Författare: Bertil Rosenius

”Vem kan bli frälst och hur börjar man livsresan som Guds barn?” Svaren är enkla.

Alla kan bli frälsta, genom att bjuda in Jesus Kristus i sitt liv och tro på vem Han är – Guds Son.

”Måste jag inte göra något först?” Nej, Guds Ord – Bibeln – säger tydligt:

Åt alla som tog emot Honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på Hans Namn.

(Joh 1:12)

Enklare kan det inte bli, och inte heller på något annat sätt. Varje försök vi gör själva, kränker och smutsar ner Guds unika nåd – och den är vår enda möjlighet.   

Jesus sa: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det.” 

Luk 9:23-24

För mig har dessa ord tidigare handlat om martyrskap, att bokstavligt mista livet för sin tro på Jesus Kristus. Nu börjar jag se dem mer bildligt. Orden ”varje dag” fick mig att se stycket på nytt sätt. Vi kan inte bli martyrer varje dag. 

Det liv vi var dag skall mista är inte vårt fysiska liv, utan jagets liv. Egoismen som sätter oss före Gud och lovar: ”När detta är klart, skall jag ta mig tid med Dig”.

Det som kommer före Gud kan vara affärer, den egna välfärden, hobbyn… Att vinna vad man vill vinna och först därefter fråga vad Jesus vill.

Den som gör så, kommer mista allt.

Nej, vi måste dö bort från jaget – bit för bit – och sätta Jesus först. Detta är vårt  kors. Att bejaka att inget vi bygger har evigt värde. 

Först när vi bygger efter Jesu vilja och ledning får livet evighetsvärde. 

Där sitter hjärnan, en fantastisk skapelse. Det sägs att vi bara utnyttjar en liten del av dess förmåga. 

Denna hjärna kan innehålla en mängd kunskap om Gud. Vi kan lära den – lära oss – Bibeln utantill, till punkt och prick.  Vi kan ha all kunskap som skrivits om Gud. Vi kan tro på Gud eller ”någon högre makt”  – utan att vi är frälsta.

Vi kan tro på och fascineras ”det oförklarliga” – utan att förstå att vi behöver bli frälsta.

Ja, vi kan ha ett medlemskort i en församling – men ändå inte vara frälsta.

Gud har fastnat mellan öronen, men inte sjunkit ned i hjärtat.

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Rom 10: 9-10

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.”

(Matt 11:28)

Jag måste erkänna…

… ibland blandar jag ihop begreppen bära och bäras. Jag agerar som om det är jag som bär Gud och missar att det är Gud som bär mig. Jo, innerst inne vet jag hur det är, men sedan hamnar jag så lätt där igen: ”Vad kan jag göra för Gud?” Jag glömmer bort att det är jag som bärs av Gud – inte tvärt om.

Jag vill dela detta med någon, kanske några, som behöver höra denna bekännelse och påminnas om just detta: Vi kan inte bära Gud, Han har aldrig bett oss om det. Vi är Hans barn och som barn blir vi burna av Honom.

”Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 

Joh 14: 4-6

Vi har ett gammalt torp – min hustru och jag – en bit från platsen där i vi bor. 

Från ”stora vägen” mellan Jönköping och Falköping/Skövde, får man svänga av in på en mindre väg, från den vägen in på en ytterligare mindre väg och från den göra ytterligare ett avstick, till en väg som leder 300 m ut i naturen – sedan är man framme.

Där ligger torpet, med skogen i norr och öppet fält i söder. Där är vägs ände och man är framme.

För att komma dit behöver man veta var torpets väg viker av. Det händer att besökare missar den, fast de vet att den finns. Ja, det händer att besökare ser den, saktar ner, men kör förbi i tro att ”Den kan det inte vara”.

Jesus Kristus, Guds Son, är tydlig med att tala om att Han är vägen, att ingen kommer fram till Fadern utan genom Honom. Många ser Jesus men söker vidare och kommer fel.

Det är inte ofta man önskar att det man skriver inte skall behöva läsas. Men innan jag klev upp ur sängen, strax före kl 03.00 den 21 aug, tänkte jag just så. ”Gud detta behövs väl inte?!” Men jag kände att jag skulle kliva upp och sätta mig och skriva.

Ordet jag måste lyfta fram – som en varning – är ordet synkretism. Söker man det i Bibeln tror jag inte det går att finna, ändå var praktiserandet av synkretism vanligt, bland judarna under GTs tid och effekten av detta ser vi gång på gång: Det judiska folket tvingas lida, då man inte håller sig till Gud allena.

Synkretism gjorde man sig skyldig till i flera perioder. Man frestades att blanda Gud med främmande gudar och kom så bort från Herrens plan och beskydd. Herren övergav inte sitt folk! Men folket övergav Herren och Herrens beskydd och man öppnade på så vis åt främmande krafter att komma in för att störa Guds plan.

Synkretism är just detta, att lockas att blanda Gud med gudar. Att öppna upp för andar och försöka mixa dem med Guds Ande – omedveten om att dessa andar kommer från Satan. Ett exempel på detta i vår tid kallas New Age.

Jag upplever hur Gud nu varnar, när intresset för det andliga ökar: 

”Se upp med synkretistiska strömningar! Att något kallas andligt och därför upplevs lockande, betyder inte att det är rent och heligt och leder rätt. Bara Min rena Ande, som Jag givit, och som på alla punkter bekräftar och bekräftas genom Mitt Ord, skall ni tro och följa!”

Till detta kan jag foga Bibelns Ord:

Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. 

1 Joh 4:1

Kan man vara 3 dm från frälst? 

Ja, bildligt kan man vara det – om vi tänker att 3 dm är avståndet från hjärna till hjärta. Det avståndet kan utgöra skillnaden mellan att vara frälst eller inte frälst.

Vi kan vara teologiskt högt skolade. Vi kanske kan Bibeln utantill. Vi kan värdesätta och hålla alla de kristna värderingarna. Vi kan vinna debatter i kristen tro och lära. Men ändå var 3 dm från vår frälsning.

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. 

Rom 10:9-10

”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.”

Matt 11: 28-30

Vår vilja – att följa vad vi tänker är Guds vilja – kan ibland bli en börda. Ofta beror det på att vi springer före Gud, i vår iver att ”vara Honom till lags”. Vi släpper in tanken att vi måste producera, för att bli godkända, berättigade av Hans kärlek, få Hans uppmärksamhet och gärna Hans beröm. 

Jesus lyfter av dessa prestationsbehov med orden ovan.

Att gå i ok med Jesus, är att gå vid Hans sida – inte före, inte efter. När vi går i ok med Honom är det Han som är den starke, som bär bördan, vi håller oss bara tätt bredvid Honom och låter Honom bära och leda.

Gud är vår tillflykt och styrka, en hjälp i nöden, väl beprövad.

vers 2

När Koras söner skriver detta, är det något som tusenden och åter tusenden har fått erfara. Men det gällde inte bara fram till dess. Efter att det skrevs har ytterliga oräknerliga mängder människor fått göra samma upplevelse.

Något som är lika stark och sant, är det som står därefter:

Därför räds vi inte även om jorden ger vika och bergen störtar i havets djup, om vågorna brusar och svallar så att bergen bävar vid deras uppror.

vers 3 o 4

Vi lever i en tid då jorden och världen på flera områden går in i skakningarnas tid på ett mycket konkret sätt. Vi har varnast genom Bibelns ord att sådana är fördslovåndorna. Hur länge vi skall vara med i detta vet vi inte, men vi vet, för att återvända till psalmens början:

Gud är vår tillflykt!

Johannes … frågade honom: ”Är du den som skulle komma? Eller ska vi vänta på någon annan?”

Jesus svarade: … ”Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och fattiga får höra glädjens budskap.

ur Joh 11: 2-5

Tvivlar du ibland, skall du inte döma dig själv – du är i bibliskt sällskap. För Johannes fråga låter oss ana att det även hos honom smyger sig in tvivel.

Han hade sett Jesus komma till Jordan och kallat Honom ”Guds Lamm”. Han hade döpt Jesus, fått se Anden sänka sig ned över Honom och hört Faderns röst: ”Han är min älskade Son.” Ändå kände Johannes frågan bränna: ”Är han den som skall komma?”

Jesu svar är inte färgat av anklagelser eller nedlåtenhet. Istället är det färgat av kärlek och uppmuntran. ”Johannes! Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår…”

Jag är övertygad om att Johannes förstod: Jesus är Kristus! Tänk att förståndet ibland är starkare än tvivlet… Tvivel kan inte ändra sanningen!

Därför uppmanar jag dig: Älta inte ditt tvivel, tillåt dig vila i din tro.