Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. /Luk 10:1
Varför gjorde Jesus så – sände ut lärjungar framför sig? Varför gick Han inte bara från plats till plats och frälste människor direkt? Eller varför gav Han inte de sjuttiotvå denna kraft?
Detta belyser vårt viktiga uppdrag – och det är en stor tröst – vi är alla utsända.
Du och jag kan inte frälsa människor, det är bara Guds Helige Ande som kan göra (Joh 3:3-6). Vad vi kan göra – som utsända – är att luckra upp jorden, att mjuka upp människors hjärtan. Sedan kan Anden tränga in och väcka till liv det som jag menar finns djupast hos alla: Längtan till livsfullkomlighet – gemenskap med Gud.
Åter igen: Vi är alla utsända!
Genom ord och handlande kan vi värma människors förfrusna hjärtan, utan att för den skull var fullfjädrade teologer eller avskiljda som evangelister.
Vi vet inte – när vi enkelt kopplar till vår tro i samtal med en förbipasserande – hur mycket dessa ord planterar tankar, som förbereder så att Anden senare kan tränga igenom och väcka till liv det som sedan länge varit fruset.
Du och jag är alltid, i alla situationer utsända. Vi tackar Gud för detta förtroende och vi ber Honom ”led oss”, också i de mest vardagliga samtalen.