”Gud för Dig till vattenkällor där Du finner ro.”
Dessa ord fick jag på nu morgonen, när jag bad Gud om möte och ledning – jag tror det var Anden som formade bönen.
Nästan genast upplevde jag att jag skulle öppna ögonen och se rakt fram. Jag såg den vackra gamla tavlan i mitt rum. En kvinna som leder några kor, genom en grind, ner till en skogstjärn, där de släcker sin törst.
De kursiverade ord under rubriken ovan, är en hälsning till dig. Du som upplever att du vandrar i mörker, i ensamhet och tystnad.
Stilla din tanke. Se tillbaka och minns de källor du passerat. Dessa källor har Gud lett dig till. De är inte slumpartade, de är alla Guds hälsningar.
Gud glömmer dig aldrig! Hur ensam, orolig, nere i mörker du än är, så är Gud med dig. Gud har nya källor som väntar på dig! Ge dig tid och rum att spana efter dem – bortom ditt nu. Ta dig också tid att påminna dig själv om dem du passerat – de är Gud kärleksbevis.
Börja minnas ljus, börja skriva ner och spara på ljus. Ljus besegrar alltid mörker. Ge inte mörkret ditt rum – ge det till ljuset.