Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. … Grips ni av vrede, synda inte. Tjuven ska sluta stjäla … Låt inga smutsiga ord komma över era läppar… Bedröva inte Guds helige Ande… Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska.
Ur Ef 4: 25-31
Det jag rubricerat ovan är inget man får prata om. Det är tabubelagt att tala om synd – särskilt i församlingen. Och tabun upprätthålls genom att lyfta fram begreppet kärlek – gärna sammanvävt med orden: ”Du skall icke döma…!”
Men är det verkligen kärlek och orden du skall icke döma som styr? Eller är det orden som följer, som skapar rädsla och samvetskval: ”För med den dom du dömer skall du själv bli dömd.”
Guds eget Ord tvekar inte att precisera synd. Men detta är inte, som några menar, enbart till för att övertyga människor om behovet av frälsning och Guds nåd. Orden är också skrivna till oss som tror och tagit emot Guds frälsande nåd.
De är till för vår omvändelse, vår efterföljelse och vår fortgående helgelse.