…drabbas jag av detta? Varför är inte min väg rak och problemfri? Varför måste jag gå igenom det här? Varför…
Ibland målas den kristna vägen upp som en autostrada – rak, problemfri och utan minsta gupp. Vi lovas ”guld och gröna skogar”, om vi bara tror tillräckligt starkt och tillräckligt rätt.
Kontentan av denna förledande förförelse är att om vi drabbas, finns något i vårt liv som hindrar Guds välsignelse. Orsaken till vårt ”varför” finns hos oss, i vårt förhållande till Gud.
Broder, syster, vän, det finns ingen ”frälstas autostrada”, det finns ingen ”frälstas genväg”. Vi lever detta livet här och nu, i en trasig värld, drabbade av jordlivets realiteter som så många andra.
”Varför… får man ens fråga varför?” Ja! Du får fråga, utan att frågan är ett tecken på svag tro!
”Varför… får vi alltid svar? ” Nej! Vi får inte alltid svar – sådant är livet!
Broder, syster, vän! Frågan är inte fel, frågan avslöjar inte otro, frågan är en medvandrare, under vår vandring här. Guds Son kände dess börda och vågade uttala den.
”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”
/Matt 27:46, Mark 15:34