Inget annat evangelium

”Jag är förvånad att ni så fort överger honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat.” /Gal 1:6-7

”Det finns inget annat evangelium!” Så kan man sammanfatta ett budskap ur texten ovan. Vi kan inte, hur vi än försöker, bidra med ens minsta förbättring till vad Jesus Kristus gjort och erbjuder oss. Vi är till minsta prick beroende av den befrielse som evangelium erbjuder.

Hur vi än tänker om gemenskap med Gud, så är det i och genom evangelium gemenskap börjar – genom Guds Sons helande och fullkomnande offer.

Fullkomnande – smaka på ordet! Det om är fullkomnat är fullkomnat och behöver inte kompletteras.

Evangelium är glädjebudskapet om den redan fullkomnade och öppnade vägen till Gud Fadern. Men vi behöver var och en ta emot evangelium – personligen.

För evangelium är en gåva, som räcks fram till oss. Du och jag väljer själva om vi vill sträcka oss efter den. Vi behöver inte säga ”nej”, men vi måste säga ”ja”.

Till den stund vi säger ”ja”, är och förblir det en gåva, som vi ännu inte tagit emot.

Det finns mer!

Den gudlöse plågas av ångest i alla sina dagar… Skräckröster ljuder i hans öron… Han har inget hopp om räddning… Han irrar efter bröd… Ångest och nöd skrämmer honom… För han har lyft sin hand mot Gud och förhäver sig mot den Allsmäktige.

Orden är ur ett av Elifas tal, från berättelsen om Job (15:20-35).

Vad tacksamma vi får vara! Mitt i denna tid, mitt i allt som sker, får vi i vårt inre bära det hopp som Den Högste lagt i våra hjärtan. Det som den Gudlöses ögon ser och bävar inför, får vi se igenom – se bortom.

Vårt slut är inte ekande tomhet och förtvivlans mörker. Våra dagar här, är inte en påtvingad meningslöshet – de har evighetsvärde!

Upphöjelse och guld varar ett ögonblick, liksom förödmjukelse, fattigdom och lidande. Inget av detta är bestående. Vi tar inget med oss ”när vi går” – men vi kommer få allt i Jesus Kristus.

Därför härdar vi ut i hoppet, trots vad vi ser och möter. Ja, vi delar hoppet med de som lever i fysiskt och själsligt mörker och varnar för jordiska lyckobubblor.

För vi vet – det finns mer!

Gud har gjort oss

Tänk på att Herren är Gud. Han har gjort oss och inte vi själva… /ur Ps 100:3

Hur kan du tro att du klarar dig utan Honom? Hur kan mänskligheten, Sveriges folk och du klaga över att det är som det är, när människa brutit sig loss från Gud, vänt Honom ryggen, vänder Honom ryggen – igen och igen.

”Kan själv!” Är barnets trotsiga ord inför sina föräldrar. Den vuxna ansvarsfulla människans trotsiga agerande inför Gud ropar ordlöst: ”Vi klarar oss själva!”

Så gick det som det gick – så går det som det går.

Men det finns en möjlighet, för dig som enskild. En väg, bara en, öppnad tillbaka till Gud vår skapare. Men du måste själv börja vandra på den, tillsammans med Jesus Kristus, Han är nyckeln.

Detta är ett personligt, medvetet val. Denna möjligheten är inte kopplad till medlemsskap i någon kyrka. Det är din personliga bekännelse av din egen otillräcklighet, och din vilja att sätta Jesus Kristus som Herre i ditt liv.

Du kommer kanske inte alltid lyckas göra allt rätt. Men ditt hjärta måste bära på vilja och ärlighet. Även om du snubblar faller – bekänn, res dig på nytt och fortsätt på vägen.

Den enkla sanningen

När Jesus hade fått det sura vinet, sade han: ”Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. /Joh 19:30

”Det är fullbordat!” Orden är Jesu Kristi sista ord, innan Han ger upp andan och dör.

Vilka underbara ord. Med dessa ord öppnas vägen mellan oss och Gud. Med dessa ord bryts det som, ända sedan syndafallet, hindrat vår gemenskap med Fadern.

Jesus säger inte: ”Jag har gjort vad jag kan, nu måste du också se till att göra vad du kan, sedan är allt fullbordat.” Nej, med Jesu död och uppståndelse är det fullbordat! Amen!

Vi är erbjudna och utpekade en orubblig och fast grund och en redan lagd väg. Vi får börja bygga på den grunden, vi börja följa den vägan. Det finns inget mer att lägga till.

Så lägg inte till något för att fullborda det redan fullbordade – då riskerar du rasera vad Gud gjort – då underkänner du ju Hans verk och tar på nytt till dig ormens lögn: ”Ni kan klarar det utan Gud.”

Lämna det gamla!
Börja bygga nytt!

”Det är fullbordat!”

Vår enda frälsning

Jesus sade …: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. /Joh 14:6

Om vi inte tror på Jesus, hur blir det då? Ja, då finns varken nåd eller himmelrike att få. Då blir döden en permanent skilsmässa från Gud och kärlek. Då återstår bara en kall och kärlekslös evighet.

Låt oss därför aldrig falla i fällan att gömma undan Jesus Kristus eller negligera Honom och enbart tala om Gud, för att inte störa relationen med olika religioner. Jesus är människans enda frälsning!

Så även om ordet Gud, skulle kunna var en form av ”minsta gemensamma nämnaren”, i samtal med olika religiösa grupperingar, är inte Gud möjlig att skilja från Jesus Kristus, Sonen. Gud och Sonen är ett och blir därmed det som omöjliggör synkretism.

Vi behöver förstå och hålla fast vi detta, särskilt gentemot islams barn och företrädare. För även om islam förföriskt kan tala om Jesus, är det inte Jesus Kristus – Han som är ett med Fadern – som avses.

Islams Jesus är inte Guds Jesus.

Hela vägen

De gick då in i graven och såg en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han har uppstått, han är inte här! /Mark 15:5-6

Var och när söker du – och kanske tycker dig ana – Gud och Jesus Kristus? Är det vi ljuständningen vid någons grav? Är det vi någons begravning, eller vid minnet av någon nära och kär som du mist?

Det är inte fel med dessa reflektioner, men vart leder de dig? Blir Jesus levande för dig i ditt liv här och nu, eller förblir Han bara en religiös ikon, en temporär tröst?

Vi har den gångna helgen firat ”Alla Helgons dag”. Kanske har den väckt känslor, frågor och ett flyktigt hopp. Ta vara på detta. Sopa det under under mattan. Ta tag i dina frågor och funderingar!

Jesus är inte bara tillfällig religiös tröst, vid en grav. Han är här och nu och vill vara med i ditt liv – alltid, fullt ut och hela vägen!

Uppifrån och ner

Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. Då brast förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ner. /Mark 15:37-38

Oh, vilken djup och tacksam glädje vi får känna inför orden ovan – vilken manifestation!

Förlåten brast i två stycken, uppifrån och ner. Vägen är nu helt öppen till Fadern. Det blev inte bara en liten rev, som vi tvingas treva oss igenom. Vi behöver inte lyfta på nedkanten för att kunna kika in. Vi har fritt tillträde – i Jesu Kristis namn.

Allt som hindrade oss att nå Gud Fadern, är röjt ur vägen, vi behöver inte röja mer. Det som var mellan oss och Gud – våra synder – har Gud, genom sin Son tagit bort.

Vår frälsning – som vi inte förmår förtjäna – ges oss i valet av Jesus Kristus som Herre.

Gud, som var där uppe, rev sönder vårt fängelse – uppifrån sig själv och ner. Vår frälsning kommer inte från oss själva, nej den kommer uppifrån Fadern, genom Sonen, ner till oss.

Vi får nu komma Honom nära och smaka himmelriket redan här.

Genom Jesus Kristus

Hebreerbrevet 10:19-25 är ett starkt uppmuntrande textavsnitt. Jag stannar vi några verser.

Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som Han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. /Heb 10:19.20

Vilket underbart löfte – pris ske Gud. Vi får komma Gud helt nära. Vi får med barnslig frimodighet gå fram till Honom, tala med Honom och be Honom om det som ligger på våra hjärtan – och ”vi vet att Han hör oss” (1 Joh 5:15). För mig, i min egen köttsliga klädnad, är det omöjligt, men i kraft av Jesus Kristi blod är det möjligt.

Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för Han som har gett oss löftet är trofast. /Heb 10:23

Står detta löfte alltid fast? Ja och Amen! Vad som än händer kommer Gud aldrig svika sitt löfte. Gud står fast vid sitt ord, vägen till Fadern är öppen. Skynda dig, ta tag i löftet medan du kan.

Jesus Kristus är vägen, enda vägen! (Joh 14:6)

30 cm från Guds rike

När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” /Ur Mark 12:28-34 v 34

Mannen Jesus talade med var en skriftlärd. Vi skulle kunna kalla honom bibelkunnig, teolog, bibelsprängd eller varför inte bibelnörd. Mannen viste mer om Bibeln (GT) än de flesta av oss, men han var ändå inte frälst. Han var inte långt ifrån Guds rike, men ändå – trots sin kunskap – var han inte med i Guds rike.

Jag tror inte mannen var någon hycklare eller att han var skenhelig, men Bibelns budskap hade inte fått sjunka ner från hjärnan till hjärtat. Han var – bildligt talat 30 cm från Gudsriket – avståndet mellan hjärna och hjärta.

Vi måste ge akt på oss själva, var sitter tron? Är Jesus en teori i vår hjärna, eller är han det pulserande livet i vår hjärta, källan i vårt inre med levande vatten.

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. /Rom 10:9

Jesus Kristus är nyckeln

”Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan Honom som har sänt mig.” /Mark 9:37

Det finns många religioner i världen, de menar sig alla ha nyckeln till gemenskap med Gud. Den nyckel är gjord av vår egna förmåga att leva upp till de krav och förväntningar som religionernas gudar har på oss. Vi är, enligt dessa religioner, var och en av oss sin egen nyckels smed.

Kristen tro förlitar sig inte på sådan relegionsfilosofi, utan vilar på Guds och Jesu Kristi Ord. Dessa ord är otvetydiga. Jesus Kristus är nyckeln, till porten, till vägen, till Gud. Han är den enda!

Människan förmår aldrig i egen kraft prestera sin fräsning! Frälsningen är en gåva från Gud – omöjlig att förtjäna – och vi får den enbart genom att tro på och ta emot Jesus Kristus som Herre.

Du kan alltså inte bara tro på Gud och hoppa över Jesus – Jesus Kristus är nyckeln.

”Gud sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom.” /1 Joh 4:9