”Detta folk kommer nära med sin mun och ärar mig med sina läppar, men håller sitt hjärta långt ifrån mig. Därför är deras vördnad för mig bara ett inlärt människobud.” /Jes 29:13
Detta drastiska konstaterande är Guds egna Ord, förmedlade av profeten Jesaja någon gång 600-700 år f.Kr. Orden riktas till judarna, som under denna tid levde i välstånd, men samtidigt i ett allt mer tilltagande moraliskt förfall, medan andra religiösa inriktningar trängde sig på och accepterades.
Man höll i grunden kvar vid sin tradition av Gudsfruktan, men folkets hjärtan var inte längre med, tron blev ett allt mer livlöst regelverk.
När Jesus söks upp av fariséerna och de skriftlärde (Mark 7:1-13) upprepar Han Jesajas ord: ”Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.”
Också vi, i vår tid, lever med välstånd och främmande religioner som tränger på. Du och jag får aldrig hamna i ett reglerat verk av bön och lovsång, där hjärtats liv och spontanitet dör ut. Hjärtat måste få vara med, med tacksamhet, glädje och tillit.
Har vi tappat detta hjärta, måste det bli första målet för vår bön.