Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.
Sakarja 4:6
Vår gamla bibel, 1917 års översättning, tycke jag gör versen mer tydlig då den säger: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande.”
Vågar vi ta till oss detta löfte? Eller har det smugit sig in en intellektuell förnöjsamhet. ”Vi vet…” och efter att vi fattat våra förståndiga beslut – utifrån världens bedömningsgrund – putsar vi till det hela med bön om Guds välsignelse.
Varför försöker vi efterapa en fallen och förlorad världs sätt att agera? Har vi tappat tron på Guds Andes kraft.
Gud har flera gånger sista tiden påmint mig om att det pågår en rasande strid runt om oss. En strid vi inte ser och som vi lätt förlorar, då vi agerar enligt den redan dömda världs-andens förblindande tankesätt.
Syskon! Vi måste kasta ut världen ur våra liv och öppna upp för Anden!
Låt oss våga förundras över Häst-August, Böne-Sven, F A Boltzius m.fl. De hade inga teologiska högskolor i ryggen, men de lät sig drivas av Guds Ande. Vi måste dit – till Anden – för att segra!