Jesus sa: ”Jag säger er sanningen: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket.”
Matt 18:3
Som barn trodde jag på Gud. Det var naturligt att tro på Gud, även om jag inte växte upp i ett ”religiöst” hem, och det krävdes inga teologisk kunskaper eller läromässiga ställningstagande – jag var ett barn med en barnslig tro. Jag levde på denna tro tills jag konfirmerades, då tog jag Gud på vuxet allvar.
Jag tror det är så att under barnaåren har de flesta en tro som, den bär under dessa år ända in i Guds rike. Men någon gång under barnets livsväg frågar Gud: Vem är jag för dig?
Många blundar för frågan, skjuter upp den, glömmer bort den – hur går det sedan? Hur har det gått för dig? ”Har du kvar din barnatro?” Är Jesus din frälsare och Gud din Fader?
Det är lätt att komma bort från barnatron. Även om man är engagerad i verksamhet med kristna värderingar. Kan Gud bli avlägsen och tillslut förminskad till enbart ett medlemskort.