Månad: januari 2026

Vattenkällor

”Gud för Dig till vattenkällor där Du finner ro.”

Dessa ord fick jag på nu morgonen, när jag bad Gud om möte och ledning – jag tror det var Anden som formade bönen.

Nästan genast upplevde jag att jag skulle öppna ögonen och se rakt fram. Jag såg den vackra gamla tavlan i mitt rum. En kvinna som leder några kor, genom en grind, ner till en skogstjärn, där de släcker sin törst.

De kursiverade ord under rubriken ovan, är en hälsning till dig. Du som upplever att du vandrar i mörker, i ensamhet och tystnad.

Stilla din tanke. Se tillbaka och minns de källor du passerat. Dessa källor har Gud lett dig till. De är inte slumpartade, de är alla Guds hälsningar.

Gud glömmer dig aldrig! Hur ensam, orolig, nere i mörker du än är, så är Gud med dig. Gud har nya källor som väntar på dig! Ge dig tid och rum att spana efter dem – bortom ditt nu. Ta dig också tid att påminna dig själv om dem du passerat – de är Gud kärleksbevis.

Börja minnas ljus, börja skriva ner och spara på ljus. Ljus besegrar alltid mörker. Ge inte mörkret ditt rum – ge det till ljuset.

”Tystnad!”

…gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” (Matt 20:19-20)

Måste vi som kristna sträva efter att undvika konflikter? Nej, jag menar att det borde vara tvärt om. Undvikandet av konflikter leder till en tystnadskultur, där gråzonen inom kristen efterföljd växer och växer.

Där saltet fråntas möjlighet att verka, breder förruttnelsen ut sig. I gråzonen, hamnar helgelsen i skymundan.

Vi måste självklart inte skapa konflikter, men vi får inte heller ständigt undvika dem.

När Jesus håller sin bergspredikan, tonar Han inte ned lagen, Han skärper den. I vår tystnadskultur, läggs en filt över den.

Men Jesu befallning till sin lärjungar ovan innebär inte tystnad. Jesus är inte diffus med hur vi skall agera efter vår omvändelse, vi skall hålla fast vid Hans Ord

Vi kan inte behålla tystnadskulturen, om vi vill stå på Guds Ord, vi måste våga ta konflikter. Antingen låter vi förruttnelsen växa, eller låter vi helgelsen växa.

Hoppets Gud

Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den heliga andens kraft. / Rom 15:13

Förstår vi vilket fantastiskt löfte vi har?

Mitt i en värld som krackelerar på många områden, och som står inför allvarliga utmaningar och hot får vi – som Guds barn – ta emot ”ett allt rikare hopp”.

Nej, jag menar inte att vi här och nu lever i någon form av bubbla, där vi inte drabbas av sådant som också drabbar andra. Gud har aldrig lovat oss fri lejd genom prövningar, motgångar och bekymmer. Men inom oss får vi, mitt i allt som sker, bära Guds osvikliga hopp och löfte: Vi är Hans och Hans är både nutiden och framtiden.

Låt oss – du och jag – ge Anden större tid och rum i vår vardag.

Jag menar inte att vi måste läsa Guds Ord och be en timme var morgon och kväll – även om det är bra, om det är möjligt… Lika viktigt och bärande, är att vi var stund – ”tjugofyra sju” – lever i trons ständiga vardagsgemenskap med Gud och Guds Ande.

Kämpa för att få denna 24/7 gemenskap att bli en verklighet.

Vilja till helgelse

”…anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom.” /Rom 12:2

Där har vi helgelsen i koncentrat: ”… låt er förvandlas…”.

”…låt er…”, en högst medveten positionering av vår liv i förhållande till världens lockelser och Guds vilja. Vi flyter inte med världen, väljer en aktiv vandring i Guds förnyelse. Detta blir allt viktigare och kräver allt mer genomtänkta engagemang och val.

Samhället drar sig allt längre bort från Gud och blir allt mer sekulärt. Den input vi får genom media, som Facebook och dylika, följer ofta samma trend. Vi behöver därför själva bli allt mer medvetna i vår vilja till helgelse – och vi behöver stötta varandra.

Vi når inte den förvandling Gud vill applicera i och på oss, utan att vi ger Gud tid. Och utan denna förnyelse är det, och kommer det att bli, svårt att gå mot världens strömningar och att skilja på vad som är Guds vilja och Satans lögner.

Vit häst – följs av eldröd, svart och gulblek

Så här förstår jag den syn som Johannes delar i Uppenbarelseboken.

Skall vi redan nu peka och namnge ut vem Antikrist är? Nej! Men vi måste försöka avslöja och förstå hans karaktär. Han är den som kommer på en vit häst, med påtvingad fred genom vapenmakt.

”Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.” Upp 6:2

Efter honom kommer: ”En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra.” (Upp 6:4)

Sedan kommer: ”Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: ”Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar.”” (Upp 6:5-6)

Slutligen kommer: ”Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.” (Upp 6:8)

I slutet på denna tidsålder – före tusenårsriket – kommer en krigsman med vapen – bågen. Han kommer att segra, för han har också en segerkrans. Men det är en påtvingad fred – en fred som inte håller.

Ur denna fred uppstår än mer krig, svält och död.

Först efter denna vedermöda, som varit värre än alla tidigare skådade, kommer den verklige segraren, på sin vita häst.

”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.” (Upp 19:11)

Han kommer utan vapen. Han kommer med rättfärdighet och med en mantel som doppats i Hans eget blod – offrets och nådens blod. Han ”Trofast och Sann” – vi känner Honom som Jesus Kristus.

”… var på er vakt”

Men slutet kommer som en störtflod. Ända till slutet ska det råda krig. Förödelse är fast besluten. Han ska stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och mitt i veckan ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. / ur Dan 9:26-27

Skall vi upphöja någon annan än Gud? Självklart inte!

Vi skall uppmuntra, stötta, sporra varandra – visa tacksamhet – men inte göra någon till ett gudaväsen. Inte idolisera någon som övermänskligt ofelbar – som världens och världsfredens frälsare.

När han kommer – som stadfäster förbundet med många, och som vi ofta tänker senare kommer förvandlas till Antikrist – låt oss då inte stå där, med keps i pannan eller armband runt handleden, som har hans märke – namn eller tal. Låt oss inte hylla honom i Dan 9:27, så som i Upp 13:16-17. Låt oss inte lyfta honom ”till skyarna” – en segrare på vit häst (Upp 6:2) – en Gud.

Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig. /2 Mos 20:2-2

Kära barn, var på er vakt mot avgudarna. / 1 Joh 5:21

Utsända NU

Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet! / Rom 10:13-15

Syskon – vilka är de utsända i texten ovan? Är det inte vi, som själva hört och kommit till tro? Jo visst!

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” / Matt 28:19-20

Detta gällde inte bara apostlarna då. De är döda sedan två tusen år, men budskapet lever, och gäller, och brådskar.

Vi är de som kan förkunna evangelium om Jesus Kristus i dessa sista dagar, och som ännu har möjlighet att fritt göra det.

Så låt oss då göra så! I arbetsliv, i skola, bland släkt och vänner, via ännu fria media. Sverige är idag ett missionsfält, större än på flera hundra år, och det finns just utanför vår dörr, i vår mobil och i våra datorer.

Vi är utsända NU!

Ikoner och amuletter

”…hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven.” / ur Rom 2:29

Är din kristna tro en lyckoslant eller amulett?

Du behöver verkligen ställa dig frågan. För kristen tro är inte och kommer inte bli enbart en genväg till lycka! Många kristna, i ex muslimska och kommunistiska länder, upplever redan att bekännelsen kostar.

Avråder jag därmed någon från att bli kristen? Naturligtvis inte – tvärt om! Men jag vill väcka dig, för att påminna dig om att kors och ikoner – som amuletter – inte har någon mystisk kraft att beskydda dig från prövningar?

Samma sak med Bibeln. Det är viktigt att fysiskt ha nära till Guds Ord. Men det är inte ett magiskt skydd du har liggande, neddammad på ditt sängbord – den skall läsas.

Korset i kedja som en amulett och Bibeln som en prydnad på ett hemaltare eller sängbord är inget mystiskt beskydd. Först när din tro sjunker ner och in i ditt hjärta – inte stannar i huvudet eller görs till religiösa mönster – blir Guds frälsande kraft verksam.

Din tro måste bli mer än ikoner, amuletter och ord!

Räta på ryggen, lyft ditt huvud

Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? / Rom 8:33-35

Läs sista meningen igen, notera det två sista orden: ”…Kristi kärlek”.

Ställ dig sedan frågan: ”Vad är det som är förutsättningen för, och som möjliggör att, vi kan ha gemenskap med Gud – som gör att vi med rätta vågar kalla oss Guds barn?”

Svaret är inte vår egen perfektion, eller vår egen förmåga, svaret är ”Kristi kärlek”. Amen och pris ske Gud!

Ur vårt eget perspektiv kanske vi inte är så mycket att ha, inte värda mycket – trasiga, ofullkomliga, betydelselösa. Ja, vi kanske ser oss själva som nollor: ”Vi är inget – särskilt inför Gud”.

Men just då, om eller när dessa tankar kanske kommer över dig, så minns detta och räta på ryggen: Vi är älskade – det bara är så – och där med är vi trygga i Kristi kärlek.

Vila från dina självtvivel och känna, Jesu Kristi omfamning!

Guds osvikliga löfte

”Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.” / Rom 8:11

Amen! Vilken underbar hälsning!

När vi blir frälsta är det ju Anden från Gud, som föder ett nytt liv inom oss, Anden flyttar in i oss och tar sin boning i oss.

Det är alltså oss bibelordet ovan gäller. Anden från Gud, som fött oss till nytt liv och flyttat in i oss, är försäkringen om att Gud åter skall göra oss levande, när vår dödliga kroppar dött från denna världen. Gud skall föda oss på nytt till att leva i gemenskap med Hans Son, Jesus Kristus.

Vi har inget att frukta inför evigheten. Vi kommer att vara hos Jesus under alla kommande tidsåldrar, först i paradiset och slutligen i det nya Jerusalem, på den nya jorden.

Släpp nu ut ditt jubel! Tacka och lova Fadern för Hans nåd och vishet! Alla som tagit emot frälsningens Ande, kommer av Honom ledas rätt, när denna kroppen dör.