En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. Spänt iakttog de Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. /Mark 3:1-2
Att söka, för att hitta fel hos andra, kan ibland bygga på ett behov av att få rättfärdiga sig själv. Att sedan sprida sina iakttagelser och kanske tom färga och överdriva dem kan då bli en stor lockelse.
Fariséerna – vilket kan översättas med ”de utvalda” – var en politisk/religiös grupp som ansåg sig själva vara froma och laglydiga med rätt, ja skyldighet, att spana efter fel och torgföra dessa.
Om denna fariseiska ådra blir alltför stark i våra kristna led och skapar utvalda grupper som menar sig vara avskilda att vara domare över andra, måste vi se upp! Vad är syftet med gruppen, vad blir effekten?
Självklart måste vi – i vår tid mer än någonsin tidigare – vara vakna över trender och läror. Låt oss dock inte notoriskt och maniskt söka fel hos andra, om vi gör det, bör vi pröva oss själva och fråga oss: ”Varför”.