I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
1 Mos 1:1-2
Innan jag börjar skriva om frälsning, finns en grundläggande fråga som är helt avgörande för om du skall kunna följa med och tro på det – frågan om Guds existens. Hela denna sida bygger just på det: Att Gud finns!
Jag är övertygad om att Gud finns, och jag tror, att någonstans i ditt hjärta finns ett frö till tro på Gud – hade du annars varit intresserad av att läsa det jag skriver? Du tror förmodligen som många på Någon eller en “högre makt”. Kanske kallar du Någon för något, för att inte Någon skall komma för nära, bli personlig med dig, ta din tid…? Du tror, även om du inte klart vågar formulera att du tror på Gud.
Men om du nu har en känsla, en aning, ett hopp, eller upplever att Någon gör sig påmind inom dig, är det då inte dags att ta reda på mer?
Om det finns Någon, en “högre makt”, som ligger bakom allt mellan universums storhet och atomens litenhet.
Om denne Någon är ständigt närvarande. En Någon som sträcker sig långt bortom allt ögat och förståndet förmår att omfatta. Men som ändå, är så nära att Han knackar på ditt hjärtas dörr.
Om det är så, är du en del av Någons verk. En del av Någon, som är evigare än det till synes eviga universum.
Gud sade: ”Låt oss göra människor… Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Ur 1 Mos 1:26-27
Då är också du evig, och det är blir avgörande att du tar tag i nuets möjlighet, för att förbereda dig för det eviga. Det eviga som tar vid när nuet – “din stund på jorden” – tar slut.
Jag menar, att du behöver ta tag i ditt hjärtas aning och sätta ett namn på den Någon, som kallar på din uppmärksamhet. Du behöver våga kalla honom Gud – himmel och jords Skapare.