Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. / Joh 13:14
Textsammanhanget ovan känner du säkert till, Jesus tvättar lärjungarnas fötter.
Det första vi ser, det som oftast lyfts fram, är hur den som är högst i rang tvättar fötterna på de som är lägre i rang. Det tas fram som ett exempel på social ödmjukhet. Man jag vill påstå att parallellt med detta, finns ett budskap om andlig omsorg.
Rent praktiskt och rituellt var den som redan badat ren, han/hon behövde bara tvätta fötterna efter en vandring.
Som frälsta är vi redan rena i Jesu blod. Men vandringen i världens orenhet och smuts, kan smitta oss i både verbalt agerande, handlande och tänkande, vi förnekar utan avsikt, utan att vi själva ser det, Guds Ord.
Det är här som berättelsen får sin andliga dimension.
Vi behöver – av omsorg – kärleksfullt vaka över varandra, våga fråga: ”Vart är du påväg med ditt liv?”, när vi ser att den valda vägen blir bred.
Vi behöver bildligt tvätta varandras fötter, inte som ”katederkristna”, utan som medvandrare, som vet och förstår, att också våra egna fötter kan bli smutsiga ibland.