Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter var. Jesus sade: “Fyll krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: “Ös nu upp och bär in det till värden.” Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.
Joh 2:6-9
Jesus gör här ett under och ger oss samtidigt ett tecken. Bildligt förklarar Han att Han kommit för att avsluta det gamla förbundet, där yttre rening var en, av flera “ritualer”, som påbjöds människan att försona henne med Gud. I det nya förbundet, som vi lever i, är det inte vi, som på detta sätt “sträcker oss” mot Gud genom lagar och regler, utan Gud som sträcker sig till oss med nåd, genom Jesus Kristus.
För med Jesu Kristi död på korset, betalades allas vår skuld (synd) mot Gud och varandra. Genom vår tro och vårt accepterande av detta, blir vi fullkomligt försonade med Gud – en gång för alla. Att känna sig tvungen att förbättra detta, genom eget handlande, är att underkänna Jesu Kristi försoning.
När vi – därefter – vilar i att Han gjort allt, börjar vi en process som inifrån, genom Guds Ande i oss, formar oss att följa Guds vilja, vilken alltid överensstämmer med Guds lag. Men vi växer inte (helgas inte) genom agerande utifrån bokstaven, utan utifrån Anden.
Därmed är bokstaven (lagen) inte en startpunkt eller en grund för vår Gudsgemenskap, men ändå en hjälp och ett mål. Ingen som är frälst, är bättre än någon annan – vi har kommit olika långt. Men målet (lagen) får vi aldrig förringa, förneka eller förvanska.
Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.
Matt 5:17-18