Författare: Bertil Rosenius

Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta i sina samveten.

1 Tim 4:1-2

Det fanns på Jesu tid en längtan att komma djupare i tron som urartat i livlös lagiskhet, de skriftlärde är exempel på detta. Men än mer kommer detta förstärkas i ändens tid. Villoandar kommer, genom onda lärare, predika allt mer obiblisk lagiskhet för att kristna skall kunna kalla sig kristna.

Dessa lärare kommer samla grupper av människor till sekter. Mantrat i dessa sekter blir (och är) att de själva är de ”sanna kristna” och vi andar är falska hycklare.

De kommer plocka Bibelord och mena sig ha Bibeln som grund, men de har bara Bibeln som symbol flagga, för att dämpa vår vakenhet och förleda oss. De kommer föra oss bort från nåden genom Jesus Kristus och därmed från Gud.

Se upp för deras krav för ett äkta och sannat kristet liv: Stämmer deras ord med Guds Ord?

Den skriftlärde sade: ”Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förnuft och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.” När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.”

Ur Mark 12:32-34

Vilket märkligt svar ”Du är inte långt ifrån…” Det var ju fullkomligt rätt det den skriftlärde sa och jag kan tänka att han menade att han levde efter denna bekännelse. Vad var det då som fattades? Jag tror det var förståelsen av vad kärleken till Gud innebär.

Att verkligen älska Gud, innebär att vi följer Hans vilja och väljer Jesus Kristus som vår Herre.

Det hjälper oss inte hur väl vi förstår den skriftlärdes teori, om den inte blir en verklighet, genom ett avgörande, som börjar med erkännandet av Guds Son. Han är ”enda vägen till Fader”.

Jesus stannade och sade: ”Kalla hit honom!” De gjorde det och sade till den blinde: ”Lugn! Res dig, han kallar på dig.” Då kastade mannen av sig manteln, hoppade upp och kom fram till Jesus…

Mark 10:49-50

Berättelsen om Bartimeus slutar med att Jesus säger: ”Gå, din tro har frälst dig.”

Vad var det Bartimeus gjorde för att bli frälst? ”Inget” – är fel! ”En massa välgärningar” – är också fel.

Det han gjorde var att han kom till Jesus – ett aktivt agerande. Han satt inte kvar men inte heller började han samla gärningspoäng, som skulle rättfärdiga honom att bli frälst.

Han kom till Jesus, överlämnande av sig själv i Jesus omsorg och gick vidare – frälst.

Har du bestämt dig att komma till Jesus?

Det är nu kanske 15 år sedan – min fru och jag hade köpt vårt torp. Det var i bedrövligt skick och många hade nog rivit det och byggt nytt. Men jag är hantverkare och vi såg det som en möjlighet att kunna få ett fritidshus.

En utmaning blev att byta alla spruckna rutor. Fem fönster, två bågar i varje, tre små rutor i varje båge och i stort sätt en ruta i varje båge sprucken…

Jag hade aldrig skurit glas tidigare, men glas fanns gott om – Hjalmar, som en gång bott där, hade samlat på allt. Så en kväll stod vi där med sista bågen och dess spruckna ruta, men allt gick fel. Varje gång jag skulle bryta en skuren ruta sprack den och fick kasseras. Till slut hade vi bara ett helt glas kvar av alla gamla fönster vi hittat bland uthusen.

Det var naturligtvis inte bara fönstren som skapat utmaningar. Det var mycke, mycke mer. Gud hade varit med, men nu stod vi – ork och känslomässigt – vid vägs ände. Vi talade med varandra och beslöt att göra som vi så ofta gjort. Elisabeth stod vi min sida och bad, medan jag arbetade.

Inför denna utmaning var vi överens: ”Spricker denna sista ruta så tar vi det som ett tecken på att Gud vill att vi skall sälja torpet.”

Så händer det – Elisabeth ber, jag skär, bryter och rutan får en spricka som förstör den!

Jag glömmer aldrig denna stund. Vi var knäpp tysta, såg upp från rutan, in i ögonen på varandra och utan ord förstod vi att allt jobb vi lagt ner varit förgäves: ”Gud har talat! Vi ger upp!”

Det är då det händer. Vi ser med sorgsna ögon ner mot den spruckna rutan men ser: ”Sprickan är borta!”

Sprickan – som vid ena hörnet gått från en sida över mot nästa och som bara med någon cm som mariginal hållit hop – var fullkomligt borta!

Kan man få ett mer tydligt tecken från Gud? Vi tror inte det. Och du skall veta, att under flera år, efter denna händelse, gick jag till rutan för att verkligen kunna tro på att det då – den där kvällen då vi var så slutkörda – verkligen hände ett mirakel.

Den påsken – 1969 – inföll Skärtorsdagen den tredje april. Det var den dagens text – Getsemane texten – som fick mig att börja funder – började få mig att ana vem Jesus Kristus var och vad Han gjort.

Det som grep mig så påtagligt djup var hans bön och agerande.

”Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.” Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden.

(Luk 22:42-44)

Jesus hade för mig – fram till den stunden – bara varit en märklig människa. Men ju mer jag läste, framträdde Han på ett märkligt nästan fysiskt sätt och bekräftade sig som Guds Son. Det var som om Han var vid min sida – eller kanske som om jag förflyttades till Hans sida – då? Jag fick liksom se Hans kamp och snudda vid en utstrålning av Hans smärt.

För mig blev de korta berättelserna i evangelierna, om Jesu kamp i Getsemane – då Han viste vad som väntade, men ändå gick – för mig blev de den väckelse jag behövde, för att jag några veckor senare skulle ta emot den frälsning Han erbjöd.

Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila… Då ska ni finna ro för era själar.

Ur Matt 11:28-29

Har du tänkt på att tvivel också är en form av tro, man tror att något inte är sant eller möjligt. Tro på tvivel nöter på våra krafter – tvivel kostar!

Tvivel får oss att älta – upprepa och mala: ”Gud kan – men inte när det gäller just mig och min situation.”

Fundera på hur du vill hantera ditt tvivel. Försök sluta tro på ditt tvivel, för att istället tro på din tro?

Låt inte tvivel forma ett ställningstagande – en tro – som begränsar Gud. Tro inte på ditt tvivel.

Min enkla översättning av Scott Wesley Browns:
He will carry you

Han kommer bära dig!

Inget problem är för stort
Gud kan det lösa
Inget berg är för högt
Han kan det flytta
Ingen storm är för mörk
Gud kan den stilla
Ingen sorg är för djup
Han kan den bryta

Han som bar hela världens synd, på sina axlar
Tro mig min broder, Han kommer att bära dig
Han som bar hela världens synd, på sina axlar
Tro mig min syster, Han kommer att bära dig

Han sa: ”Kom till mig, alla som är trötta, så ska jag ge er vila”

Inget problem är för stort
Gud kan det lösa
Inget berg är för högt
Han kan det flytta
Ingen storm är för mörk
Gud kan den stilla
Ingen sorg är för djup
Han kan den bryta

Han som bar hela världens synd, på sina axlar
Tro mig min broder, Han kommer att bära dig
Han som bar hela världens synd, på sina axlar
Tro mig min syster, Han kommer att bära dig

Han som bar hela världens synd, på sina axlar
Tro mig min broder, Han kommer att bära dig
Han som bar hela världens synd, på sina axlar
Tro mig min syster, Han kommer att bära dig

Han kommer att bära dig
Han kommer att bära dig

Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. (Mark 6:41)

Texten och sammanhanget är välkänt. Säkert har vi hört och läst vers 30-44 ett flertal gånger – jag vill bara vidga det något.

Jag vill påminna om att de som kallades ”de” då – är ”du och jag” nu.

Det lärjungarna fick att dela, har vi fått att dela: Guds för evigt livsförvandlande evangelium!

Andraé Crouch var en låtskrivare och gospelsångare som starkt inspirerades av sin tids soul och disco. Sången ”I´m Gonna Keep on Singin'” gavs ut i USA 1971. Lyssna till budskapet och reflektera över Pauls ord:

Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? (Rom 10:14)

Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.

Sakarja 4:6

Vår gamla bibel, 1917 års översättning, tycke jag gör versen mer tydlig då den säger: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande.”

Vågar vi ta till oss detta löfte? Eller har det smugit sig in en intellektuell förnöjsamhet. ”Vi vet…” och efter att vi fattat våra förståndiga beslut – utifrån världens bedömningsgrund – putsar vi till det hela med bön om Guds välsignelse.

Varför försöker vi efterapa en fallen och förlorad världs sätt att agera? Har vi tappat tron på Guds Andes kraft.

Gud har flera gånger sista tiden påmint mig om att det pågår en rasande strid runt om oss. En strid vi inte ser och som vi lätt förlorar, då vi agerar enligt den redan dömda världs-andens förblindande tankesätt.

Syskon! Vi måste kasta ut världen ur våra liv och öppna upp för Anden!

Låt oss våga förundras över Häst-August, Böne-Sven, F A Boltzius m.fl. De hade inga teologiska högskolor i ryggen, men de lät sig drivas av Guds Ande. Vi måste dit – till Anden – för att segra!

”…han som är i er är större än den som är i världen.”

1 Joh 4:4

Syskon, jag hoppas ingen av er framför er enbart ser ”guld och gröna skogar”. Dvs, att alla underbara profetior om väckelse, invaggar till en tro på en lättvandrad väg för oss – Guds barn. Tillsammans med detta kommer strider!

Jag ser redan dessa strider i min närhet och har upplevt dem inom mig själv. Satan sitter inte med armarna i kors – han kommer agera i vrede.

Därför måste vi nu ta fasta på Bibelord som det ovan. Vi måste inse, att det är hög tid att ”…säljer sin mantel och köpa sig ett svärd.” Luk 22:36.

Det innebär förändrade prioriteringar. Världen får inte förbli ”prio ett” och Gud komma i andra hand. Nu vänder vi om. Vi överger världen: ”…anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse.” (Rom 12:2)

”Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret…” (Ef 6:12)

”Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom Honom som har älskat oss.” (Rom 8:37)