”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.”
(Jesus ord till fariseern Simon, Luk 7:44-45)
När Jesus kom in i våra liv vad hände då? Blev vår förlåtelse bara en milstolpe vi passerade, eller blev Han vägvisaren – bytte vi till Hans väg. Ledde Hans nåd till tacksam önskan att älska Honom tillbaka. Vad blev resultatet av Hans kärlek till oss?
Hade vi så lite som behövde förlåtelse? Gav det Honom bara en andra plats i våra liv – annat fick och får komma före. Har vi ännu stängda rum, personliga nischer dit Han inte ”behöver” komma, där vi är ”fria”.
Gör vi fortfarande som Adma: Försöker vi styra Gud, i stället för att låta oss styras av Honom?