hur lång tid det gått mellan lärjungarnas kallelse och denna händelse vet vi inte. Men vi kan förstå att lärjungarna och Jesus hade haft en nära vänskap och att de lärt känna Honom mycket bättre än folket. För lärjungarna var Han Guds Messias – folket hade en annan ide om vem Han var.

För många människor idag är Han fortfarande bara en god människa, en god lärare, en som påverkat och ännu påverkar stora delar av mänskligheten. En stor och aktningsvärd man! Varför är Han inte mer?

Jag tror det bottnar i att Han inte får rum i människors liv. Man känner igen Honom, men man känner Honom inte.

Hur är det med dig, känner du Jesus, vem är han för dig?

En enda väg!

Joh 14:6 Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

I dag, med texten ovan som ingår i kyrkoårets texter för denna söndag, kan väl ingen undgå att se sanningen: Jesus är enda vägen!

Inga andra läror eller böcker behövs för att förstå detta, det är så enkelt: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig”.

Jesus förklarar samma sak, med samma tydlighet, i Matt 11:27 ”…ingen känner Sonen utom Fadern, inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för”.

Låt oss hålla fast vid detta. Börjar tvivla på detta – börjar vi tror på att också andra vägar bär till Gud – ifrågasätter vi Bibeln, ifrågasätter Jesus och ifrågasätter Han som lagt sina ord i Jesus mun – vi ifrågasätter Gud själv.

Heb 10:19-20 Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp.

Inge annan har fått förhänget mellan oss och Gud att rämna, ingen annan än Jesus Kristus.

Acceptera – utan att välsigna

Kol 3:5 ”Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lusta, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan.”

Ef 3:3-6 ”Men sexuell omoral och all orenhet eller girighet ska inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. … Ni ska veta att ingen som är sexuellt omoralisk, oren eller girig, alltså en avgudadyrkare, har någon arvedel i Kristi och Guds rike. Låt ingen bedra er med tomma ord.”

Det var till församlingar och deras medlemmar som Paulus skrev dessa ord. Raka uppmaningar och oförskönad sanning, liknande ord finns också i andra brev, alla till församlingar och deras medlemmar.

Han skriver alltså inte att församlingarna skall utesluta de medlemmar som ännu inte dödat dessa begär, men han skriver inte heller att vi skall välsigna deras agerande. Han belyser agerandet som synd, men dömmer dem inte till utanförskap. Han bemöter HBTQ och kallar denna lära för ”tomma ord”.

Församlingens väg, menar jag, är inte att kasta ut eller vägra ta emot homosexuella, äktenskapsbrytare. m.fl. Men budskapet måste få förkunnas kristallklart: ”Den livsstilen är synd och HBTQ-lobby är bannlyst i församlingen!”

Det behövs balans!

Förnyas

Ef 4:21-24 Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.

Förnyas, ett begrepp som aldrig når fullbordan – inte här. Ett skeende, som aldrig blir riktigt klart, när det avser vårt nya liv i Gud – även om det blir 80, 90 eller 100 år gammalt.

Själv blev jag frälst när jag var 15 år och jag är nu 71, min förnyelse har på gått i 56 år men forsätter ständigt. Periodvis går förnyelsen sakta, periodvis går den fort. Men den får inte hindras, den får inte kvävas.

Anden måste få ständig tid och utrymme i vår liva – att leva och förändra.

Styr vi Gud?

”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.”
(Jesus ord till fariseern Simon, Luk 7:44-45)

När Jesus kom in i våra liv vad hände då? Blev vår förlåtelse bara en milstolpe vi passerade, eller blev Han vägvisaren – bytte vi till Hans väg. Ledde Hans nåd till tacksam önskan att älska Honom tillbaka. Vad blev resultatet av Hans kärlek till oss?

Hade vi så lite som behövde förlåtelse? Gav det Honom bara en andra plats i våra liv – annat fick och får komma före. Har vi ännu stängda rum, personliga nischer dit Han inte ”behöver” komma, där vi är ”fria”.

Gör vi fortfarande som Adma: Försöker vi styra Gud, i stället för att låta oss styras av Honom?

”Förstår du… ?”

I Apg 8:26-40, berättas om hur Filippus möter en etiopisk hovman. Mannen läser ur Jesaja, men på Filippus fråga, om han förstår vad han läser, blir svaret: ”Hur skulle jag kunna det om ingen vägleder mig?”

Så där kan det vara. Trots att vi tror på och läser Bibeln, känns orden ibland väldigt svårbegripliga – åtminstone är det så för mig. Ibland känns det som om man ville slå ihop Bibeln och ge upp.

Idag blev det så. Jag läste 2 Pet 1:3-15 och Bibelorden blev bara gallimatias.

Hur gör vi när det blir så. Lägger vi Bibeln på hyllan? Självklart inte! Vi måste acceptera att vi inte förstår allt, inte idag, kanske senare. Men vi ger aldrig upp att läsa Bibeln. Ibland behöver vi hoppa över och gå vidare – inte fastna vid svåra passager.

För vi behöver inte förstå allt, vi får vila i vår frälsning och bara fortsätta – detta gäller mycket som tillhör vårt kristna liv i denna världen.

Hur länge skall vi be?

Äktenskapet mellan man och kvinna, kan ses som en förebild för gemenskapen mellan oss och Gud och äktenskapet fungerar inte utan samtal.

Inte heller fungerar gemenskapen mellan oss och Gud utan samtal – det vi kallar bön. Men medan bön ofta får oss att tänka på önskan och begäran behöver vi se bön mer som vanligt samtal. Vi delar tankar och funderingar med Gud, delar glädje, sorg, tacksamhet och ger Honom vårt lov. Vi samtalar och gemenskapen växer.

Hur länge skall vi då be? X-antal timmar, en viss tid varje dag?

För några fungerar detta, för mig fungerar det inte. Jag tillhör dem som ber kort, men ofta. Vi är alla personligheter och vår gemenskap med Gud måste få vara personlig – inte dogmatisk.

Dra dig inte undan bönens gemenskap med Gud pga av läror om tid. Släpp tidskrav? Samtala enkelt med Gud, våga vara öppen. Fokusera inte på tiden, utan på vad du vill säga – även om det är korta.

Gud vill inte höra en massa ord, Han vill lyssna till ditt hjärta.

Hur bygger vi

Luk 6:47-48 ”Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – jag ska visa er vem han liknar. Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan.” /Jesus Kristus

Livet är ett bygge, när vi dör har vi byggt färdigt! Att jag och du byggt på frälsningens grund, Jesus Kristus, är en självklarhet, men hur har vi byggt? Vilket ansvar har vi tagit för vårt bygge, för vårt förtroende att fått bli och fått vara Hans vän?

En dag… ”Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är. Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld.” (Paulus/1 Kor 3:12-15)

Bygger vi som Herren redskap, för andras och egen evighet, eller bygger bara för oss själva – i denna världen.