Aktuellt – Sida 3

Kärleken till Gud

”Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud.” / 1 Joh 5:3

Går detta att missförstå? Knappast!

Så vad är då drivkraften till denna kärlek, är det fariseisk lagiskhet? Nej, det är kärlek, som skapar villighet och längtan att visa Gud och omvärlden att vi älskar Honom. Denna kärlek närs ständigt av vår tro, som i sin tur föds ur evangelium.

När vi ser att Gud upprättat oss och frälst oss från vår rättvisa dom – hur kan vi då göra annat än att älska Honom, med en kärlek som gör att vi i allt och alltid, försöker hålla Hans bud.

Kärnfamiljens månad

Den amerikanska delstaten Tennessee har 9 april i år antagit en lag som deklarerar att: ”Juni är kärnfamiljens månad”. Tennessee har därmed övergivit pride, som tidigare tillägnats månaden.

Tänk om Sverige och svenska kommuner kunde ta efter.

Kärnfamiljen: Mamma, pappa, barn – egna, adopterade och fosterbarn – är grunden för samhällets funktion, byggande och bevarande.

När detta får vara målet, får också de familjer plats i omsorg och kärlek, där mamma, pappa, barnrollerna krackelerat.

Mod att följa Jesus

I evangelierna finns bara några få ord om Josef från Arimatia – en ”ansedd rådsherre som väntade på Guds rike” – men orden är viktiga!

Han hade blivit en Jesu lärjunge. (Matt 27:57)

Han var en god och rättfärdig man, som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. (Luk 23:50-51)

Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. (Mark 15:43)

Orden ger oss en bild av ett föredöme – ”Josef tog mod till sig!”

Den delen av beskrivningen är en utmaning: Tar du och jag mod till oss att följa och bekänna Jesus?

Har du mod att bli en kristen och ta steget riktigt ut?
Har du icke mod att börja, o, hur går det då till slut?

(Ur sången ”Har du mod att följa Jesus” / Lina Sandell 1859.)

I dag, kan vi fatta det avgörande beslutet – morgondagen vet vi inte om vi får.

Hemland

”I min Fars hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni.” /Joh 14:2-4

I går kväll satt jag och min fru och såg på ett amerikanskt program med hemlandssånger. Tänk vilken glädje och hopp det finns i dem. Vi i Sverige har samma sångskatt och hopp att förmedla – hur ofta gör vi det? Hur ofta påminner vi varandra om vårt hemland?

”Nästan aldrig”, skulle jag vilja säga, utan anklagelse. Vi har alla samma ansvar att hålla denna förkunnelse levande i våra kristna sammanhang. Kanske är det dags att väcka detta hopp till liv.

Förkunnelsen om vårt hemland inspirerar oss att vinna människor för Gud.

Förkunnelsen inspirerar oss att vara vakna över att vi själva vandrar den smala vägen.

Förkunnelsen ger oss mod, ork, styrka och uthållighet när prövningar kommer. I vårt hemland finns ingen sjukdom, inga brister, ingen ensamhet, ingen tävlan och utslagning, inga förluster, inga saknader, ingen brist på kärlek…

Där råder fullkomlighet på alla plan – dit är vi på väg.

***

Länken nedan går till sången ”Är det sant att Jesus är min broder”. Texten skrev Lina Sandell 1863 och den tonsattes av Oscar Ahnfelt samma år. I dag, mer än 160 år senare, rörs jag av glädje och frid när jag hör sången arrangerad i vår tids musikaliska form.

Friköpta – början på vägen

”…med Ditt blod har Du friköpt människor åt Gud av alla stammar och språk och länder och folk.” / ur Upp 5:9

”Friköpta” innebär att Jesus Kristus med sitt blod betalt och löst oss från syndens skuld, fångenskap och död, till ett liv åt Gud. Vi är inte friköpta, för att leva för oss själva, vi är friköpta för att leva för Gud. Frälsningen är inte enbart ett momentant skeende, det är en livslång pågående process.

Denna process kallades förr helgelsen, idag har detta ord nästan försvunnit ur frikyrkosveriges ordlista. Helgelsen är den fortsatta processen. Att vi blivit friköpta, innebär att vi därefter vänder oss bort från det som styrt vårt gamla liv.

Vi är köpta åt Gud, för att ur den positionen tjäna Gud. Att ”vara snäll och hjälpa andra”, utan att vara friad från synden, frälser oss inte till gemenskap med Gud.

Första steget för att bli en kristen är att ta emot frälsningen. Där efter följer det som kallas helgelsen – vi låter Gud, genom Bibeln och Guds Ande förändra vårt dagliga liv.

”…arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.” Fil 2:12-13

Vit häst – följs av eldröd, svart och gulblek

Så här förstår jag den syn som Johannes delar i Uppenbarelseboken.

Skall vi redan nu peka och namnge ut vem Antikrist är? Nej! Men vi måste försöka avslöja och förstå hans karaktär. Han är den som kommer på en vit häst, med påtvingad fred genom vapenmakt.

”Jag såg, och se: en vit häst, och han som satt på den hade en båge. Han fick en segerkrans, och han drog ut som segerherre för att segra.” Upp 6:2

Efter honom kommer: ”En annan häst kom ut, en eldröd, och han som satt på den fick makt att ta bort freden från jorden så att människor skulle slakta varandra.” (Upp 6:4)

Sedan kommer: ”Och jag såg, och se: en svart häst, och han som satt på den hade en våg i sin hand. Och jag hörde liksom en röst mitt bland de fyra varelserna: ”Ett mått vete för en denar och tre mått korn för en denar.”” (Upp 6:5-6)

Slutligen kommer: ”Och jag såg, och se: en gulblek häst, och han som satt på den hette Döden, och helvetet följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.” (Upp 6:8)

I slutet på denna tidsålder – före tusenårsriket – kommer en krigsman med vapen – bågen. Han kommer att segra, för han har också en segerkrans. Men det är en påtvingad fred – en fred som inte håller.

Ur denna fred uppstår än mer krig, svält och död.

Först efter denna vedermöda, som varit värre än alla tidigare skådade, kommer den verklige segraren, på sin vita häst.

”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet.” (Upp 19:11)

Han kommer utan vapen. Han kommer med rättfärdighet och med en mantel som doppats i Hans eget blod – offrets och nådens blod. Han ”Trofast och Sann” – vi känner Honom som Jesus Kristus.

Ikoner och amuletter

”…hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven.” / ur Rom 2:29

Är din kristna tro en lyckoslant eller amulett?

Du behöver verkligen ställa dig frågan. För kristen tro är inte och kommer inte bli enbart en genväg till lycka! Många kristna, i ex muslimska och kommunistiska länder, upplever redan att bekännelsen kostar.

Avråder jag därmed någon från att bli kristen? Naturligtvis inte – tvärt om! Men jag vill väcka dig, för att påminna dig om att kors och ikoner – som amuletter – inte har någon mystisk kraft att beskydda dig från prövningar?

Samma sak med Bibeln. Det är viktigt att fysiskt ha nära till Guds Ord. Men det är inte ett magiskt skydd du har liggande, neddammad på ditt sängbord – den skall läsas.

Korset i kedja som en amulett och Bibeln som en prydnad på ett hemaltare eller sängbord är inget mystiskt beskydd. Först när din tro sjunker ner och in i ditt hjärta – inte stannar i huvudet eller görs till religiösa mönster – blir Guds frälsande kraft verksam.

Din tro måste bli mer än ikoner, amuletter och ord!

Vi måste bestämma oss nu

Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten. / Rom 6:13

Vad mer behövs sägas, om grunden för vår kristna livs stil? Nåden ger oss varken möjlighet eller rätt att medvetet synda. Vi gör inte alltid rätt, är inte alltid ”änglar”. Men vår vilja, måste ändå vara detta: Att ställa oss själva i rättfärdighetens tjänst och att kämpa mot orättfärdigheten.

I denna kamp, och inför livets alla val, är vi inte utlämnade åt oss själva – vi är inte utan ledning. Vi har Guds Ord och Guds Ande som ledsagare. Låt oss därför bejaka Andens ledning – ständigt var dag och stund och låt oss söka och skapa dagliga tidsrum, så att Guds Ord kan få fylla oss.

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. /Ef 6:12

Är du pånyttfödd har du Anden

I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris. /Ef 1:13-14

Kanske har du hört att Anden är en separat gåva från Gud, frikopplad från frälsningen? Jag vill med bestämdhet säga att sådan förkunnelse är oriktig.

Att bli frälst, är att födas på nytt. Den nya födelsen är inte vårt verk, det är Andens verk. Att bli pånyttföd, är att låta Anden flytta in med nytt liv. (Joh 3:4-6)

Som troende och frälst – genom Jesu Kristi nåd – bär du Anden inom dig! Frågan vi bör tala om handlar inte om ifall du är Andedöpt eller inte, utan om du låter Anden få verka i och genom dig, så som Gud vill.

Är du frälst, men tveksam kring detta med Anden? Börja med att tacka Gud för Andens frälsande verk i ditt liv, ett verk som Anden kunnat utföra genom att Jesus Kristus offrat sitt liv för dig och betalat dina synders skuld. Jesu offer och Andens kraft har fött ett nytt liv, i ditt liv.

Gå i visshet om detta. Låt dig inte begränsas av att vänta på och längtan efter vad du redan har.

Herrens varningar

Herrens ord kom till mig: ”Människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: Anta att jag låter svärdet drabba ett land, och folket i landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare. Om han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet och varnar folket, men den som hör hornstöten ändå inte låter sig varnas utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud. Han hörde hornstöten men lät sig inte varnas. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit sig varnas skulle han ha räddat sitt liv. /Hes 33:1-4

Jag upplever att jag skall påminna om vikten av att ta emot dessa Herrens varningar. När profeter och väktare får tilltal från Herren, måste de lyda sin kallelse och dela vad de fått.

Vi som lyssnar, måste ta det som sagts på allvar och pröva det. Vi får inte rakt av förneka det som sagts, eller rycka på axlarna och mena att vi skall ”vänta och se”. När det som Herren varnat för inträffar, är det försent att ta det på allvar och förbereda sig.

Nej vi måste lyssna efter, lyssna till, och ta varning av vad Herren säger:

För Herren Gud gör ingenting utan att uppenbara sin hemlighet för sina tjänare profeterna. /Amos 3:7