Månad: mars 2026

Mod att följa Jesus

I evangelierna finns bara några få ord om Josef från Arimatia – en ”ansedd rådsherre som väntade på Guds rike” – men orden är viktiga!

Han hade blivit en Jesu lärjunge. (Matt 27:57)

Han var en god och rättfärdig man, som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. (Luk 23:50-51)

Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. (Mark 15:43)

Orden ger oss en bild av ett föredöme – ”Josef tog mod till sig!”

Den delen av beskrivningen är en utmaning: Tar du och jag mod till oss att följa och bekänna Jesus?

Har du mod att bli en kristen och ta steget riktigt ut?
Har du icke mod att börja, o, hur går det då till slut?

(Ur sången ”Har du mod att följa Jesus” / Lina Sandell 1859.)

I dag, kan vi fatta det avgörande beslutet – morgondagen vet vi inte om vi får.

Bekymmer

Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. / Matt 6:34

När man övertolkar Jesu ord ovan, kan man hamna i blockering, där man slutar att ta tag i det man faktiskt kan, och hamnar i fatalism, där ödet blir en religiös makt.

Men ”bekymra er inte”, betyder inte ”strunta i”. Det betyder inte omvänt att vi saknar tro om vi börjar planera.

Guds Ord ger oss många exempel på att vi skall planera: För vårt husbygge, var vi sparar våra skatter, för sådd och skörd osv. Att planera för morgondagen är inte otro.

Men Jesus säger: Bekymra er inte. När vi gjort vad vi kan, får vi vila, släppa oron och leva i löftet:

”…att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.” / Rom 8:28

Förbered er

Jag var i bön, när en koncentrerad uppmaning kom till mig, som jag skall dela:

”Vila och hämta kraft, styrk er fysiskt, mentalt och Andligt. Förbered er för svåra tider, lär er vara praktiska och kunna leva med små tillgångar.”

Jag uppfattar det så att vi alla aktivt skall vårda oss själva – fysiskt – för att kunna orka: Hur vi lever, vad vi äter, hur vi sover… Vi som kan, behöver styrka inför det som kommer.

Vi behöver vidare verkligen avsätta tid för gemenskap med Gud, och söka Andens ledning.

Vi behöver också fundera på (lära oss) hur vi skall klara oss med små resurser, på många områden.

Det kom också ett ensamt fristående ord: ”Belägring!”

Jag uppfattar ordet som att vara avskurna från omvärlden, drabbade av brister både i form av matvaror och teknikdelar.

Jag törs inte tiga med detta och ber dig tänka över det och fråga Gud om/hur det berör dig.

Vi fortsätter så evangelium

De senaste veckorna har oron inför världsläget ökat drastiskt – vi drabbas oundvikligt av kriget i Mellanöstern.

•   Energikostnader ökar. 
•   Varuutbud och rörelsefrihet kan komma att påverkas. 
•   Ekonomisk oro kan följas av ekonomisk krasch - ett gyllene läge för ett globalistiskt, antikristligt maktövertagande.

Personligen tror jag – och många med mig – att vi snabbt närmar oss Jesu Kristi återkomst. En händelse som skall föregås av jungfrurnas uppryckande.

Hur agerar vi då som kristna inför detta? Ger vi efter, ger vi upp, tappar vi handlingsförmåga? Nej!

Vi väntar, men agerar medan tid ännu är. Vi sår för att skörda – utan att bygga fast oss i världen. Vi lever ju med Gud redan här och vet att vad som än händer är himmelriket vårt mål.

Livet med Gud är, livet med Segraren!

Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn. Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära. / Jak 5:7-8

”Närma er Gud, så skall han närma sig er.”

(ur Jak 4:8)

Tror du Gud är långt borta? Funderar du på hur du skall bete dig för att nå upp till Honom?

Jakob ovan berättar: Gud är redan nära, men du behöver närma dig Honom!

Bildligt kan man förstå det så att Han redan står vid ditt hjärtas dörr, men Han tvingar sig aldrig in. Han erbjuder dig sin gemenskap, men du måste ta steget.

Har du tillåtit dig fascineras och häpna inför tanken. Vi små människor, erbjuds bli vän med Gud – på barnets nivå. Ja, inte bara erbjuds… Gud vill vi skall bli vän med Honom.

Bryt dig loss från din tveksamhet, närma dig Gud! Stå inte längre vid sidan om och betrakta Honom. Säg i barnslig anda: ”Hej Gud! Ja, jag vill bli din vän!” För Gud har redan erbjudit dig.

Tron och hjärtat

”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.” / Ps 51:12

Har du funderat på bilden av hjärtat, som centrum för vår tro? Det är inte så konstigt att det är så – tänk på följande:

•   Hjärtats slag är livets puls.
•   Hjärtats slag når alla delar av kroppen. 
•   Hjärtats slag påverkar hela människan.

Tron – levande och sann – måste på samma sätta påverka livets alla områden.

Barmhärtighet vs obarmhärtighet

Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. / Jak 2:12

Vilka är det Jakob skriver till? Är det till världens barn, rent allmänt? Jo, budskapet är socialt och allmänmänskligt – i den ”kristna” världen – men här är det till dig och mig, som tagit emot Guds frälsning!

Du och jag har fått barmhärtighet från Gud, detta tvingar oss att visa andra samma sak – barmhärtighet.

Kom ihåg Jesu berättelse om tjänaren som var skyldig sin kung en stor stumma pengar, Matt 18:23-f. Kom ihåg kungens förfäran då tjänaren som fått sin skuld avskriven, genast går ut och och visar sin egen obarmhärtighet…

Vi som tagit emot barmhärtighet – låt oss skynda oss att visa barmhärtighet!

Läs Matt 18:34-35 och Jak 2:13 och förstå: Att visa barmhärtighet är en uttrycklig befallning!

Opasserbart avstånd

”…Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd…” / ur Jak 1:13-15

Prövningar och frestelser har olika mål. Medan prövningarnas mål är att få vår tro att växa, vill frestelserna få vår tro att förtorka. Prövningar för oss närmare Gud, frestelserna för oss bort.

Mitt i prövningen, tackar vi därför Gud för att Han i prövningen lära oss komma närmare Honom.

Frestelse däremot, är något annat, Gud har inget att göra med att de drabbar oss.

Frestelsen kommer från Satan. Vi tillåter den växa i vårt eget kött. Vi ger Satan vårt lillfinger och han tar snabbt tag i det för att dra oss bort från Gud. Därför måste vi lära oss var Satan finns, var i vårt kött han får grepp om oss.

Är det i vårt umgänge, är det i någon speciell miljö, är det i media – inklusive
Facebook…?

Ingångar till frestelser är många. Vi måste våga se och erkänna dem – sätta gränser. För frestelserna flyttar inte på sig, de finns där! Vi måste lära oss hålla ett opasserbart avstånd.

Köttets måttstock

Ängeln sa: Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud.” (Luk 1:30) Maria svarade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” (Luk 1:38)

Guds nåd är stor! Men det betyder inte att den är en framgångssaga. Maria kom ganska snart att finna att framgångsteologi och Guds nåd är lika fjärran från varandra som öst är från väst.

Marias blivande man ville lämna henne.
Hon, Josef och barnet tvingades bli flyktingar.
Förmodligen blev hon ganska tidigt ensam med sina barn.
Till sist tvingas hon se sin förstfödde mördas.

Lyssna nu!

Tänker du kanske att Gud har något emot dig, då du bara tycker dig se elände och olycka med ditt liv? Se på Maria, hennes liv var ingen framgångssaga, se på alla martyrer… Jag skriver inte detta för att du skall skämmas, om du beklagar dig! Jag skriver för att du skall förstå att brist på framgång inte är ett tecken på Guds ogillande och straff.

Framgång är köttets måttstock – inte ett bevis på Guds kärlek.

Beslut

Kasta inte bort er frimodighet, den ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. / Heb 10:35-36

Ibland är Gud tyst – har du märkt det?

Ibland talar Han nästan fysiskt hörbart genom sitt Ord, ibland gör Han det genom Anden i oss, men ibland är Han tyst – alldeles tyst. Frågan: ”Var är Du?”, får inget svar – bara tystnad.

Det är vid dessa tillfällen – mer än annars – som vår tro prövas, tränas och stärks. Det är vid dessa tillfällen tron visar vad den är byggd på. Är den byggd på våra känslor, eller vårt beslut. Är den ett sagoslott, eller är den byggd på berget.

Jag tror vi behöver dessa tysta tider – korta eller långa – då vi tvingas förstå att tro handlar om beslut, inte känslor.

Vi lever i tider då mycket förändras. Våra gemenskaper är viktiga och stärker vår tro. Men vår tro får inte ”stå och falla” med känslor och gemenskaper.

Min tro är ett beslut!