Så länge jag vet har jag trott på Gud! Jag kommer visserligen inte från ett ”frireligiöst” hem, men så är det.
Mamma bad aftonbön med mig och min syster och mina föräldrar såg till att vi gick i Sv. Kyrkans Söndagskol – så mycket mer var det inte. Jo, vi gick alltid till någon kyrka på 1:a Advent, ibland gick vi också på julotta.
Ur detta föddes min bergfasta tro.
När jag därför kom upp i konfirmationsåldern var fråga om konfirmation eller inte, aldrig något jag funderade på, det var en självklarhet.
Det var där och då jag började förstå vem Jesus var, vad frälsning var och hur frälsning ”gick till”. Då jag förstått detta tog jag emot frälsningen – konstigare var och är det inte. Året var 1969 och frälsningen håller!