Barmhärtighet

📖 Matt 12:7 ”Om ni hade förstått vad detta betyder: ’Jag vill se barmhärtighet och inte offer’, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.”

Barmhärtighet går för offer! 

Att döma andra, pga av deras fel och brister, är totala motsatsen till barmhärtighet. Så gjorde aldrig Jesus, så skall vi inte göra. Vi har (eller borde ha) så mycket att berätta om avs. den barmhärtighet vi själva – mitt i vår ofullkomlighet – fått uppleva, att vi borde ha fullt upp med att göra just det.

Låt oss inte kasta sten, vi som själva – bildligt talat – sitter i glashus. Utan låt vårt handlande mot vår nästa vara sådant att det blir en väg, som leder dem till Kristus – istället för en mur.

Genom tro och bekännelse

📖 Rom 10:9-10 För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Så tydligt berättar Guds Ord hur vi blir frälsta! Med hjärtat tror man och med munnen bekänner man.

Det är alltså ingen speciell person eller speciell kyrka som frälser. Inget medlemskort eller kursintyg från höga teologiska studier.

Det är med ditt hjärtas tro och din bekännelse du bjuder in Anden att föda dig på nytt. Anden är villig att börja sitt verk i dig genast, i den stund och på den plats där du är.

Vem är då denna Ande? Han är inte vem som helst. Han är den unike Ande som ingår i begreppet”Treenigheten”: Fadern, Sonen och den Helige Anden. Sonen har redan betalt dina synders skuld. Anden föder frälsningen i dig – när du tror och bekänner.

Det kan ske i denna stund, just där du nu är! 

Vår dyraste skatt

📖 Mat 13:44-46 Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.

Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.

Vilken är din och min dyrbaraste skatt? Är det fyndet vi hittat i åkern, eller är det den nästan ovärderliga pärlan?

Självklart är det inget materiellt här på jorden, även om finns det mycket som vi kanske betalar nästan allt för att bli ägare av.

Men hur mycket värdesätter vi vår frälsningen? Hur mycket av oss själva och vår tid ger vi tillbaka, till Jesus?

Var och en svarar självklart för sig själv avseende detta. Vi ställer inga krav, eller lägger mallar på varandra. Men var och en bör ändå ställa sig den personliga frågan: ”Hur värderar jag Guds nåd, vad är jag beredd att ge tillbaka?”  

Nåd och sanning

📖 Joh 1:14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning.

Nådefull och sann – det var sådan Han var. Det är sådan Han är.

Han kom inte för att döma värden, men för att vittna om sanningen. Sanningen som förklarar hur vi människan har det, i syndens mörker och bortvändhet från Gud. Men Han vittnade också om nåden – mitt i sanningen. Om ljuset mitt i mörkret. Om möjlighet till frid och gemenskap med Fadern, mitt i kaos, hopplöshet och meningslöshet.

Han ryckte inte undan fötterna på någon av oss. Han kom med sanningen, för att vi skulle vakna och gav oss nåden, för att vi skulle börja leva. 

Livet är inte längre bort än bekännelse av synd och bön om nåd. 

Nu kommer Han med nåd och sanning till dig! Vill du höra och ta emot? Vill du – just du – börja leva?

Missväxt

📖 Matt 13:22  Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet så att det blir utan frukt. 

Tistlarna är den tredje och mest sorgligaste orsaken till att människor aldrig fullt ut får en fungerande och livgivande gemenskap med Fadern, genom Sonen och den Helige Anden: Det är så mycket annat att göra först.

De två första orsakerna är ett mer eller mindre ett direkt avståndstagande till erbjudandet om liv. Den tredje orsaken gäller de som förstått vad Jesus säger. Som låtit Ordet landa, begrundas och bejakas, men som sedan ”först bara skall…”

Detta är tveklöst den mest sorgligaste orsaken till missväxt. De som vet och vill, men som inte tar sig tid att komma ända fram. De är inbjudna till bröllopet, men glömmer sig i måsten – Lukas 14:16-23.

För vår generation är kanske detta den mest förförande fällan: Vi har så mycket vi tror vi måste göra.