”I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.” /Joh 14:2-4
I går kväll satt jag och min fru och såg på ett amerikanskt program med hemlandssånger. Tänk vilken glädje och hopp det finns i dem. Vi i Sverige har samma sångskatt och hopp att förmedla – hur ofta gör vi det? Hur ofta påminner vi varandra om vårt hemland?
”Nästan aldrig”, skulle jag vilja säga, utan anklagelse. Vi har alla samma ansvar att hålla denna förkunnelse levande i våra kristna sammanhang. Kanske är det dags att väcka detta hopp till liv.
Förkunnelsen om vårt hemland inspirerar oss att vinna människor för Gud.
Förkunnelsen inspirerar oss att vara vakna över att vi själva vandrar den smala vägen.
Förkunnelsen ger oss mod, ork, styrka och uthållighet när prövningar kommer. I vårt hemland finns ingen sjukdom, inga brister, ingen ensamhet, ingen tävlan och utslagning, inga förluster, inga saknader, ingen brist på kärlek…
Där råder fullkomlighet på alla plan – dit är vi på väg.
***
Länken nedan går till sången ”Är det sant att Jesus är min broder”. Texten skrev Lina Sandell 1863 och den tonsattes av Oscar Ahnfelt samma år. I dag, mer än 160 år senare, rörs jag av glädje och frid när jag hör sången arrangerad i vår tids musikaliska form.