Författare: Bertil Rosenius

Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila, ångest kommer över mig. /Job 3:29

De flesta av oss har nog upplevt dagar eller perioder i livet, då vi kan instämma i vad Job känner. Då oron störs, då vila uteblir, då vi har svårt att koncentrera oss och se vad vi har, nu och har att se fram emot.

Det finns – menar jag – ofta ingen ”guick fix” (snabb lösning) för dessa dagar – vi måste igenom dem. Att bara försöka sopa dem under mattan, är inte en långsiktig lösning. Där blir de liggande och blir till ”snubbelstenar”.

Som Guds barn har vi ändå en stor, ja outtröttlig lyssnare att gå till – Gud vår Skapare. Vi går till Honom i Jesu Kristi namn och behöver inte hålla inne med de tankar som dränerar oss på frid och kraft.

Vi vet att Jesus vet och förstår att känna med oss. Han har varit i Getsemane. Han ser hur människor förkastar Hans gåva.

Vi vet dess utom att allt, hur illa och omöjligt det än verkar i nuet, kommer Gud att vända – till vårt bästa.

Men Jesus lever för evigt, och därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid lever för att be för dem. /Heb 7:24-25

Tack Gud!

Jesus behöver inte offra sig själv gång på gång. Hans offer gäller inte enbart förgången tid. Det skulle ju betyda att Han regelbundet måste offra sig och att du måste bli född på nytt av Anden – frälst – igen och igen Nej, Jesus lever för evigt, Hans offer gäller för evigt dem som väljer Honom som Herre.

Därmed blir också vår väg till gemenskap med Gud evig. Inget hinder finns när vårt hopp är Jesus och vi går vid Hans sida.

Känner du att du misslyckas ibland, tror du Gud inte orkar med dig, att Han ger upp dig? Nej min vän!

”Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har sedan satt sig på Guds högra sida … Med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som helgas.” /ur Heb 10:12-14

Du är en av dessa som Jesus frambar ett evigt offer för! Satan har ingen makt över vem Jesu offer gäller, Satan kan bara försöka vilseleda dina tankar – låt honom inte göra det!

(Jesu ord i Mark 6:50)

Rädsla är ett mäktigt vapen. Det är ett känsloläge och en atmosfär, många gånger värre än verkligheten. Ibland finns inte någon som helst grund för dessa känslor – de är bara tomma tankebyggnader.

Rädsla är ofta ett vapen som en svagare fienden i krig använder sig av. Genom att ”läcka” information om sina nyutvecklade, fruktansvärda vapen, försöker denne paralysera den andre. För den svage vet, att genom att smyga in rädsla kan han förlama fienden och vinna segrar, trots sitt faktiska underläge.

Du och jag – som Guds frälsta barn – befinner oss i krig mellan Satan och Gud.

Satan är besegrad – pris ske Gud. Men ännu skramlar han med sina hot och försöker smyga in tankar hos oss om hur farlig och mäktig han är och hur svaga du och jag är. Han vill få oss att fokusera på oss själva och bara se våra tillkortakommanden, skapa rädsla, genom att få oss att tro att kampen står mellan oss – i vår svaghet – och hans styrka. För han vet, att när vi slutar fokuserar på Jesus och Jesu seger, försätts vi i rädsla. Då förlamar han oss. Inte genom makt och styrka – utan genom förskräckelse och ångest.

Låt oss inte falla för Satans grundlösa tankar. Kampen handlar inte om vår förmåga, utan om vår förtröstan. Vi får leva i Jesus seger.

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden… Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” /ur Matt 28:18-20

”Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit.” /Joh 12:27

Är livet en dans på rosor? Var livet för Jesus Kristus en dans på rosor, Jesus som ju var och är Guds Son, Guds Messias?

Svaret på dessa frågor måste bli ett ”nej”.

När vi anar något av Jesu vånda i texten ovan, eller läser om Hans frestelser i öknen (Luk 4:1-13) eller ångest i Getsemane (Luk 22:39-46), då ser vi: ”Livet var inte dans på rosor för Jesus”.

Jesus lovar heller aldrig oss, att livet som Guds barn, blir en dans på rosor. Han säger istället att ”tjänaren är inte för mer än sin Herre” och Han gjorde inga utfästelser om jordisk framgång och lycka här i världen. Men Han gav oss löftet att alltid vara med oss och Han har sänt oss ”Hjälparen”, dvs Guds heliga Ande.

Hjälparen, som alltid är med oss, är med oss också när rosorna är mer taggiga än vackra.

…drabbas jag av detta? Varför är inte min väg rak och problemfri? Varför måste jag gå igenom det här? Varför…

Ibland målas den kristna vägen upp som en autostrada – rak, problemfri och utan minsta gupp. Vi lovas ”guld och gröna skogar”, om vi bara tror tillräckligt starkt och tillräckligt rätt.

Kontentan av denna förledande förförelse är att om vi drabbas, finns något i vårt liv som hindrar Guds välsignelse. Orsaken till vårt ”varför” finns hos oss, i vårt förhållande till Gud.

Broder, syster, vän, det finns ingen ”frälstas autostrada”, det finns ingen ”frälstas genväg”. Vi lever detta livet här och nu, i en trasig värld, drabbade av jordlivets realiteter som så många andra.

”Varför… får man ens fråga varför?” Ja! Du får fråga, utan att frågan är ett tecken på svag tro!

”Varför… får vi alltid svar? ” Nej! Vi får inte alltid svar – sådant är livet!

Broder, syster, vän! Frågan är inte fel, frågan avslöjar inte otro, frågan är en medvandrare, under vår vandring här. Guds Son kände dess börda och vågade uttala den.

”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”
/Matt 27:46, Mark 15:34