Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. Ty evangeliet har predikats för oss liksom för dem. Men för dem blev ordet som de hörde inte till någon nytta, eftersom det inte genom tron hade smält samman med dem som hörde det. /Heb 4:1-2
Första frågan som vi bör ställa oss inför texten är: ”Hör” vi Guds Ord? Läser vi Bibeln som vi har, eller blir den bara liggande och samlar damm? Låter vi den ligga på ett bord eller hylla som en prydnad, eller vid vår säng – som om den skulle ge att mystiskt beskydd som en amulett?
Nästa fråga blir: Lyssnar vi på Ordet när vi läser (hör) det, eller läser vi med tankarna på helt annat håll? Följer vi bara en ritual, som vaggar själ och samvete, eller låter vi Ordet föda Anden?
Tredje frågan får bli: Låter vi Ordet smälta samman med oss och bli ett med vårt liv som helhet? För vi delar väl inte in vårt liv i en sekulär del och en del för vår kristna tro.
Ordet måste få smälta samma med oss och vårt liv – hela livet, hela vägen.