Vers 6-11, ur Apg 2:1-13
…var och en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade frågade de: ”Är de inte galileer, alla de som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi är parter, meder och elamiter, vi bor i Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, i Pontus och Asien, i Frygien och Pamfylien, i Egypten och i trakterna kring Kyrene i Libyen, vi är inflyttade från Rom, vi är judar och proselyter, kretensare och araber – ändå hör vi dem tala på våra egna språk om Guds väldiga gärningar!”
När den helige Ande blev de troendes Hjälpare, precis som Jesus lovat dem, började de tala olika språk på ett sådant sätt att de som lyssnade förstod vad de sa. Apg:s författare räknar upp många grupper, som tillhörde sådana som var i Jesusaelm för att fira pingst. Till alla dessa språkgrupper tala de troende, genom den heliga Andes gåva och hjälp så de förstod.
Min bön är att vi som frälsta skall tala/skirva så att människor förstår vad vi menar. Inte tala ”över huvudet på människors” med ”Kanaans tungomål”, utan tala enkelt och vardagligt om tron, så att människor förstår evangelium.