Bertil Rosenius

En hjord, en herde

”Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.”” / Matt 21:42

Det judiska folket är Guds utvalda folk. Genom Bibeln, genom historien och därefter in i vår tid, ser vi hur Gud fostrar dem, hårdare än något annat folk. Men trots att de ofta gått bort från Guds väg och korsfäst Guds Son, överger Gud aldrig sitt löfte till folket och vi, som är frälsta av nåd, ersätter dem inte!

Hörnstenen ovan är Jesus Kristus, Han som de judiska ledarna kastade bort. Stenen rullades över till oss, hedningar, och blev hörnstenen i kristen tro. Vi är inte ersättare för de sanna judarna, vi är medbröder till dem. Vi är, genom Guds vilja och beslut, Guds folk tillsammans med dem.

Genom de judiska ledarnas agerande, har hörnstenen blivit vår möjlighet till gemenskap med Gud. Låt oss i bön och tacksamhet alltid se på det judiska folket – de är våra bröder!

Jesus säger: ”Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde.” /Joh 10:16

Förutbestämt

I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut, till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. / Ef 1:5-6

Säkert känner du igen ordet ”förutbestämt”, särskilt från Paulus brev.
Har du drabbats av oro och tvivel inför ordet? Har du tänkt: ”Är jag kanske inte förutbestämd att bli Guds barn?”

Då måste jag helhjärtat få understryka: Frälsningserbjudandet gäller alla! Missuppfatta inte ordet förutbestämt.

Förutbestämt pekar inte på vissa personer, utan på Guds vägval för frälsningen: ”…genom Kristus…”! Jag betonar det igen: Gud vill alla människors frälsning – också din – och Han har förutbestämt en väg för detta, en enda: Jesus Kristus!

Jesus sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. / Joh 14:6

Oroa dig inte, tro inte att Gud i förväg bestämt att bara vissa skall bli frälsta:

Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. / 1 Tim 2:3-4

De gamla vägarna

”Så säger Herren: ”Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar.”” / Jer 6:16

Vi gjorde en endagars utflykt igår, hustrun och jag – vi gör så ibland. Vi åkte via Jönköping mot Tranås, Vimmerby, Eksjö… och vi åkte, som ofta, på de gamla vägarna. Kanske lite längre, lite mer skumpigare, lite kurvigare och bitvis lite mer rassel från grus – men de är ofta vackra, har mindre trafik och är mer rogivande.

När jag idag drack morgonkaffe och tänkte på resan kom Jeremia ord till mig: ”Fråga efter de gamla vägarna”.

Nej, jag vill inte påstå att allt var bättre förr. Det fanns mycket av skrymteri och fariseism: ”Detta måste du göra.” och ”Så får du inte göra”. Regelverk att följa, utan grund i Guds Ord. Är det detta som gör att man idag går så fel åt andra hållet. Man läser inte Ordet som det står, utan tar sig för att sortera bort sådant som inte passar in.

Hälsningen ovan är inte Jeremias och än mindre mina. Det är Herrens egen hälsning.

Din nådegåva

”Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig.” / 2 Tim 1:6

Hur är det med din gåva – den som Gud har gett dig? Du har väl inte glömt den?

Jag tror att var och en – också du – har fått någon nådegåva, som Gud vill att du skall bruka som Hans redskap. Brukar du den i tjänst för Gud, eller låter du den bara vara? Har du kanske grävt ned ditt pund?

Gräv då upp det igen, för att låta din Guds nådegåva flamma upp på nytt! Gud gav dig den för att du skall tjäna andra. Du är en lem, en tjänare eller tjänarinna, i Kristi kropp.

Tacka Gud och be Honom om förnyelse.

”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.” / 1 Pet 4:10

Omvändelse & frälsning – och helgelse

Tre ord, som är centrala när vi talar om kristen tro – det inte går att undvika dem. Tre ord som beskriver det grundläggande i varje radikalt troende kristen människas liv.

”Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” / Joh 1:12

Omvändelse, är ett beslut: Människans vilja till ett agerande, som vänder henne bort från livet utan Gud, till livet med Gud. Bort från lusten att följa köttets vilja, till att följa Guds vilja.

Enligt detta viljemässiga beslut, frälser Jesus henne.

Guds Ord säger: ”Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.” / Rom 10:10. Frälsningen är inte en process, det är något som sker hastigt, men är definitivt inget hastverk. Det är kopplat till hjärtats vilja till omvändelse.

Därefter följer en process, som är livslång: Att jobba med att verkligen låta omvändelsen bli en realitet. Den processen kallas för helgelsen.

”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning.” / Fil 2:12-13

Tillvänjningsprocess

”…ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. Håll er därför vakna…” /Apg 20:30-31

Svensk kristenhet – som organisation – är på många håll mitt uppe i ett tillvänjningsskede.

Denna organisation, blir en politisk korrekt religiös förening, som tagit och tar, steg för steg, bort från sin tro på Guds Ord som grund för agerande. Bibeln ersätts smygandes, med världens lobbyisters infiltration av antibibliska läror.

Vet vi vad Guds Ord säger, eller vet vi bara vad mänskligt förnuft säger – dvs vad köttets vilja säger? Lyssnar vi på allehanda världsligt lockande röster, eller på Guds röst?

Innan vi säger ”ja och amen”, till processens nya läror, måste vi värdera dem mot Guds Ord – går de mot Ordet, är det fel!

Studera Ordet för att veta, så går du inte in i en blind tillvänjningsprocess.

”Liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss.” / 1 Joh 2:18-19

Förlåt dig själv!

Förlåtelse är grunden i kristen tro. Vi litar på att Gud har förlåtit oss våra synder och befriat oss från deras konsekvens. Vi uppmuntrar varandra med denna tro och tillit, och vi leder andra till Gud, för att också de skall förstå vad förlåtelse och nåd innebär.

Allt har Gud förlåtit oss alla, i kraften av Jesu Kristi död och uppståndelse – Amen!

Men hur har vi det då med oss själva? Hur är det då med dig? Har du förlåtit ditt eget agerande? Är du fri från självförakt och bundenhet, i misslyckanden, som du inte kan släppa?

Gud har förlåtit dig! Gud vill inte du skall vara hindrad och låst vid det gamla – vad det nu är. Gud har satt dig fri från din skuld – Amen! Gå nu ut i den frihet som Gud – den Högste – erbjuder dig och sätt dig inte över Hans nåd, som också gäller dig.

Gud vill bruka dig i sin tjänst. Acceptera Hans förlåtelse, för misslyckanden som du inte kan släppa och som plågar dig.

Kampen mot taggen

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. / 1 Joh 1:9

Det är inte säkert vi blir befriade från vår köttsliga tagg – vad det nu än är. Men skulle det vara så att vi tvingas leva med ”taggen i köttet”, så låt oss tacka för den, den kommer att hålla oss fast vid insikt och ödmjukhet: ”Vi är alla syndare!”

Men vi måste ändå alltid jobba med oss själva, mot vad det nu är som är vår tagg. Vår bekännelse och Guds förnyande nåd, får aldrig leda oss till att kampen mot syndens tagg mattas av till ett ”låt gå”, där vi fortsätter på fel väg: ”Gud förlåter ju ändå”.

Kampen måste kvarstå. För det är i vår medvetna kamp mot vår tagg – inte i ett accepterande av den – som Guds nåd verkar.

Och för att jag inte skall bli högmodig på grund av dessa utomordentligt höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i köttet, en Satans ängel, som slår mig i ansiktet, för att jag inte skall förhäva mig. / 2 Kor 12:7

Ingen förtjänar evigt liv

”Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god? Så skall de sista bli de första och de första bli de sista.” /Matt 20:15-16 (om vingårdsarbetarnas lön)

Låt rubriken drabba dig. Vad har jag och du gjort, som som gör att vi förtjänar Guds nåd mer än andra?

Nej, det kanske inte är riktigt så vi tänker, men nästan. Vi tänker: ”Om han/hon verkligen är frälst, hur kan han/hon då göra så?”

Vi borde veta svaret innan vi tänker våra högmodiga tankar: ”Frälsningen är ingen lön, det är en gåva. Vi får den och håller fast vid den – men ingen av oss förtjänar den!”

Om vi verkligen tar in detta, blir det inte längre möjligt att döma andra. Då kan vi bara stötta varandra och uppmana varandra att leva i helgelse, för att bli allt mer lika Jesus Kristus. Då inser vi, att fördömandet är inte vår uppgift – vi har nog med oss själva.

Gud är god och äger rätten att frälsa vem Han vill.

Gemenskap med Gud – 2

Nyligen (21/7) skrev jag om gemenskap med Gud och pekade på vikten av att vara ”kopplad” till Gud: Att inte glömma bort tid för gemenskap och att lyssna in Honom. Vi hör Honom i Bibeln och i Andens tilltal, och vi talar till Honom genom bönen. Texten nedan ger ytterligare en aspekt på vad denna gemenskap innebär.

Men om vi vandrar i ljuset, liksom Han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, Hans Sons, blod renar oss från all synd. /1 Joh 1:1

Att ”Vandra i ljuset”, innebär att vi är ärliga – sanna – inför både Gud och oss själva. Gud kräver inte perfektion av oss, men Han söker hjärtats vilja och ärlighet, Johannes skriver:

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. / 1 Joh 1:10

Därför ber vi dagligen ”förlåt oss våra skulder”, inte ett tomt rabblande, utan medvetet och innerligt. Vi vet att Han är ”trofast och rättfärdig”, när vi bekänner att vi inte är fullkomliga, utan ständigt öppna med oss själva och söker Hans nåd och helgelse, dag för dag.