Månad: december 2024

Trygghet är ett svävande begrepp. Det kan rör sig om ekonomi, arbete, hälsa, fred mm. Oro över detta skall vi inte förringa, de kan vara tärande och påfrestande verkligheter, ändå eller just därför, vill jag hälsa dig med orden: ”Ett tryggt 2025!” 

Jag hoppas du tar dem som uppmuntran och inte kritik – om du känner oro. Många av oss frälsta kan drabbas av mörker och oro när vi funder på vad som skall ske 2025. Det profeteras hopp och mörker, och kanske får vi inte ihop dessa profetiska budskap. Vem har rätt, vem har fel? Kanske börjar vi tala i termer av ”falska och äkta.”

Själv ser jag ingen strid mellan dess budskap, om hopp och mörker. Snarare vill jag binda samman dem till ”hopp i mörkret”. Inte ett världsligt framgångsrikt 2025, men ett 2025, där tacksamheten för Guds närhet och Hans löftes uppfyllande, kommer att bli än mer verkliga. För Jesus har sagt:

📖 Matt 28:20 ”Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”

De orden inberäknar ju tveklöst också vårt nya år – 2025. 

📖Matt 8:2-3 Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.” Jesus räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!” Genast blev mannen ren från sin spetälska.

Spetälska var en fruktad sjukdom. Den spetälske drabbades kroppslig deformation och blev utstött ur samhället. ”Oren, oren”, var han eller hon tvungen att ropa så fort personen komma nära någon annan. Tveklöst begränsades den spetälskes liv dramatiskt.

Synden är på samma sätt en begränsande sjukdom. Den hindrar människor att leva livet så som Gud avsett. 

Bibelns berättelsen om den spetälske – som söker hjälp hos Jesus, som Jesus rör vid och som genom Jesus blir fri – är därför inte bara en historisk berättelse, det är en parabel. En bild för hur Jesus vill förlåta  våra synder och sätta oss fria, att leva det liv Gud ämnat oss att leva. 

Att bli fri från syndens sjukdom handlar inte bara om livet i evigheten, utan också om livet här och nu.  

📖Joh 14:27

”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”

Mitt i allt får vi känna frid. Inte sådan som världen lockar med. Inte med god ekonomi, god hälsa, bra arbete, bra bostad… Utan en frid som består i att vi har våra namn skrivan i livets bok. Allt annat kan tas ifrån oss, men att vi får vara barn till kungars Kung, kan inte någon världsliga makt ändra.

Vi rår inte fullt ut över vår omständigheter – även om vi stolta förlitar oss på dem. Vi rår än mindre över våra liv – även om vi så obetänkt tar det som en självklarhet. Allt kan ryckas undan. Men ingen och inget kan ta ifrån oss den frälsning Gud skänkt oss. Det är den friden vi måste bygga och bära på – den skall bära oss – genom livet här, till livet där.

📖 Luk 6:48

”Han (vi) liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När översvämningen kom vräkte sig floden mot huset, men den kunde inte rubba det eftersom det var välbyggt.”

📖 Matt 7:21

Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja.

”Herre, Herre”… en bekännelse eller en fras? Det kommer en gång visa sig vad vi lagt i orden. Har orden bara varit en del i en yrkesutövning, eller ett verbalt medlemslöfte? Har vi bara burit Jesu Kristi kors som ett smycke, en amulett, en lyckobringare?

Nej, det handlar inte om hur perfekta vi är. Det handlar om hjärtas val, att i allt och alltid vilja försöka följa Jesus Kristus som Herre.

Har du tänkt på att när vi skäms över vårt agerande och låter det stå mellan oss och Jesus, då har vi har tagit frälsningen på oss själva och förkastat Hans nåd. 

Ja jag vill påstå: Att gå fel som kristen inte är inte farligaste, det farligaste är att inte lita på Hans nåd – enbart Hans nåd.

Att bekänna ”Herre, Herre” innebär inte att vi utropar oss som felfria, men att vi i hjärtat vill vara Hans tjänare och att vi bekänner att Hans nåd är vår enda räddning.   

 📖 2 Kung 5: 10-11 Då sände Elisha ut ett bud till Naaman och lät säga: ”Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så ska ditt kött bli friskt igen och du bli ren.” Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: ”Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herren sin Guds namn och lyfta sin hand över stället och så ta bort spetälskan.

Är det enkla inte tillräckligt? Är inte Guds närvaro och undret viktigare än lokalerna, människorna och idolpredikanterna? Måste du åka till ett kristet Mecka, för att få uppleva Gud och Guds ingripande?

Eller kan du möta Honom vid ditt köksbord, kan undret ske vi din knarriga köksstol? Bestäm du vad du tror på: På en viss kyrka, en planerad helande & mirakel vecka, en viss predikant – eller på Gud.

Bli inte som Naaman. Förkasta inte Guds enkelhet. Låt Gud verka så som Gud vill. Han finns vi din sida – var du än är – just i denna stund. 

Ta dig tid följa med i Hans ekvationer.

***

📖Luk 2: 10-11 + Matt 28:5-6= Joh 3:16
📖 Joh 3:16 + Rom 10:10-11 = FRÄLST

📖Luk 1:34-35

Då sade Maria till ängeln: ”Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man.” Ängeln svarade henne: ”Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. 

📖Joh 3:5-6

Jesus svarade: ”Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.

Det andliga och det köttsliga är av två olika slag. Det köttsliga är fött av kött. Det andliga är fött av Anden. Det köttsliga föder bara köttsliga gärningar. Därför kan vi aldrig med köttets gärningar skapa en väg till Gud. Vägen till Gud, öppnas då vi låter oss födas av Anden. 

Vi måste förstå vår omöjliga situation – vårt köttets otillräcklighet – och överlåta till Anden, att i tro på Jesus nåd, föda oss på nytt. Därefter låter vi Anden helga köttet, att bli ett redskap för Gud – allt i rätt ordning.

📖 Matt 6:31-33

Vad ska vi äta eller vad ska vi dricka eller vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

Idag i Sverige, är det inte många som behöver söka efter mat och kläder – ändå är det så många som gör det. Finare restauranger. Nya, snyggare kläder. Exklusivare viner. ”Hedningen” blir aldrig mätt, så länga hon söker efter världsliga mål.

Men så gör inte vi – Amen. Vi söker efter Guds rike och vilja, och lever i tacksamhet över att fått del av Hans nåds rättfärdighet. Vi är trygga och tacksamma i att får vara Hans barn –  eller…??? 

Vågar vi ta temperaturen på oss själva inför verserna ovan. Vågar vi skärskåda vårt sökande. 

Vad vårt hjärta är fyllt av, söker vi!

📖 ur Luk 21:1-4

Jesus såg också hur en fattig änka lade i två små kopparmynt. Då sade han: ”Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra.”

Jag satt och bad om något att dela, som uppmuntran och kanske utmaning på den livslånga helgelsens resa vi alla gör, och ordet kom: Allmosor – hjälp till vår nästa.

Jultiden är de många stora gåvornas tid, då också de behövande får lite extra – oftast av vårt överflöd. Men låt oss inte glömma dagarna efter julen 2024, dagarna som kommer sedan.

Låt oss ta vår möjlighet att hjälpa, på ett längre och mer övergripande allvar. Inte räkna in det vi ger till vårt kyrkbygge i det som vi kallar allmosor. Utan låta vår allmosa verkligen bli en allmosa – en hjälp till de som inte har vad vi har.

Låt oss hitta vår personliga väg, vår personliga nivå i detta och göra det av kärlek – den aldrig kan räknas i kronor och ören. 

”…andra gav av sitt överflöd i offerkistan, men hon gav i sin fattigdom allt hon hade att leva på.”

📖1 Mos 24: 6-7

”Se till att du inte för min son tillbaka dit. Herren, himlens Gud som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: ’Åt dina efterkommande ska jag ge detta land’, han ska sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån.”

Vilken trofasthet Abraham visar! Han hade varit med om livsresa, handlat tveksamt ibland och rätt ibland, men han gav inte upp!

Sent i livet fick han så en son – Isak – och till Isak skulle överlämnas Guds löfte om att Abrahams skulle bli far till ett folk.

Hur lätt hade det inte varit för Abraham att snubbla på målsnöret. Att ta en flicka från grannskapet som hustru åt Isak. Eller låta Isak fara tillbaka till platsen Abraham kom ifrån. Men nej, Abraham stod fast. Isaks hustru skulle vara en ur han egen släkt och löftets landet skulle inte överges.

Hur är det med ditt löftesland? Himmelriket och det uppdrag Gud kallat dig till? Vänd inte tillbaka, till vad Gud kallat dig ut ur – Amen!