Vid ett tillfälle fick Jesus frågan om Han kunde gå till en officer och bota dennes tjänare. Jesus kunde naturligtvis valt att vända mannen ryggen, när Han fick frågan. Många hade kanske tyckt det varit naturligt att göra så, med tanke på att mannen tillhörde en ockupationsarm, men Jesus gjorde det inte, Han valde att gå:

”Han var nästan framme vid huset när officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: ”Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. Därför tyckte jag mig inte heller värdig att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. Jag är själv en man som står under befäl, och jag har  soldater under mig.” (Luk 7:6-8)

Till officeren sade Jesus: ”Gå. Så som du trott ska det ske för dig.” Och i samma stund blev hans tjänare frisk. (Matt (8:13)

Jesu kärlek omfamnade och omfamnar alla. Inte bara sina egna, och inte bara de Han ansåg redan var tillräckligt ”bra”. Det var och är snarare så att det är just dessa, du och jag som inte är perfekta, som Jesus på ett särskilt sätt omfamnar. Han säger själv:

”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.” (Luk5:31-32)

Om du inte redan vet det kan jag på uppdrag av Gud säga dig: Du är älskad av Gud! 

Du behöver inte tvivla på att Han väntar på dig. Det enda som stoppar dig från att bli frälst, är du själv. Inte vad du gjort, utan din själv fördömelse och misstro mot att Guds kärlek verkligen är sann och gäller också dig. Kom ihåg, att Guds kärlek räcker, ja mer än så – den flödar över och längtar efter dig. Be om förlåtelse och om att få ”börja på nytt” omfamnad av Hans nåd – Gud väntar på dess ord från dig. 

---

Jag vet att rubriken inte är lockande. Talet om synd och dom är för många  förfärande och avskräckande – men det går inte att undvika. Vi behöver förstå vad orden handlar om, så vi söker Guds erbjudande. Ett accepterande vadGud kan och vill göraför oss.

Synd är ett agerande, men kan också vara en underlåtenhet att agera – när det behövs. Synd handlar om ditt agerande mot Gud och mot medmänniskor. Jesus Kristus poängterar detta med orden:

”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

Matt 22:37-40

Just så enkelt är det. Den bibliska lagen bygger på dessa två bud och bryter man mot ett av dem, har man syndat. Säkert inser du att vi alla, vid flera tillfällen, gör oss skyldiga till att synda – även om vi varken stjäl eller mördar, eller vad vi nu ser som tydliga exempel på synd.

Guds Ord varnar oss från att negligera detta – att vi faktiskt, bevisligen, har syndat, dvs inte hållit buden. Vi är alla,på grund av detta, redan dömda – för alla har syndat.

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.

1 Joh 1:8

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg…

Jes 53:6

När Jesus vid ett tillfälle talar om tro (frälsning) säger Han:

”Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd…”

Joh 3:18

Det är alltså ur den bilden vi måste förstå hur vi har det ställt  inför evigheten. Guds Ord uttalar inga hot. Guds Ord beskriver en lägesrapport, en realitet: Vi är redan dömda. Hur bra vi än menar oss vara, hur godhjärtat vi menar oss handla, hur långt från att stjäla och mörda vi än är, har vi också alla handlat fel – många gånger – och genom detta är vi dömda. 

Vi döms inte för att vi inte tror. Vi erbjuds trons frälsning, från den dom vi redan bär på – tro som leder till omvändelse, överlåtelse och efterföljelse av Jesus Kristus.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. 

1 Mos 1:1-2

Innan jag börjar skriva om frälsning, finns en grundläggande fråga som är helt avgörande för om du skall kunna följa med och tro på det – frågan om Guds existens. Hela denna sida bygger just på det: Att Gud finns! 

Jag är övertygad om att Gud finns, och jag tror, att någonstans i ditt hjärta finns ett frö till tro på Gud – hade du annars varit intresserad av att läsa det jag skriver? Du tror förmodligen som många på Någon eller en ”högre makt”. Kanske kallar du Någon för något, för att inte Någon skall komma för nära, bli personlig med dig, ta din tid…? Du tror, även om du inte klart vågar formulera att du tror på Gud.

Men om du nu har en känsla, en aning, ett hopp, eller upplever att Någon gör sig påmind inom dig, är det då inte dags att ta reda på mer? 

Om det finns Någon, en ”högre makt”, som ligger bakom allt mellan universums storhet och atomens litenhet.

Om denne Någon är ständigt närvarande. En Någon som sträcker sig långt bortom allt ögat och förståndet förmår att omfatta. Men som ändå, är så nära att Han knackar på ditt hjärtas dörr. 

Om det är så, är du en del av Någons verk. En del av Någon, som är evigare än det till synes eviga universum. 

Gud sade: ”Låt oss göra människor… Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 

Ur 1 Mos 1:26-27

Då är också du evig, och det är blir avgörande att du tar tag i nuets möjlighet, för att förbereda dig för det eviga. Det eviga som tar vid när nuet – ”din stund på jorden” – tar slut. 

Jag menar, att du behöver ta tag i ditt hjärtas aning och sätta ett namn på den Någon, som kallar på din uppmärksamhet. Du behöver våga kalla honom Gud – himmel och jords Skapare.

…Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.

1 Joh 4:8-10

”Gud är kärleken!” Detta är kanske det mest kända uttrycket för vem Gud är och beskrivning av Hans ”person”. Stundtals har det blivit en kliché man tar till, när man kommit till vägs ände i samtal där ord och förklaringar inte räcker som tröst eller bevis. Men faktum är att: Gud är kärleken!

Jag menar… Vi skall inte närma oss Gud eller Guds Ord (bibeln) utan förståelsen att allt Hans handlande, allt Han gör, gör Han i kärlek.

Du och jag, kan ur ett begränsat mänskligt perspektiv, ställa oss frågande till mycket som sker. Varför, varför, varför… Men Gud har inte skapat det onda, och inte orsakat ondskans handlande. Genom allt söker Han ständigt vägar för att visa sin kärlek till oss. Vi är inte alltid nöjda med livets skeenden. Men jag är övertygad om att Gud – på något sätt – ser till att allt samverkar till vårt bästa.

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. 

Rom 8:28

När jag skriver här, och när du läser det, är det viktigt att du inte ser Gud som en tyrann, någon som ständigt övervakar dig för att vid minst felsteg slå dig på fingrarna med sin pekpinne. Hur kan den bilden av Gud överhuvudtaget fötts, när Gud offrat sig själv för våra synder? 

När Gud – i Jesus Kristus – dör och uppstår, är det inte döden i sig som är lidandet – alla måste dö – inte heller är uppståndelsen i sig ett jättemirakel – Han är ändå Gud – så förstår jag det. Det är straffet. Det som inträffar där i mellan. När Jesu Kristus ger upp andan, tar Han allt det onda vi gjort. Han tar det bokstavligt – straffet för allas synder. Den smärta Han fick uppleva, går inte att föreställa sig. Miljarder, miljarder och åter miljarder av människors smärtsamma straff tog Han – en gång för alla – på sig själv.

Nej, vi kan inte sätta något annat epitet på Gud än: Gud är kärleken! Med den  tanken som grund skall vi möta Honom, för att förstå vad Han vill oss.