Månad: oktober 2025

Jesus Kristus är nyckeln

”Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan Honom som har sänt mig.” /Mark 9:37

Det finns många religioner i världen, de menar sig alla ha nyckeln till gemenskap med Gud. Den nyckel är gjord av vår egna förmåga att leva upp till de krav och förväntningar som religionernas gudar har på oss. Vi är, enligt dessa religioner, var och en av oss sin egen nyckels smed.

Kristen tro förlitar sig inte på sådan relegionsfilosofi, utan vilar på Guds och Jesu Kristi Ord. Dessa ord är otvetydiga. Jesus Kristus är nyckeln, till porten, till vägen, till Gud. Han är den enda!

Människan förmår aldrig i egen kraft prestera sin fräsning! Frälsningen är en gåva från Gud – omöjlig att förtjäna – och vi får den enbart genom att tro på och ta emot Jesus Kristus som Herre.

Du kan alltså inte bara tro på Gud och hoppa över Jesus – Jesus Kristus är nyckeln.

”Gud sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.” /1 Joh 4:9

Bönens möjlighet

”Detta slag kan endast drivas ut med bön.” /vers 29, ur berättelsen om den dövstumme pojken, Mark 9:14-29

Det var alltså inte genom befallningar som lärjungarna skulle driva ut den orena dövstumme anden, utan genom bön.

Guds Ord begär inte att vi skall proklamera, befalla och agera med andra dramatiska åthävor, för att visa på trosstyrka och skaka om i andevärlden – utan bön.

Trons styrka är att vi i bön överlämnar vår problem och omöjligheter till Fadern – i Jesus Kristus namn – och lär oss att vila i att Fadern sedan gör rätt.

Med den tron får vi komma med allt och kan mitt i detta finna vila. För varken mirakler eller frånvaro av mirakler bygger på vår prestation, utan på Hans vilja – som alltid är rätt.

Kungen (Artaxerxes) sade till mig: ”Vad är det då du begär?” Då bad jag till himmelens Gud, och svarade sedan kungen: ”Om det behagar konungen och om din tjänare funnit nåd inför dig, så sänd mig till Juda, till den stad där mina fäders gravar finns, så att jag kan bygga upp den igen.” Neh 2:4-5

Kungen gav Nehemja både fribrev att res och material till arbetet.

”Följ du mig!”

När Petrus fick se honom, frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!” / Joh 21:21-22

Att förstå och leva efter dessa ord är viktigt. Att inte jaga efter en unik kallelse, utan förbli i den situation man är tills Gud visar hur vi skall följa är viktigt.

Kanske sitter du just nu fast i modlöshet och tycker att Gud inte bryr sig om dig. Du ser på andra och undrar om du är förbrukad, eller inte duger.

Jag tror att alla människor som vill vara brukade är brukade, men kanske inte på så sätt att de är pionjärer, eller står i rampljuset. Gud behöver många vanliga ”vardagskristna”. Kristna som är ljus och salt i skolan, bland arbetskamrater, bland grannar…

Petrus undrade vad som skulle hända med ”Den lärjunge Jesus älskade” och Jesus svarad: ”Följ du mig!”.

Samma sak gäller dig och mig: Vi skall inte se på andra, vi skall följa Jesus!

Får utan herde

När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt. /Mark 6:34

Jag måste få säga att jag upplever att bilden av dåtidens människor – som ”får utan herde” – stämmer väl över ens med bilden av det nutida Sveriges människor. Genom en politiskt noggrant genomförd avkristning, har Sverige gjorts till ett sekulärt land. Utan Guds ledning och undervisning har man skapat ett ”folk utan herde”.

Jesus gjorde inte så. Han visste vem Hans Fader var. Han mixade inte religioner och förvirrade inte. Han undervisade grundligt vad Fadern gav Honom att undervisa. Han undervisade vad Guds Ord lärde.

Du och jag är satta att gå i Jesu fotspår. Att visa ”ett folk utan herde” att det finns en Herde, som vill samla och skydda dem. Som har ett syfta och en mening med varje människas liv – och ett himmelskt slutmål.

Du och jag måste visa att det finns en Herde, som vill att vi skall följa Honom till en frihet, som inget annat och ingen annan kan erbjuda.

Var inte rädd för Anden

När de fick se Honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, för alla såg Honom och blev förskräckta. Men Han talade genast med dem och sade till dem: ”Var lugna. Det Är Jag. Var inte rädda.” /Mark 6:45-53 v. 49-50

Jag vet inte vad du har för förståelse eller erfarenhet av det andliga. Kanske är du rädd för det och undviker det. Kanske törs du pga av rädsla inte lyssna på, eller lyssna efter, Guds Andes röst och hör inte när Anden vill tala till dig.

”Var inte rädda!” säger Jesus, när Han kommer gående på vattnet till dem son en vålnad.

Det andliga existerar! Guds Ande är inget hokus pokus. Guds Ande är Guds kraft, mitt i ditt och mitt liv – tack Fader. Han är den överjordisk, övernaturliga kraften för oss att verka som Hans tjänare och övervinna vår otillräcklighet.

Var inte rädd för Anden. Du bär Honom redan inom dig, sedan den dag du lät Honom föda dig på nytt – bli frälst. Låt Honom fylla ditt liv helt och börja verka Guds vilja i dig och genom dig.

Straff eller konsekvens

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds en
födde Sons namn. /Joh 3:17-18

Orden”straff” och ”konsekvens” blandas ofta ihop när vi talar om Gud, himmelen och helvetet. Ofta upplever jag att man gör det omedvetet, men periodvis har man gjort det medvetet i svavelosande helvetespredikningar.

Är talet om helvetet en lögn? Nej, vi måste våga berätta sanningen! Men är helvetet ett straff eller en konsekvens – här måste vi vara tydliga.

Gud straffar inte, Hans ger oss istället en unik möjlighet att slippa en konsekvens. Vad är skillnaden?

Enkelt kan man säga att straff är något som någon tilldöms. Medan konsekvens är en naturlig följd av eget handlande.

Helvetet är en konsekvens av synd, inte ett straff från Gud. Gud erbjuder oss himmelen. Han vill inte att en enda människa skall gå förlorad. Men Han accepterar en människas beslut att leva kvar under konsekvensen av sitt handlande.

Låt Jesus ta hand om dig!

Hur är det? Tror du på Gud? Tror du att himmelen och helvetet finns – på någon form av fortsättning, ett ”efter detta”?

Då är du inte ensman, många människor gör det – många tror att något kommer – efter döden. Att något som finns i människa lever vidare, men är beroende av hur man agerat i detta liv. Man tror att något gott eller något ont kommer, att det finns en himmel och ett helvete. Man tror – när man börjar resonera om det – att skillnaden på vart man går är beroende av hur man levt här.

Så långt är man överens med Bibelns ord. Men man går inte vidare med sina tankar. Man vågar inte ”ta tjuren vid hornen” och ta tag i frågan. Frågan som Bibeln så klart besvarar:

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” /Joh 3:16

Att gå förlorad är också att gå vidare, men att gå fel. Låt Jesus få ta hand om dig, så går du rätt!

Vi som känner Guds ord, men…

Då … kom några fram till mig och sade: ”Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. Esra 9:12

Jag vill dela vad jag upplevde Anden tala till mig, lördagkvällen den 11 oktober (i år). Det skedde när jag läste Esra boks 9:de kapitel. Det blev ögonöppnare och en varning.

Vad är det Esra plötsligt blir medveten om: Att judarna lever omgivna av en syndig värld? Nej, han ser att judarna – från folk till präster – tar tar del i omvärldens värderingar. De följer omvärldens normer och tillämpar dem i sin egna liv.

Vad skall vi säga om oss och vår tid?

Vi pekar på Sveriges förfall och menar att: ”Det är inte konstigt om det faller en dom över Sverige”.

Men vi behöver fråga: ”Hur är det med oss själva?” Är det inte så som också många av oss – Guds frälsta barn i Sverige – lever och handlar idag. Tar vi inte själva allt mer del i de världsliga värderingarna?

Vad är då största orsaken till att Gud vill ruska om Sverige, är det synden utanför kyrka, eller synden i? Är det för deras skull – de som inte känner Guds Ord och inte lever efter det – som skakningar kan komma, eller är det för vår skull – vi som känner och bekänner oss till Guds Ord, men ändå inte följer det?

Med mun, utan hjärta

”Detta folk kommer nära med sin mun och ärar mig med sina läppar, men håller sitt hjärta långt ifrån mig. Därför är deras vördnad för mig bara ett inlärt människobud.” /Jes 29:13

Detta drastiska konstaterande är Guds egna Ord, förmedlade av profeten Jesaja någon gång 600-700 år f.Kr. Orden riktas till judarna, som under denna tid levde i välstånd, men samtidigt i ett allt mer tilltagande moraliskt förfall, medan andra religiösa inriktningar trängde sig på och accepterades.

Man höll i grunden kvar vid sin tradition av Gudsfruktan, men folkets hjärtan var inte längre med, tron blev ett allt mer livlöst regelverk.

När Jesus söks upp av fariséerna och de skriftlärde (Mark 7:1-13) upprepar Han Jesajas ord: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.”

Också vi, i vår tid, lever med välstånd och främmande religioner som tränger på. Du och jag får aldrig hamna i ett reglerat verk av bön och lovsång, där hjärtats liv och spontanitet dör ut. Hjärtat måste få vara med, med tacksamhet, glädje och tillit.

Har vi tappat detta hjärta, måste det bli första målet för vår bön.

Tro vs otro

Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. Och han var förundrad över deras otro. /vers 5-6 ur Mark 6:1-6

Tro och otro – vad är skillnaden? Skillnaden är hur vi tar till oss Jesus.

Tro är inte någon känslomässig styrka, inte någon högljud manifestation, inte någon fysisk demonstration. Tro är hjärtats övertygelse, förtröstan och tillit.

Målet för vår tro är Jesus Kristus, Guds Son och vår frälsare.

Tro börjar alltid vi Jesus. Tro börjar inte vid vår förmåga att prestera tro.

Tro börjar alltid med att vi från djupet av vårt hjärta, i allt vilar oss mot Honom och håller fast vid att Han – Jesus – är Kristus.