Månad: augusti 2025

Han ska också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. /1 Kor 1:8-9

Underbara ord! Han skall styrka oss, Han är trofast.

Det faller inte på oss själva att pumpa upp oss med tro som ger oss styrka. Det handlar inte om våra Andliga muskler, eller våra stolta ord. Det handlar om vår vilja till gemenskap med Hans Son, Jesus Kristus. Om tid för Honom och hans tilltal i Ordet, bönen och vår öppenhet för Anden.

Tycker du din tro är svag, verkar det som alla andra tror ”bättre” än du? Kanske använder de starkare ord, verkar mer självsäkra och mer brinnande i sin tro…

Kom då ihåg: Du skall inte se på andra eller jämföra dig med dem, du skall se på Jesus – ha gemenskap med Jesus Kristus – i den gemenskapen kommer Gud visa sig trofast.

Håll fast vid din gemenskap med Jesus – varje dag, varje stund.

…alla som åkallar vår Herre Jesu Kristi namn… /ur 1 Kor 1:2

Åkalla, inget speciellt vardagligt ord. Vi skulle istället kunna säga: Be till, vända sig till, ropa till, eller hänskjuta till. Men så kommer det lilla tilläget ”…ar” – en tidsform. Åkallar ger ordet åkalla liv – det blir aktivt och nu-nära.

Åkallar vi alltid Jesu i vårt handlande, hänvisar vi alltid till Jesus, gör vi det vi gör i Jesus. Dvs: Är Han centrum i och för vårt agerande eller är Han i våra livs periferi – i våra livs utkant. En söndags figur, eller en som dyker upp i tanken någon enstaka gång, då och då?

Är vi i medvetna om att vi – ständigt – är Guds barn och att vi – ständigt – agerar som Guds barn.

Denna tanke får inte bli en belastning för oss, men kanske kan den få väcka oss till ny medvetenhet. Säger vi för ofta och för lättvindigt att ”Jesus är vår Herre”, utan att i vardagen på leva ut det.

Vi måste fråga oss: Är Jesus Herre i nuet eller bara ibland?

Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. /Fil 4:12-13

Här ser vi åter igen hur fel påståendet är, som lovar ”framgång i livet” bara man tror på Jesus Kristus. Tron på Jesus är inte nyckeln till framgång och välstånd. Men tron på Jesus ger oss kraft att möta motgång, bedrövelse och nöd. Vi får ett annat perspektiv på livet och livets mening. Livet här, är inte bara ”här och nu”, livet här är en plats för val och mognad.

Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. /Rom 8:18

Och jag är 100% övertygad om att:

Allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. /Rom 8:28

Så broder, syster – om du känner dig prövad – försök se att det är Gud som formar dig. Hans gör det för ditt bästa. Han älskar dig innerligt!

Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! /1 Joh 3:1

Jag fick vid flera löneförhandlingar föra arbetskamraternas talan, på företag jag jobbade. Då gällde att förstå förhandlingsläget. Var det gott om jobb? Hade företaget träffat större avtal med kunder, eller var förhandlingen överskuggade av uppsägningshot pga arbetsbrist.

När det gäller vår möjlighet att finna nåd och få kalla oss Guds barn, äger vi inget förhandlingsutrymme, allt bygger på Guds kärlek. Att komma till Gud och förhandla är omöjligt. Om man tror sig kunna göra det, har man ännu inte förstått sin situation. Först när man förstår att se sig själv som den man är – totalt förlorad – kan man bli frälst.

Hur kommer det sig då att vi så lätt börjar förhandla med Gud och Bibeln, när det sedan gäller vår efterföljelse?

Jag skriver inte om perfektion, om att göra misstag. Nej jag skriver om att medvetet förhandla med vad Han lärt oss. Guds Ord måste få tala. Det markerar en gräns mellan rätt och fel.

Vi kan inte följa Jesus genom att balanser på gränsen.

Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar. /Luk 3:8

Jag har tagit mig tid röja garage och förråd. Saker jag sett som värdefulla eller trott att jag kunde ha användning för senare, var sparade på hög. Saker som borde kallats skräp när de sparades fanns där. Skräpet dolde det användbara och värdefullt. Nu ligger det sparade i garderober, på hyllor, eller hänger på krokar.

Vår tro kan också bli fullt – med skräpreligiositet. Vi gör och tänker ”xxx” för att vi alltid och ”alla andra” gör och tänker ”xxx”

Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. /Ef 4:22-24

Det är visserligen bra med mönster och metoder – om vi vet vad mönstren och metoderna är bra för!

Utan medvetenhet kan det bli till livlöst, betungande och dött religionsskräp.

Vi ser den inte först – stenmuren till vänster om stigen. Det är länge sedan någon la ny sten där. Mossbelupen löper den sida vid sida med stigen, tills vår stig vikar av till höger medan stenmuren löper vidare genom skogen. En gränsmarkering? Knappast. Vem plockade sten mitt i skogen, eller bar den dit bara för att markera en gräns? Snarare har här varit odlad mark till vänster och skog till höger, den sidan höjer sig brant uppåt, medan vänster sida planar ut mot Tidan som vi vet finns där, men skyms av träden.

Odlad mark, kanske bebyggelse, en stenmur som tagit år, kanske generationer att bygga upp – vad hände? När la någon sista stenen där och gav upp?

Det där kan var bilden på ett kristet liv. Man har gett upp. Något har fått komma i vägen, man vet vad men orkar inte bygga vidare. Det kristna livet har fått vara, dö ut och växas över av världens mossa.

Känner du igen dig, är det ditt liv bilden talar om? Nu är det dags att vakna. Herren talar till dig.

Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull. /Jes 12:18

”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande…” /Joh 14:15-17

Det finns tveklöst en förvänta på oss från Gud. Den är enbart nåd från Gud, genom Jesu dyrt köpta seger, som skänker oss frälsning, men den frälsning vi tagit emot innebär förväntan på gensvar: Älska och håll fast.

Vad blir då resultatet? Vi får Anden som vår medvandrare. Anden – tredje person i den komplexa treenigheten: Fadern, Sonen och Ande.

Liksom Jesus är ett med Fadern och Fadern genom Jesus gick vid lärjungarnas sida, är Ande på samma sätt ett med Fadern, och vill gå vid vår sida här och nu.

Hur är det möjligt, att få Anden till hjälpare? Jo genom att ”ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud”.

”Jag skall inte lämna er Faderlösa, jag skall komma till er.” /Joh 14:18

Anden är Faderns närvaro – ett med Jesus Kristus – som vill komma till oss och leda oss!